Saigon. Pa flygbiljetten star det Ho Chi Minh. Pa bagageslippen star det SGN (Saigon). Jag kan medge att det finns en viss mystik kring staden med tva namn och landet, med allt vad det varit med om. Fast mitt forsta intryck – forvisso efter att ha varit har typ tva timmar – ar inte kanonpositivt. Dimper ner mitt i backpackergettot, dit jag i och for sig bett chaffisen kora mig. Har ju inte bokat nagot sa jag valjer ett hostel pa mafa och sager ”ta mig hit”. Har ar plagsamt mycket vasterlandska turister. Jag kastar in vaskan pa rummet och gar ut for att fixa lite middag. Hamnar bredvid en tysk med hastsvans. Bara en sadan sak. Lovar att han heter Dieter. Maten, en biffrora med lite gronsaker och ris, ar helt ok men for lite kryddad. Tar in den lokala pilsnern, Saigon Draft Beer, en aningen blaskig historia.
Men ok – man ska inte doma ett land eller ens en stad efter ett par timmar bland lallande backpackers och Britney Spears och Green Day ur hogtalarna. Ska nog lyckas hitta lite krigsromantik.
Har singat upp rummet for tre dagar, imorgon blir det tour for att se underdjordiska installationer under kriget, en dag vill jag bara knalla runt och spakulera, och sen maste det natirligtvis akas bat pa Mekong. Museet over kriget ska man visst se ocksa.
Nu kan jag inte skicka data pa varken min egen eller jobbmobilen, sa det har med resebloggandet riskerar hamna i dvala. Kul sa lange det varade. Tjenamors.

Advertisements

---

FÅ EX KVAR!

Beställ signerat ex av min
reportagebok ”EFTER TRUMP” – aktuell
inför Trumps comeback 2025!

---