Kan Kim Jong-Un säkra Trumps omval 2020?

Ja, är min slutsats. Men även utan framgång i Nordkorea har Trump hyfsad chans.

163
163

ANALYS — Mötet mellan Sydkoreas president Moon Jae-in och Nordkoreas diktator Kim Jong-Un fredagen den 27 april var historiskt. De båda levererade en gemensam deklaration om att nå fred mellan Nord och Syd, som tekniskt ännu befinner sig i krig. Och de diskuterade möjligheten att skapa en Koreahalvö utan kärnvapen.

Var äventyret slutar är förstås för tidigt att säga. Nästa steg är det utlovade mötet mellan Kim och Trump, som båda har sagt ja till men som ännu saknar datum och plats. Trump, för sin del, har hotat — bland annat i en intervju med Fox & Friends nyligen — med att ”respektfullt” lämna mötet snabbt om det inte går enligt plan.

Ändå — vad som hänt runt Nordkorea är historiskt. Nord och Syd har visserligen mötts tidigare, men det här är första gången som en nordkoreansk ledare sätter sin fot söder om gränsen sedan Koreakriget 1950-1953.

En annan faktor är också ny och väldigt annorlunda mot tidigare. USA:s president. Trumps twittrande om ”Little Rocket Man” under vintern och Kims smädelse att kalla Trump ”dotard” (gammal senil människa) har aldrig förr skådats i diplomatiska sammanhang länderna emellan.

Om — och det är ett stort OM — ett möte mellan Trump och Kim faktiskt resulterar i något produktivt så blir det Trumps största åstadkommande hittills som president. Kanske kan han inte överträffa det alls under sin återstående tid i Vita Huset. Det kommer att definiera hans presidentskap för eftervärlden, bli hans ”signature achievement” som alla presidenter strävar efter.

Det kan också säkra omvalet för Trump 2020. Demokraterna får en mycket tuffare uppgift att driva opinion mot Trump om presidenten kan peka på en så uppenbar framgång i värvet att skapa en säkrare värld.

Särskilt viktigt blir en uppgörelse kring Nordkorea om den kan stå klar före kongressvalet i november, vilket förstås är långt ifrån självklart. Men sker det så kan Trump mycket väl ha lagt grunden för en återvalskampanj inför 2020 som Demokraterna — och eventuella utmanare i hans eget parti, för sådana finns — kan få mycket svårt att bryta ned.

Men bortsett från Nordkorea då? Vad går det att säga om Trumps chanser att bli återvald?

6 NOVEMBER 2018 Kongressval i USA. Alla 435 platserna i representanthuset och 35 av de hundra platserna i senaten är uppe till omval. Republikanerna kontrollerar för närvarande båda kamrarna.

3 NOVEMBER 2020 President- och kongressval i USA.

Det finns en hel katalog med osäkerhetsfaktorer inför alla amerikanska presidentval, och inte minst det 2020. Nordkorea är en sådan faktor, för ett haveri i de nordkoreansk-amerikanska relationerna kan förstås drabba Trump negativt. Mer om dessa osäkerhetsfaktorer senare.

Men, som ekonomer gillar att säga, allt annat lika — det vill säga om allt runt Trump är på valdagen som det är precis nu — så är min analys att presidenten har en hyfsad chans att bli återvald.

Resonemanget ser ut så här:

Floridas tidigare guvernör, republikanen Jeb Bush. Foto: Gage Skidmore/Flickr

• För att förlora 2020 krävs att Trump levererar så dåligt att hans usla prestation överskuggar det förakt som väljare i båda partier, liksom oberoende, kände inför det det politiska etablissemanget 2016. Det är ett politiskt etablissemang som personifieras av politiker som Hillary Clinton och familjen Bush, där Floridas tidigare guvernör Jeb Bush (president George W:s lillebror) inte ens tog sig igenom primärvalen.

• Om Trump ger konservativa väljare den politik de vill ha — och det har han hittills i mångt och mycket gjort — så är det fullt möjligt att de är beredda att bortse från hans excentriska beteende, hans osakliga twittrande, hans lögner och faktaresistens, personangreppen och allt kaos runt Vita Huset.

Resonemanget blir ungefär att ”trots att den president vi valt är en clown så är vi inte beredda att gå tillbaka till de politiker som under decennier missat att lyssna på vad folket vill ha”.


Men nu invänder vän av ordning att Hillary Clinton trots allt väl nästan vann valet? Fick hon inte rent av fler väljarröster än Trump, och förlorade bara eftersom hon fick dem i ”fel” delstater?

Och var det rent av så att Trump egentligen inte vann valet, utan att Clinton förlorade det? Och vad hade hänt om dåvarande FBI-chefen James Comey valt att inte offentliggöra nyheten om att den federala polisen åter öppnat utredningen kring Clintons epostserver — elva dygn före valet? Många demokrater hävdar att Comey därmed stal valsegern från Clinton.

Hillary Clinton i Iowa. Foto: Erik Bergin

Sant. Valet 2016 var väldigt jämnt, betydligt jämnare än Trump själv vill kännas vid (han har utan bevis hävdat att miljoner röstfuskade). Och trots att valet drevs av missnöjet mot etablissemanget, så var dock etablissemanget (läs: Clinton) väldigt nära att ta hem segern.

Ok, men går det då att dra slutsatsen att Trump har god chans att vinna sitt omval?

Ja. Mina invändningar är tre:

  1. det går inte att jämföra 2016 med 2020 av rent naturliga skäl. En sittande president har ofta (men inte alltid — se till exempel pappa George Bush som åkte ut efter en mandatperiod, liksom Jimmy Carter) en fördel jämfört med ett val där ingen kandidat sedan tidigare sitter i Vita huset.
  2. Trumps presidentskap är unikt på många sätt — han har brutit nästan varje norm som finns. Det går inte att jämföra dagens situation med någon tidigare i modern tid.
  3. Demokraterna är fortfarande ett parti som tvekar om sin riktning och vilken berättelse det ska sälja in till väljarna. Clintons förlängning av Obamas åttaåriga politik fungerade som bekant inte, och Bernie Sanders fick aldrig en ärlig chans med sin svensk-influerade socialdemokrati.

Så om Trump har en hyfsad chans att säkra ett omval 2020, vad kan då hota honom?

Det är enkelt att lista ett antal punkter, men mängden riskfaktorer är egentligen närmast oräkneliga. Här är de mest uppenbara, kryddade med en sannolikhetsbedömning på en skala från 1-5 där 1 är obetydlig och 5 är hög risk:

Särskilda åklagaren Robert Mueller, vänster, och president Donald Trump. Foto: United States Military Academy West Point & Gage Skidmore/Flickr

• Ryssutredningen. Särskilda åklagaren Robert Muellers utredning av Rysslands inblandning i valet 2016 fortgår och ingen vet ännu vad den landar i. Det verkar alltmer otroligt att slutsatsen blir att Trump själv eller hans kampanj samarbetade med Ryssland. Men risken kan inte avskrivas.

Sannolikhet: 3+. En tydlig slutsats om att Trump personligen exempelvis begått brottet ”förhindrande av rättvisan”, ”obstruction of justice”, vore onekligen ett stort bakslag.

• Demokraterna tar över åtminstone delar av kongressen i mellanårsvalet i november 2018.

Sannolikhet: svag 4. Demokraterna märker tvivelsutan av ett ökat engagemang i leden beroende på Trump. Mängden kvinnor som ställer upp i olika val ökar exempelvis och partiet känner en stark revanschlust. Å andra sidan är Demokraterna ett klassiskt soffliggarparti, särskilt i mellanårsval (alltså då det inte även är presidentval). Men en demokratisk majoritet i exempelvis representanthuset skulle mer eller mindre omöjliggöra för Trump att få något uträttat i kongressen under 2019-2020.

• Riksrätt. Hänger ihop med de två föregående: finner Mueller något för Trump drabbande i sin utredning, i kombination med stärkt makt för Demokraterna i kongressen, så ökar risken för Trump att bli den tredje presidenten i modern tid efter Richard Nixon och Bill Clinton att hotas av (Nixon, som avgick) eller ställas inför riksrätt (Clinton, som friades).

Sannolikhet: 1. Just nu är inte ens Demokraterna beredda att driva en riksrättsprocess eftersom det skulle få dem att se ut som dåliga förlorare.

Så var landar vi?

Efter höstens lågnivåmärke i ”job approval” i opinionsmätningarna är Trump i början av 2018 på lite mer stabil mark. Han har ännu svagt stöd bland folket som helhet, men konservativa väljare ställer upp på hans politik, om än inte alltid hans beteende.

President Trumps ”job approval”. Källa: Real Clear Politics

Kvar intakt har han troligen sin relativt lilla men kraftfulla och högljudda skara kärnväljare (som inför valet 2016 ofta beskrevs som vita, arga män utan collegeutbildning vilket är en kraftig förenkling).

Slutsatsen blir:

Kan han behålla dagens stöd — och givet att osäkerhetsfaktorerna ovan (och flera andra) inte utvecklar sig till hans nackdel — så kan det räcka för en valseger om två och ett halvt år, i november 2020.

Kan han dessutom krydda med att ha hanterat en kris med globala implikationer — Nordkorea och Kim Jong-Un — så blir det en bonus som stärker chanserna ytterligare.

MER LÄSNING FLER ANALYSER

I denna artikel