Så navigerar du USA:s politiska press

Presidentvalet i allmänhet och Donald Trump i synnerhet har det här året fått den amerikanska politiska journalistiken att fira nya triumfer. Ingen publikation, nyhetssajt eller magasin med självaktning missar att dagligen trycka ut Trump-analyser eller nyhetsartiklar om hans senaste uttalanden eller tweets:

”Stay on message” is the chant. I always do – trade, jobs, military, vets, 2nd A, repeal Ocare, borders, etc – but media misrepresents!

— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) August 15, 2016

It is not ”freedom of the press” when newspapers and others are allowed to say and write whatever they want even if it is completely false!

— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) August 14, 2016

If the disgusting and corrupt media covered me honestly and didn’t put false meaning into the words I say, I would be beating Hillary by 20%

— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) August 14, 2016

(Tre av runt ett dussin Trump-tweets 14-16 augusti 2016.)

De flesta svenskar och européer vet troligen var de har de stora nationella tv-kanalerna i USA: Fox News, vars talkshow-värdar allmänt stödjer konservativa åsikter, finns på högerkanten. MSNBC finns lika långt ut på vänsterkanten. Och oavsett vad konservativa säger så ligger CNN:s nyhetsbevaking någonstans i mitten även om vissa enskilda programledare även där ibland lutar åt det liberala hållet.

[contextly_sidebar id=”kmzc99RwBUEk5rH3ipVMc2dV7zzV2UM5″]

De stora dagstidningarnas politiska nyheter – som jag läser flera gånger dagligen – håller sig mestadels objektiva på nyhetsplats (även om Donald Trump och andra konservativa ständigt anklagar dem för att vara ohederliga). På ledarplats och i opinionsartiklar är dock drakar som New York Times och Washington Post tydligt liberala i sina ställningstaganden. På samma sätt är Wall Street Journal konservativ på ledarplats, men liksom många andra konservativa medier i USA så har även den tidningen flera gånger öppet ifrågasatt fastighetsmiljardären och hans skakiga väg mot presidentvalet i november.

Men hur ser det ut bortom de stora tv-kanalerna och tidningsdrakarna? USA flödar över av nyhetsmagasin varav flera har en mycket initierad och bra politisk bevakning, både på den liberala och konservativa flanken. Till skillnad från dagspressen så tar de dock oftare politisk ställning. Som läsare gäller det att förstå den skillnaden.

Här är en grundläggande guide till nio av de mest intressanta konservativa och liberala magasinen (vissa finns enbart som nätmagasin, andra har även med pappersutgåvor):

En av de mest etablerade konservativa magasinen är National Review, som ofta har initierade texter om konservativa politiska idéer och granskningar av politiker. National Review har liksom flera andra publicerat texter som varit starkt kritiska till Trump, inte minst hans ekonomiska politik. I augusti skrev tidningen, ”Unless something radical and unexpected happens, Donald Trump is going to lose the 2016 presidential election — he’ll lose it more than Hillary Rodham Clinton will win it (…)”.

Om Naional Review är en seriös tidning med god analytisk förmåga så befinner sig Breitbart i andra änden av spektrat. Det är ett konservativt och ganska flitigt citerat nyhetsnätmagasin som öppet stödjer Donald Trump. Det visar sig genom dess närmast totala frånvaro av kritisk bevakning av miljardären. Istället låter sig Breitbart utnyttjas som en kampanjsajt för Republikanernas kandidat och publicerar den ena Clinton-kritiska artikeln efter den andra. Missförstå mig inte – medier ska självklart granska även Clinton, men när bevakningen blir så ensidig som Breitbarts är så finns det anledning att fråga sig om politiska motiv ligger bakom.

Jag finner ändå Breitbart läsvärd ibland, fast då inte som nyhetsförmedlare utan som mätare på vad som diskuteras inom den konservativa politiska sfären.

En hel del av Breitbarts texter kommer från nyhetsbyrån AP, en professionell och objektiv förmedlare av nyheter. Rubrikerna, som Breitbarts redaktörer sätter själva, vinklas dock generellt mot Clinton. I augusti toppade sajten med rubriken ”Illegala invandrare leder väljar-drive för Clinton”. AP:s artikel handlade istället om att Clintons kampanj approcherar de invandrade barn utan legal status som inte får rösta, kallade ”dreamers”.

Bland de konservativa sajterna finns även Newsmax, vars nyheter ofta är rewrites av andra medier men som även publicerar en del egna nyheter. Newsmax har generellt en mera kritisk hållning än Breitbart och skrev i augusti bland annat om en opinionundersökning som visade att unga väljare vägrar rösta på Trump.

De liberala magasinsajterna är generellt fler till antalet men rör sig ungefär i samma territorium som de konservativa, fast på sin del av den politiska skalan. En av de bättre skildrarna av amerikansk kultur, politik och samtid på nätet är Slate, ett nätmagasin som kan publicera vassa perspektiv och granskningar när den verkligen vill. Mycket av innehållet är av nöjeskaraktär, men det finns viss politisk bevakning. En sådan politisk cover story publicerades den 14 augusti, om högervindarna i både amerikansk och europeisk politik och om hur demokratin påverkas. Sådana ofta långa texter kan vara värda att tröska sig igenom för att få nya perspektiv.

I ungefär samma härad som Slate finns Salon, ett annat nätmagasin som dock tidvis har betydligt mer av politisk bevakning. Även där handlar det ofta om kommenterande artiklar som landar någonstans i gränslandet mellan nyhetsjournalistik och opinionsartiklar. De kan förstås vara läsvärda, men precis som med de konservativa magasinens opinionsmaterial så måste en läsare vara medveten om vad det är för sorts text och vilket syfte den har.

Faktum är att Salon låtit sig utvecklas till en nästan lika stor attackmaskin mot Trump som Breitbart är för kandidaten. En sådan story i Salon från augusti 2016 är en kanske inte alldeles objektiv skildring av Donald Trumps mindre framgångsrika sommarperiod när han gick från den ena katastrofen till den andra. Det är förstås så att Trump är en ovanlig kandidat, och kanske måste han också bevakas på ett ovanligt vis. Det är omöjligt att tillämpa normala pressetiska regler för objektivitet när en presidentkandidat agerar så uppenbart emot sitt eget intresse som Trump gjort under stora delar av 2016. Ändå går det att hävda att Salons rubrik kanske inte var helt neutral (och dessutom besynnerligt mångordig): Team Trump is a disaster: It’s not just the candidate — his entire staff is ill-equipped for a presidential campaign

En ofta betydligt mera balanserad och analysmässigt kvalificerad politisk journalistik finner vi i The Atlantic, ett ärevördigt magasin som även finns i pappersutgåva. The Atlantic tillhör mina absoluta favoriter och det går sällan en vecka utan att jag går in och kollar vad de har åtminstone en gång.

Exempelvis publicerade The Atlantic en intressant analys om Trumps kampanjchef Paul Manaforts och Republikanernas agerande i sydstaterna, där partiet i decennier misslyckats med att locka svarta väljare. Den som läser texten får delvis nya perspektiv på hur partiet fungerar utan att samtidigt prackas på ogrundade åsikter. Det är riktigt bra journalistik som dagstidningar ofta inte mäktar med.

En annan bra The Atlantic-story om USA:s vita underklass skriver jag om här.

The Daily Beast är ett annan liberalt nyhetsmagasin som ofta är väldigt roligt och med en del mycket vassa skribenter. Sajten är känd för att under en kort period ha gått samman med Newsweek, efter det att den senare upphörde i pappersform, men de två är numera åtskilda igen.

The Daily Beast har då och då riktigt bra nyheter och dess ekonomiska bevakning kan vara ganska insiktsfull. Sajtens politiska bevakning under ett valår som det här tar inte direkt ställning för Clinton och emot Trump, men det råder samtidigt ingen direkt brist på Trump-kritiska artiklar. En sådan är en story från augusti där Trump kritiseras för att inte erbjuda sina anställa barnpassning, när han samtidigt säger att han gör det. Det ämnet är inte The Beasts eget, flera amerikanska tidningar och sajter har rapporterat samma sak under sommaren.

Jag kan inte undvika – eftersom jag trots allt bott och arbetat i New York i tre år – att även nämna New York Magazine. Känd mera för sina restaurangtips än för sin politiska bevakning så har magasinet ändå en hel del att komma med. Och särskilt konkurrenskraftig är tidningen förstås när det gäller allt som har med New York att göra.

En riktig höjdare när det gäller Donald Trump var den genomgrävning i de egna arkiven som NY Mag publicerade i januari 2016, en mycket lång och ofta hysteriskt rolig exposé av magnatens ofta dråpliga äventyr från okänd fastighetsspekulant till hela New York Citys älsklingshatobjekt. Sätt av tid i kalendern för att jobba dig igenom denna godbit.

Till sist vore det fel när det gäller amerikansk politisk bevakning att inte också nämna Politico – ofta det mest initierade och professionella magasinet när det gäller allt som händer i Washington. Inte nödvändigtvis så festligt, men korrekt. (Som bonus kan vi även kasta in konkurrenten The Hill, som jag dock tycker inte riktigt håller samma klass.) Politico finns även i pappersform som ofta bjuder mycket fin och objektiv långläsning.