Nu har jag beställt en biljett från Manilla till en stad som jag just nu inte minns vad den heter, men som tjänstgör som inpasseringsport till ön Boracay. Eller beställt och beställt. Det är en resebyrå i Manilla som påstår att de ska leverera alltihop till den hotelladress man skriver in på sajten. Det återstår ju att se om det fungerar. Jag har inte krävts på någon betalning än, så skiter det sig är det inte hela världen. Det tycks som att planen går mer eller mindre i skytteltrafik mellan Manilla och den här ögruppen som bara ligger nån timme bort. Man kan tydligen även åka till Cebu, en stad ute i arkipelagen som i guideboken beskrivs som ett Manilla ”without the mayhem”.
Det här är en relativt (relativt det mesta) oplanerad resa, men jag har i alla fall bestämt att det får bli ö, bad och strand direkt efter Manilla. Det verkar vara den typen av stad man mår bra av att koppla av från, efter vad jag har läst. Tre nätter där kanske räcker. Sedan är planen att på något vis åka och se en vulkan också, de har en hel del i det där landet och jag har aldrig sett en livs levande vulkan vad jag vet. Vilken jag ska välja är ännu höljt i dunkel.
Man rekommenderas även att åka och titta på en risplantage, av den typen som är byggda i terrasser. Sådana finns norrut på samma landmassa som Manilla, så en variant är förstås att leta fram ett flyg dit. Det verkar finnas gott om flyg så det borde inte vara någon omöjlighet.
Och missar man ett flyg är det förresten ingen kris – inrikesflygen går loss på motsvarande 300 – 500 kronor. Som i resten av Sydostasien alltså.
För övrigt är 100 filippinska peso = ca 16 skr, enligt min valutasajt.
Skulle nu Filippinerna visa sig vara vedervärdigt på alla sätt och vis så får nordiska medborgare uppehålla sig i Taiwan utan visum i en månad eller så, enligt visum.nu.
Nåja, det får räcka. Mer än så här är inte hälsosamt att planera, då försvinner hela nöjet.
http://erikbergin.blogspot.com