Presidentens hantering av rasismen i Charlottesville visar att han inte klarar att leda när det verkligen behövs.

22

GRÄSÖ — Donald Trumps hantering av våldet i Charlottesville, Virginia, är det senaste exemplet på vad jag varnade för i en analys i januari i år från New York, inför att han svors in som president.

Jag skrev bland annat:

Slutsats: Trump riskerar i värsta fall att bli så ockuperad av självgenererade kontroverser att han inte kan fungera som president.

I Charlottesville, Virginia, förra helgen drabbade KKK-medlemmar, nynazister och vit makt-förespråkare samman med anti-rasister och liberala demonstranter. Under veckan efter det dödliga våldet i misslyckades Trump, som The Economist påpekar, med det enklaste av politiska tester: att hitta ett sätt att fördöma nazister.

Istället för att fördöma högerextremismen valde presidenten, på en ilsken presskonferens i Trump Tower i New York, en linje där han skyllde på ”båda sidor”. Han gick så långt som att hävda att ”det finns goda människor” även bland de öppet rasistiska demonstranterna. De hade samlats för att protestera borttagandet av en staty som hyllade Robert E Lee, den militära ledaren hos 1800-talets utbrytarrepublik, the Confederate States of America, som ville bevara slaveriet.

Steve Bannon. Foto: Gage Skidmore/Flickr

Många bedömare drar långtgående slutsatser av vad det är Trump försöker åstadkomma, och om i hur stor utsträckning som Trumps strategi styrs av hans chefsrådgivare Steven Bannon, tidigare ledare för den högerextrema och Trump-hyllande opinionssajten Breitbart.

Sådana slutsatser blir till stor del en gissningslek. Men följande går ändå att slå fast:

En amerikansk president förutsätts ha så god kunskap om republikens mörka historia att han inte med hedern i behåll kan jämställa vit makt-aktivister med deras motdemonstranter, som Trump gör.

USA, under republikanen Abraham Lincoln, utkämpade ett bittert inbördeskrig 1861-65 för att en gång för alla få slut på slaveriet och rensa upp de mörka repressiva krafterna i främst the Deep South. Det lyckades bara delvis. Hundra år senare stod en ny strid i sydstaterna där Ku Klux Klan-medlemmar brände svarta kyrkor och begick mord för att behålla segregationen mellan svarta och vita. Sedan dess har USA kommit en bra bit på väg, men rasvåldet och motsättningarna har ändå blossat upp med jämna mellanrum, som under de senaste årens uppmärksammade polisskjutningar av svarta amerikaner.

Lincoln-monumentet i Washington. Foto: Daniel Mennerich via Flickr/Foter.com/CC BY-NC-ND

Och nu, under president Trump, hyllas i rakt nedstigande led de förespråkare för slaveriet som Lincoln bara med stor möda lyckades besegra för drygt 200 år sedan.

I den mån Trumps svaga hantering av Charlottesville alls bygger på en genomtänkt politisk strategi så verkar det som han sträcker ut en hand till sin mest trogna politiska bas. Det handlar om de ”vita arga män”, ofta med låg utbildning som i Trump fann en kandidat under 2016 års valkampanj som representerade allt det som rader av presidenter och presidentkandidater under flera decennier inte representerat: anti-Washington, kamp mot etablissemanget och en röst för dem som sett fabriksjobb försvinna i rader under flera tiotals år samtidigt som kongressen var upptagen med internt käbbel.

Att nå ut till denna grupp var en sund politisk strategi under valkampanjen, även om Trump tvingades sträcka sig så långt som att flörta med även de mörkaste högerkrafterna som tidigare Klanledaren David Duke.

Men att göra det nu, när valet är vunnet och Trump sitter i Vita Huset, är kontraproduktivt. Den president Trump som det här året om och om igen anklagat Demokrater för att inte ha kommit över valförlusten visar nu återigen att han själv är kvar i förra årets valkampanjretorik. Han har under sina runt åtta månader på posten inte gjort någon ansträngning för att ena nationen. Istället har han gått till den ena attacken efter den andra, även mot Republikaner i kongressen vars stöd han måste ha för att fungera som president.

Det republikanska partiet är på väg bort från Trump, som ser ut att bli alltmer isolerad vare sig han accepterar eller inser det själv eller inte.Erik Bergin

Detta är illa nog. Men än värre är Trumps uppenbara oförmåga att acceptera några som helst misstag eller fel. Presidenten fortsätter att twittra osanningar och reagerar ilsket med att anklaga USA:s medier för ”fake news” när hans lögner inte accepteras som sanningar. Det liknar reaktionen hos ett trotsigt barn. Många hoppades under 2016, och särskilt efter att valet var vunnet, att det personlighetsdraget skulle ersättas av en mera stringent hållning. Men det har inte skett, snarare tvärt om.

Resultatet blir att det republikanska partiet är på väg bort från Trump, som ser ut att bli alltmer isolerad vare sig han accepterar eller inser det själv eller inte. I slutet av juli, innan våldet i Charlottesville försatte Trump i ännu en självgenererad kontrovers, skrev den republikanska senatorn och Trump-kritikern Jeff Flake från Arizona en opinionsartikel där han anklagar partiet för att leva i förnekelse kring dess presidents tillkortakommanden. Och han menar att Republikanerna i kongressen abdikerat från sin roll som en av de ”checks and balances” gentemot Vita Huset, ”the Executive branch”, som de har enligt USA:s konstitution. Flake skriver bland annat, i Politico:

Too often, we observe the unfolding drama along with the rest of the country, passively, all but saying, “Someone should do something!” without seeming to realize that that someone is us. And so, that unnerving silence in the face of an erratic executive branch is an abdication, and those in positions of leadership bear particular responsibility.

Liknande röster hörs från andra håll inom Republikanerna, nu senast bland många andra från respekterade republikanska senatorn Bob Corker.

Detta sker i ett kritiskt läge för Trumps presidentskap, av flera skäl:

1) Under åtta månader har Trump inte fått en enda stor politisk reform genom kongressen. Hans största bedrift är att ha utsett och fått en ny konservativ domare godkänd till Högsta domstolen, Supreme Court, efter att partiet förhalade Obamas kandidat i närmare ett år. Försöket att riva upp sjukvårdsreformen Obamacare har slutat i fiasko. Därtill återstår stora utmaningar: skattereform, federal budget inför 2018, höjning av det federala lånetaket och Trumps egen utlovade stora infrastruktursatsning.

2) Hösten 2018 är det åter kongressval i USA. Kampanjandet är redan igång, samtidigt som Trumps stöd i vissa mätningar är på väg nedåt 30-procentsstrecket, sett till hela befolkningen (en majoritet av landets republikaner ger Trump ännu sitt stöd). De republikanska senatorer och ledamöter i representanthuset som finner att de inte har något att vinna opinionsmässigt på att öppet stödja Trump inför valet i september 2018 kan hamna i slutsatsen att öppet motstånd är en mer effektiv strategi, även om de möts av presidentens ilskna Twitter-bombardemang.

3) Trump själv fortsätter att hamna i den ena kontroversen efter den andra, samtidigt som de olika utredningarna kring Rysslands inblandning i förra årets val har intensifierats under sommaren. Alltsammans tar fokus från Vita Husets egen agenda och saktar ned kongressens försök att få någonting gjort.

Skärmdump från artikel i Charlottesville-tidningen The Daily Progress om minnesstund för Heather Meyer som dödades av en vit makt-supporter.

Även andra tidigare Trump-supportrar tar avstånd från presidenten i svallvågorna av Charlottesville. Trumps oförmåga att fördöma nynazister fick rader av chefer för USA:s storbolag att hoppa av två av presidentens politiska råd inom näringslivspolitik, så att Trump i slutändan upplöste råden. Även programledare hos konservativa Fox News reagerade med chock när Trump likställde KKK med anti-rasistiska demonstranter. Och rapporter kommer mer eller mindre varje dag om fortsatt oenighet och kritik inom hans egen administration och i Vita Huset, där Trumps nya stabschef sedan två veckor, John F Kelly, till synes förgäves har försökt skapa ordning kring presidenten.

Det rasistiska och dödliga våldet i Charlottesville, med det efterföljande behovet av nationell samling och tröst, visar att det är i sådana lägen av nationell kris och trauma som president Trump underlevererar som allra mestErik Bergin

Ingen politisk ledare kan fungera under så kaotiska förhållanden som de som Trump skapar ideligen åt sig själv, än mindre fungera effektivt. Trump är alltmer isolerad som president. Debaclet efter Charlottesville är dessutom bara den senaste kontroversen i en plågsamt lång rad.

De amerikaner som ännu stödjer honom, och det är en hel del, kommer att fortsätta göra det ett bra tag, åtminstone tills det står klart att Trump eventuellt misslyckas med att leverera på (ännu fler av) sina mest eftertraktade vallöften: skattereform, immigration, infrastruktur, lag och ordning. Hans mest trogna skara väljare kommer att köpa presidentens egna ”sanningar”, levererade mer eller mindre varje tidig morgon via Twitter, om att Trumps oförmåga att leda nationen inte är hans egen utan en konspiration av Demokrater och liberala ”fake news”-medier.

Men för USA som helhet är Trumps presidentskap så här långt en sorglig historia. Landet förtjänar så oerhört mycket bättre. Och det rasistiska och dödliga våldet i Charlottesville, med det efterföljande behovet av nationell samling och tröst, visar att det är i sådana lägen av nationell kris och trauma som president Trump underlevererar som allra mest.

I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


HÖGMARSÖ — Det första du ser är ett gigantiskt drakhuvud. Det sitter i fören på en rostig och stängd kinesisk restaurangpråm som legat där i åratal. Sedan ser du resten: gamla skeppsskrov, kranar och till och med ett par ubåtar som tillsammans utgör en scen som hämtad ur en Mad Max-rulle.

Och mitt i alltihop: en av Stockholms skärgårds bästa restauranger.

Den röda ringen markerar Högmarsö krog och varv.

Varvet på Högmarsö är en plats som inte liknar någon annan i skärgården. Krogen, inhyst i vad som verkar vara en gammal varvsverkstad i rött tegel, drevs säsongen 2017 av Klara Möller Norén, dotter till Hasse Möller som äger varvet, och Tomas Diederichsen, rapporterade Norrtelje Tidning i våras.

Krogen stängde enligt uppgift för säsongen i mitten av augusti, men man får hoppas att det blir en ny runda till sommaren 2018.

För bland annat kalventrecoten, som jag hade nöjet att proväta nyligen, var fantastiskt fin och vällagad, serverad med pommes och garnerad med sparris och smält ost. Köket är öppet för gästerna att se in i och atmosfären utomordentligt mysig.

Högmarsö krog i en gammal varvslokal. Foto: Erik Bergin

Vid ett besök på Högmarsö krog 2014 stod en lätt bedagad Tommy Nilsson och sjöng gamla hits på varvsplanen bredvid baren som inhysts i ett ruckligt skjul bredvid den kinesiska restaurangpråmen.

Utanför varvet finns flera långa flytbryggor där gäster kan förtöja långskepps gratis och även ligga över natten vid behov. En bit österut på ön finns Högmarsö Handel, en livsmedelsbutik, som dock tycks stänga för säsongen samma tid som krogen. Det går linfärja till ön så det är fullt möjligt att ta bilen till krogen och den smått unika varvsmiljön.

Högmarsö krog. Foto: Erik Bergin

Bortsett från krogen så är det förstås också ett måste att gå runt och beskåda de många märkliga fartygen och skroven som samlats vid varvet.

Här är bilderna från en sådan promenad i augusti 2017.

Varvet på Högmarsö. Foto: Erik Bergin
Varvet på Högmarsö sett från sjön. Foto: Erik Bergin
Varvet på Högmarsö. Foto: Erik Bergin
En fin segelbåt i behov av renovering vid varvet på Högmarsö. Foto: Erik Bergin
Varvet på Högmarsö. Foto: Erik Bergin
Högmarsö Handel, stängt för säsongen. Foto: Erik Bergin
Högmarsö Handel, stängt för säsongen. Foto: Erik Bergin
Varvet på Högmarsö. Foto: Erik Bergin
En ubåt som knäcker extra som kiosk. Foto: Erik Bergin
Den gamla varvskranen. Foto: Erik Bergin
Varvet på Högmarsö. Foto: Erik Bergin
Del av ett sorts skrotupplag på varvsområdet. Foto: Erik Bergin
Ännu en ubåt. Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Den kinesiska restaurangpråmen i bakgrunden. Foto: Erik Bergin
Restaurangen finns i byggnaden till vänster. Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Panorama från varvet. Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
En smått skräckinjagande bogserbåt. Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Metallskrot i ett skjul. Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
En styrhytt till vänster. Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Varvet. Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Högmarsö Varv. Foto: Erik Bergin
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


STOCKHOLM — När fullmånen hänger ovanför Riddarfjärden så förändras staden. Söders kåkar ser plötsligt ut aningen som en brasiliansk favela, eller som kanske en sydspansk by som klänger sig fast på en bergssida i Sierra Nevada. De kulörta lyktorna i Rålambshovsparken och vid Mälarpaviljongen där skratten hörs jämte klingande glas känns plötsligt som Karibien. Ett rådjur tittar fram på Hantverkargatan.

Det är varmt, fast klockan närmar sig midnatt. Och Stockholm under fullmånen förvandlas till en sagostad, en parallell verklighet som är borta om några timmar men som precis nu får den grå vardagen att kännas avlägsen.

Här är bilderna från Kungsholmen och Norrmälarstrand en måndagkväll strax före midnatt.

Drottningholmsvägen under ombyggnad. Foto: Erik Bergin
Kulörta lyktor vid boulbaren i Rålis. Foto: Erik Bergin
Mälarpaviljongen i sällsamt månljus. Foto: Erik Bergin
Västerbron. Foto: Erik Bergin
En skuta avtecknar sig mot månen i Riddarfjärden. Foto: Erik Bergin
Kungsholmen. Foto: Erik Bergin
En rådjurshuvud tittar fram nyfiket längs Hantverkargatan. Foto: Erik Bergin
Skobutik från en tid som flytt. Foto: Erik Bergin
Skobutik från en tid som flytt. Foto: Erik Bergin
Hantverkargatan. Foto: Erik Bergin
Brandstationen. Ingen brasa i natt. Foto: Erik Bergin
St Eriksgatan. Foto: Erik Bergin
Dovas. Foto: Erik Bergin
En nattvandrare på Alströmergatan. Foto: Erik Bergin
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


OSTHOLMEN De som möjligen följer En Resande Reporters Äventyr har fått stifta bekantskap med Ostholmen utanför Möja ett flertal gånger. Med goda skäl – det måste vara en av mellersta Stockholm skärgårds trevligaste öar. Men det finns en vinkel på ön som jag inte täckt förrän nu: utsiktsberget. Man ser det tydligt på exempelvis den här bilden, tagen från viken på norrsidan:

Utsiktsberget, Ostholmen. Foto: Erik Bergin
Holkarna på berget verkar vara obebodda.

Ostholmen hittar du genom att gira styrbord strax söder om Kyrkviken, Möja, om du kommer söderifrån. Se sjökort:

SJÖKORT OSTHOLMEN

Utsiktsberget är ännu en av öns trevligheter. Dess topp vätter mot väst och däruppe har du en prima utsikt över Möja och den inre skärgården.

Att komma upp på bergknappen är dock en utmaning. Man måste ta sig inåt på ön till dess östra strand där det finns en möjlighet att klättra upp för den annars ganska lodräta klippväggen. Leden finns vid krysset:

Klättringen är inte alldeles riskfri. Någon dryg meter upp på berget vid den utmärkta platsen finns en avsats från vilken det går att ta sig upp på toppen. För att nå hyllan finns en gammal seg och rätt tunn trädstam fastkilad mellan ett träd och berget. Observera att stammen blir hal när det regnat, så en klättring då är inte att rekommendera. Men vid torrt väder går det att klättra upp till stammen, balansera över och ta sig upp på berget via avsatsen i klippan. Så här ser det ut:

Du tar dig upp på berget genom att balansera på den här horisontella trädstammen. Foto: Erik Bergin

I vilket fall är det värt mödan när du kommer upp på toppen och kan njuta av vad som måste vara en milsvid utsikt.

Berget sett söderifrån. Foto: Erik Bergin
Norra viken en dag i juli. Foto: Erik Bergin
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


Dacia-förare längst till vänster – Porsche-folket till höger.

61

STOCKHOLM — Normalt publiceras inte pressmeddelanden på ErikBergin.com men jag gör ett undantag för en aningen oväntad, lite knäpp men ändå på något sätt intressanta Demoskop-mätning om bilägare. Institutet har tagit reda på om de politiska åsikterna ser ut hos ägare av olika typer av bilmärken. Det gör de, visar det sig. Enligt Demoskop hittar vi exempelvis Porsche-ägare ute till höger och Saab-folket precis i mitten.

Så här står det bland annat i pressmeddelandet:

Ägare till så kallade premiummärken, som exempelvis Audi, Mercedes och BMW, positionerar sig själva klart till höger om ägare till andra relativt vanliga bilmärken, undantaget den mer sport- och lyxbilsbilsorienterade Porschen, vars innehavare är de mest högerorienterade.

BMW-ägarna är emellertid mer höger än Mercedesägarna, som i sin tur är mer höger än Audiägarna. Skillnaderna är stora i förhållande till de som inte äger bil, men även i relation till sydkoreanska och japanska märken som Hyundai, Kia, Mitsubishi, Subaru, Toyota och Nissan, vars ägare totalt sett är mer vänster än genomsnittet av befolkningen.

Ägare till Skoda, Volvo, Volkswagen har en position något till höger om genomsnittet. Inte heller ägare till franska bilar sticker ut särskilt mycket med Renault och Peugeot på en genomsnittlig nivå för befolkningen och Citroën något till höger.

Det finns emellertid ett bilmärke som utmärker sig i den här dimensionen – rumänska Dacia – vars bilägare intar en tydlig vänsterposition. Här ska sägas att basen endast är 33 intervjuer, men skillnaden mot allmänheten i stort är tillräckligt stor för att vara statistiskt signifikant.

Jag noterar för övrigt att Land Rover-ägare inte är representerade i mätningen. Här är mätresultatet som grafik:

Grafik: Demoskop
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


BULLERÖN/STORA MELSKÄR — Bullerön, en av Stockholms skärgårds finaste öar, kan hysa bortåt hundra båtar om somrarna. Men bara när vinden är rätt: ön är notoriskt svår att lägga till vid förutom längs den sydvästra kusten, strax norr och söder om byn.

Alltså är det i princip bara vid vindar från nord eller nordost som ön lämpar sig för ett besök. Än värre, det är dåligt med träd att förtöja vid och bergskilar är ofta ett måste. Samtidigt är ön öppen för svallvågor som ibland sliter loss kilarna och orsakar kaos när båtar driver på sniskan.

Men bara några minuter bort finns en annan naturhamn som till stor del täcker upp för de vindar från syd som Bullerön är olämplig för. Det handlar om Melskär, närmare bestämt Stora Melskär, som har en fin och skyddad lagun, ett dass och grandios vy ut mot den öppna horisonten för den som klättrar upp på berget. Inne i viken får man skydd för de västliga och sydliga vindar som Bullerön lämnar öppet för. Ön är rätt hög så vinden gör sig inget besvär att försöka blåsa rätt över och attackera från landsidan. Ånej.

På sjökortet här ser du de olika alternativen:

Bullerön – fin när det blåser från norr. Melskär – bra när vinden drar in från syd. De norra tilläggningsplatserna på Bullerön är mindre bra och det är långt att gå till byn. Grafik: Erik Bergin (Sjökort: Eniro)

Genom att använda de här två öarna och deras respektive fördelar kan du hantera i princip alla vindriktningar och ändå hålla dig kvar på mer eller mindre samma plats i skärgårn.

Så här ser de båda öarna ut:

BULLERÖN

Bullerön. Foto: Erik Bergin
Bruno Liljefors gamla kåk på Bullerön. Foto: Erik Bergin
Bullerön. Foto: Erik Bergin
Ett båtläger vid Bullerön bogserar bort en av sina båtar till bryggan. Skutan till höger har kört av kardanaxeln.

Above #Bullerön

A post shared by Erik Bergin (@travelingreporter) on

Bullerö brygga vid byn. Foto: Erik Bergin
Bullerön. Foto: Erik Bergin
Bullerö brygga. Foto: Erik Bergin

STORA MELSKÄR

Stora Melskär. Foto: Erik Bergin
Stora Melskär. Foto: Erik Bergin
Stora Melskär. Foto: Erik Bergin
Stora Melskär. Foto: Erik Bergin
Dasset på Stora Melskär. Foto: Erik Bergin
Stora Melskär. Foto: Erik Bergin
En rutten stubbe. Foto: Erik Bergin
Stora Melskär. Foto: Erik Bergin
Stora Melskär. Foto: Erik Bergin
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


SVD Jag skriver om Republikanernas misslyckade försök att riva upp Obamas vårdreform.

77

Efter att ha lovat i sju år att riva upp Barack Obamas sjukvårdsreform så har Republikanerna nu ägnat ett halvår åt att misslyckas.

I en långläsningsartikel i SvD förklarar jag några av de historiska orsakerna till det märkliga och bittra sjukvårdsbråket – och intervjuar en professor om vad det kan få för konsekvenser.

Läs storyn här.

På sajten:

SvD.se fredag 28 juli.

Och i lördagstidningen:

Lördagsläsning om republikanernas vårdreformfiasko.
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


I dessa tider av turbulent amerikansk politik är det läge att ta en djupdykning i filmarkivet, om inte annat så för att påminna sig om att det varit rejält stökigt i Washington tidigare också.

Här tipsar jag om några av de bästa filmerna om amerikanska presidenter.


Lyndon B Johnson och Bryan Cranston.

Allt the Way (2016)

President: Lyndon B. Johnson

Spelas av: Bryan Cranston

Filmen: Bortsett från att Cranston är nästan kusligt lik LBJ i vissa vinklar så är All the Way en enastående bra skildring av några av de mest dramatiska åren i amerikansk historia överhuvudtaget. Cranston, en av Hollywoods bästa skådisar just nu, gör ovanpå det en magnifik tolkning av Johnson, både i hans svartaste stunder och i stenhårda förhandlingar.

Trailern:


Travolta som Clinton. Foto: Universal

Primary Colors (1998)

President: Bill Clinton

Spelas av: John Travolta

Filmen: Regisserad av Mike Nichols gör Travolta en parodisk tolkning av Bill Clinton under paret Clintons smått historiska valkampanj på väg mot Vita Huset i början av 1990-talet. En vänsterprasslande Clinton ställer till det för sig själv och andra, men med en (ofta) osviklig politisk näsa klarar han sig ur det mesta. Filmen saknar dock inte allvarliga stunder och ger en inblick i de enormt smutsiga amerikanska valkampanjerna där inga medel är får låga för att ta till. Som bonus figurerar Larry Hagman i en stabil biroll.

Trailern:


All the President’s Men (1976)

President: Richard Nixon

Spelas av: Ingen.

Filmen: Det går inte att göra en lista över amerikanska presidentfilmer utan att ta med All the President’s Men, mästerverket som i sin genuina, sotiga 70-talsmiljö handlar om hur Washington Post avslöjade mörkläggningen kring inbrottet i demokraternas högkvarter i Watergate 1972, som tvingade Nixon att avgå. Dustin Hoffman och Robert Redford briljerar som reportrarna Bob Woodward och Carl Bernstein.

Trailern:


President Nixon skakar hand med Elvis Presley i Oval Office. Foto: White House/National Archives

Elvis & Nixon (2016)

President: Richard Nixon

Spelas av: Kevin Spacey

Filmen: Kevin Spacey må ha blivit mest känd som Frank Underwood i House of Cards på senare år, men 2016 stack han emellan med en gestaltning av Nixon som han gör riktigt bra. Filmen handlar om omständigheterna bakom Nixons möte med Elvis Presley, the King of Rock ‘n’ Roll, i december 1970. Det är knappast det viktigaste mötet i Vita Husets historia men kan väl vara ett av de märkligaste.

Trailern:


Thirteen Days (2000)

President: John F Kennedy

Spelas av: Bruce Greenwood

Filmen: Kubakrisen i oktober 1962 med dess ödesmättade dramatik av stormaktsspel mellan öst och väst håller väl för en Hollywoodrulle. I stjärnspäckade Thirteen Days hittar vi Bruce Greenwood som gör en bra gestaltning av en ung, oerfaren och djärv Kennedy, även om de två inte direkt är porträttlika. Frågan är förstås också hur säker på att lyckas som Kennedy egentligen var. Filmens stora stjärna är dock Kevin Costner som spelar Kennedys nära rådgivare och vän Kenny O’Donnell. Rullen är helt klart sevärd.

Trailern:


Hyde Park on Hudson (2012)

President: Franklin D Roosevelt

Spelas av: Bill Murray

Filmen: Man kan tycka att en film om FDR borde kunna handla om så mycket mer än hans lättsamma kärlekshistoria med en avlägsen kusin, Margaret ”Daisy” Suckley, och ett besök 1939 av det brittiska kungahuset där amerikanerna bjuder på varmkorv. Men det är en fin film ändå och Murray gör en trivsam om än lite vimsig gestaltning av en president Roosevelt som – trots att han hade många år kvar i Vita Huset 1939 – verkade ha tröttnat en aningen på allt ståhej runt presidentskapet.

Trailern: 


Bonus: Wag the Dog (1997) handlar inte om någon specifik president (även om det går att dra paralleller till Bill Clintons Lewinsky-affär på 1990-talet), men Robert de Niro, Dustin Hoffman med flera andra stjärnor presterar en utomordentligt underhållande film om hur en akut kris i Vita Huset hanteras – med bara dagar kvar till valet.

Trailern:

I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


Se sommarfina Gräsö från luften.

113

GRÄSÖ — Efter en del övning med min DJI Mavic Pro de senaste veckorna börjar jag få riktig hyfs på flygningarna. Här ovan är raskt ihopklippt film med ett antal klipp från östra Gräsö, redigerad i mobilen.

DJI Mavic PRO hovrande över viken. Foto: Erik Bergin
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


FINNHAMN/STORA JOLPAN — Årets midsommar bjöd sol, regn, god mat, stång och snaps. En närmast komplett festivitet som vi i år förlagt till Finnhamn i Stockholms norra mellersta del.

Längs den numera förlängda gästbryggan i Paradisviken räknade jag till 53 båtar. Minst dubbelt så mänga låg förtöjda vid klipporna, som flygbilderna nedan visar. Så totalt bör det ha varit väl över hundra båtar i viken.

Vi åt sillunch på akterdäck, gick i väg till en äng på Idholmen där det restes en stång och grillade uppe på berget på kvällen.

Som sig bör kom regnet natten mot lördagen. Se bilderna nedan.

Foto från drönare över Paradisviken, Finnhamn. Foto: Erik Bergin
Foto från drönare över Paradisviken, Finnhamn. Foto: Erik Bergin
Foto från drönare över Paradisviken, Finnhamn. Foto: Erik Bergin
Akterdäck på pyntad båt. Foto: Erik Bergin
Nickes och min Coronet. Foto: Erik Bergin
Fullt i viken. Foto: Erik Bergin
Här reses stången. Foto: Erik Bergin
Paradisviken, Finnhamn. Foto: Erik Bergin
Midsommarafton. Foto: Erik Bergin
Besök ombord. Foto: Erik Bergin
De som inte fick plats vid brygga eller berg fick ligga på svaj. Foto: Erik Bergin
Marshmallows på värmeelementet. Foto: Erik Bergin

Och så midsommardagen:

Regnig midsommardag. Foto: Erik Bergin
Clara-Ida dagen efter. Foto: Erik Bergin
Regnvåta klippor. Foto: Erik Bergin
Fullt vid bryggan. Foto: Erik Bergin
Båtar förtöjda vid trampolinen söderut i viken. Foto: Erik Bergin
Festen är över. Foto: Erik Bergin

Efterlämnad grill. Foto: Erik Bergin
Kvarglömda effekter. Foto: Erik Bergin
Färdigfiskat. Foto: Erik Bergin
Bakis besättningar tar sovmorgon. Foto: Erik Bergin
Paradisviken, Finnhamn. Foto: Erik Bergin

Paradisviken, Finnhamn. Foto: Erik Bergin
Hej hund. Foto: Erik Bergin
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


Helmut Kohl är död. Se Göran Persson beskriva Tysklands förbundskansler.

154

Förra tyska förbundskanslern Helmut Kohl är död, rapporterar medier på fredagen 16 juni.

I samband med denna tyska storhets bortgång så finns anledning att återigen se klippet från en av SVT:s dokumentärer där Göran Persson beskriver Kohl. Under ett möte börjar kanslern i ren desperation äta smör, beskriver Persson. Se det här ovan.

I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


MUNKHOLMEN — Det är inte den absoluta skärgårdsfavoriten, men jag har ändå frekventerat Munkholmen strax söder om Ingarö en hel del genom åren. Det finns flera fördelar:

1) Den ligger bara någon dryg halvtimme från bryggan.

2) Det finns en bra vik som skyddar från allt utom västliga vindar.

3) Det finns dass och bra klippor att sätta upp grillen på.

Nu hade vi dessutom sällskap av en 8-åring som inte ställde högre krav än att kunna springa runt med håv och hink, och då överlevererar Munkholmen som jämförelse.

Här är sjökortet:

Här ligger Munkholmen.

Några bilder finns här. Missa ej heller inte Munkholmen-filmen ovan på 1 minut.

I den runda viken kan bortåt 30-40 båtar trycka ihop sig vid behov. Seglarna väljer ofta norra delen som är djupare. Foto: Erik Bergin
Berget på norra sidan av viken bjuder fin utsikt. Foto: Erik Bergin
Ett gammalt vrak ligger längst inne i viken och är tillgängligt för paddlare. Foto: Erik Bergin
Någon öppen horisont bjuder Munkholmen inte och det är gott om barrskog. Men ändå fina vyer. Foto: Erik Bergin
Södra spetsen på Ingaröfjärden vid 3-tiden på morgonen. Foto: Erik Bergin
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


Se filmen om pärlan Ostholmen strax söder om Möja.

194

OSTHOLMEN — Äntligen är skärgårdssäsongen 2017 igång. Den sker i småkyligt klimat så här i början av juni och med en regnskur i morse. Men vad gör väl det. Efter över tre år i New York kan jag konstatera att det är detta – sommar i svensk skärgård – som man saknar mest som utlandssvensk.

Premiärturen gick till Ostholmen precis söder om Möja, en riktig pärla som jag tappat räkningen på hur många gånger jag besökt. Just nu, söndag kväll, ligger det tiotalet motor- och segelbåtar i norra viken i komplett stiltje. Temperaturen utomhus är kanske runt 13-14 grader, men vid lunchtid idag var det över 20.

Jag har suttit och skrivit i kajutan här på kvällskvisten, samt även producerat en liten film om Ostholmen som du kan beskåda här ovanför.

Imorgon måndag ska det bli varmare. Kanske blir det rent av ett morgondopp.

Så här ser Ostholmen ut i början av juni:

Norra viken.
Ostholmens norra vik, populär bland fritidsskeppare.
Vy från ovanför Ostholmen mot sydväst.
Vy från ovanför Ostholmen och söderut mot Kanholmsfjärden.
Norra viken på Ostholmen.
Ostholmen.
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


Så här fin ser Kungsholmen ut från luften.

138

STOCKHOLM — Så här fin ser Kungsholmen och Karlbergskanalen ut från luften en försommarkväll i början av juni.

Ett linsskydd på kameran gör dessvärre otrevliga speglingar i filmen och upplösningen är i lägsta laget. Men vackert är det ändå.

Exakt hur flygningarna gått till finns dokumenterat i mobilen:

De två flygningarna så som de dokumenterats av GPS:en.
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


STOCKHOLM Se hur skridskoentusiasterna utnyttjar vinden en kall dag i mars.

234

ÅRSTAVIKEN — Det ser fantastiskt enkelt och rofyllt ut. Ett litet segel och ett par skridskor är basutrustningen för den som vill testa ice-skate sailing, skridskosegling, som det här gänget på Årstaviken i Stockholm söndag 5 mars 2017. Isdubbar är väl att rekommendera också kanske. Se min kortfilm här ovan.

Seglen liknar draksegel men är mindre än de man hoppar från bergstoppar med.
Årstaviken i mars 2017.
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


TV Jon Stewart gör ett inhopp hos Late Night Show med Stephen Colbert. Se klippet.

237

Se förre Comedy Central-stjärnan och Trump-kritikern Jon Stewart göra ett väldigt roligt inhopp hos Late Night Show med Stephen Colbert. Både president Trump och USA:s journalister får en skön bredsida.

I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här


MAKTSKIFTE I SUPERMAKTEN Jag rapporterar från Washington inför Donald Trumps tillträde som USA:s 45:e president.

373

Veckan inför Inauguration Day den 20 januari 2017 då Trump tar över efter åtta år med USA:s första svarta president rapporterar jag SvD i video, analys och artiklar från New York och Washington.

Se min video från Vita Huset här ovanför.

Klicka på de röda markeringarna här nedanför för mer info om varje artikel.

Så här såg det ut i tidningen:

SvD torsdag 19 januari. Jag intervjuar fredsaktivister i New York.
SvD tisdag 17 januari. Jag skriver en analys om Donald Trumps fem (sju i webbversionen) främsta utmaningar.
SvD måndag 16 januari. Nyhetstext skriven i Stockholm inför Inauguration Day som inte finns med i listan ovan men som du hittar här.
I denna artikel

Delta i konversationen: kommentera här