By Erik Bergin 15 maj 2010 1052 Dela storyn Email Facebook Twitter LinkedIn Pinterest WhatsApp Har suttit längs promenaden i Alicante i ett par timmar nu och druckit ett par Cruzcampo och ätit en bit spansk omelett. Kan behöva lite avkoppling: har gått runt halva Alicante, upp på berget till fortet, Castillo de Santa Barbara, kollat in lyxbåthamnen (en vakt skrek ”privado” när jag försökte beträda en brygga), flanerat centrala stan där jag bland annat hittade en bröstförstoringsklinik, och bevandrat gränderna i gamla stan, runt där jag bor. Det har bara blivit varmare och varmare idag: jag gick ut i behagliga 17-18 grader i morse i jeans, skjorta och tshirt. Skjortan åkte av efter en halvtimme och framåt 15-16-tiden måste det ha varit lätt 25-30 i solen. Hej hopp. Nu har jag suttit och läst min guidebok (Rough Guides, kungen av guideboksförlag) och spikat min rutt mer detaljerat: Med start måndag (i morgon tänkte jag ligga på beachen) kör jag norrut från Alicante med sikte på Alcoy uppe i bergen och byarna därikring. Det ska vara bra vägar (har själv kollat upp dem på Google maps) så det bör gå att göra ett par ställen som dagstur, fast boende finns iofs gott om. Man vill helst undvika det överexploaterade Benidorm vid kusten, så återresan söderut räknar jag med att göra via motorvägen söderut väster om Alicante, ner till Elche. Där finns världens, typ, största odling av palmträd som jag ska studera. Därifrån kollar jag in bland annat Torrevieja och lagunen Mar Menor vid kusten, innan vägen kröker västerut mot gränsen till Andalusien. Väl där, bör man stanna vid kuststaden Almeria, om inte annat så för spagetti-västernstaden strax norrut vid Nijar där Clintan spelade in For a fistfull of dollars och andra cinematiska storverk. Det är turistigt i kubik, visst, men just därför kul att se. En aning väster om Almeria, oklart exakt var, girar jag norrut mot Granada, fästet för det sista spansk-moriska stadsriket som föll till de kristna hedningarna 1493, eller nåt sånt, och vars stora dragplåster utgörs av den mäktiga borgen och forna kungaboningen Alhambra. Moving on västerut längs A92, tar jag mig norr om bergskedjan Sierra Nevada (med skidåkning ända in i maj) där det finns en hel del bra småstopp att göra gissar jag. Jag siktar mot El Chorro, ett ställe längs en mäktig bergsås, som beskrivs som en stor sevärdhet, innan jag girar söderut igen mot Malaga. Själva Malaga dissas märkligt mycket av Rough Guides, vilket förvånar mig lite. Bland annat beskrivs regionen som en av Andalusiens fattigaste områden med tvåsiffrig arbetslöshet, men det i sig är förstås ingen anledning att inte åka dit, tycker iaf jag, snarare tvärtom. (Dessutom har väl hela Spanien tvåsiffrig arbetslöshet just nu.) Själva stan påstås också vara rätt ful och ogästvänlig, med en viss dold charm som man får leta efter. Hmm, låter lite som Manilla… Ska bli interssant att se om det stämmer. Möjligen hinner jag med en kort koll på Marbella, den kuststräckans stora dragplåster mitt i en lång rad superexploaterade getton med olika ansamlingar av nordeuropeer i frivillig skatteexil. Men mycket tid lägger jag nog inte på de ställena längs kusten – som guideboken rekommenderar att man som besökare hanterar flertalet av dem: ”If you’ve come to Spain to be in Spain, put on the shades and keep going”. EN RESANDE REPORTERS ÄVENTYR. http://erikbergin.blogspot.com In this article 10 dagar i Spanien maj 2010Spanien Erik Bergin Författare och journalist på SvD sedan år 2000. Bevakade valet 2024 från Washington DC och var SvD:s korrespondent i New York 2013–2016. Arkiv: publicerade artiklar. Följ Erik på Twitter och på LinkedIn. Mer info & CV. Show More