Därför har stödet för Trump ökat 2019

President Donald Trump har klättrat i opinionen hittills under 2019. Han inledde året mitt i ett budgetbråk som resulterade i en 35 dygn lång nedstängning av flera amerikanska myndigheter i brist på finansiering.

Han gick vidare till den alltmer infekterade debatten om immigranter som anländer till gränsen mot Mexiko, ett misslyckat toppmöte med Nordkoreas diktator Kim Jong-Un och den särskilda åklagaren Robert Muellers rapport om rysk valmanipulation.

Alla amerikanska presidenter betygsätts om hur bra de klarar jobbet, så kallad ”Job approval”. Den här grafiken som är hämtad från Real Clear Politics visar alla Trumps Job appoval-mätningar från januari 2017, strax efter att han tillträtt. Markerad är nivån då han hade lägst stöd hittills, i mitten av december samma år:

Från bottennappet på 37 procent är presidenten nu uppe på runt 45 procent, en ökning på 20 procent (eller 8 procentenheter).

Men vad driver hans siffror?

Jag har analyserat Trumps ”Job approval”-siffror under 2019, från januari till mitten av maj, och jämfört med de stora nyhetshändelser under den perioden där presidenten varit inblandad.

Här nedanför kan du se tidsserien med nyheterna inplottade. Klicka på tidslinjen för att bläddra:

Det går att dra några olika slutsatser:

1. Trump fortsatte tappa i stöd i januari medan budgetbråket gjorde att hundratusentals statsanställda amerikaner gick hemma utan lön.
2. Under februari bytte Trump fokus och kampanjade intensivt om immigrationspolitiken och hans berömda mur längs den mexikanska gränsen. Samtidigt steg han i popularitet och återtog hela tappet från januari.
3. I slutet av februari höll Trump ett misslyckat toppmöte med Nordkoreas diktator Kim Jong-Un i Vietnam, samtidigt som Trumps ex-advokat Michael Cohen vittnade i kongressen om Trumps lögner och bedrägliga beteende. Strax efter dessa händelser syns en liten nedgång i opinionen, men den är av tillfällig art.

   

4. Under mars och april trappar Trump upp striden med Demokraterna om hur den särskilda åklagaren Robert Muellers ryssrapport ska hanteras. Samtidigt fortsätter Trump att pendla mellan jämförelsevis höga 43-44 procent i stöd.
5. I mitten av maj trappas handelskriget med Kina upp och sänker återigen världens börser. Samtidigt noterar Trump 45 procent i stöd, hans hittills högsta nivå bortsett från de första veckorna vid makten i början av 2017.

Hur bråket med Kina slår mot väljaropinionen vet vi förstås inte ännu, 45-procentsnoteringen verkar snarare vara en effekt av vad som hänt tidigare. Opinionssiffror bör läsas med tanke på att det finns en viss fördröjning mellan en specifik händelse till att effekten av den syns i siffrorna.

Som brasklapp bör man även slänga in att opinionssiffror förstås påverkas av ett oändligt antal andra faktorer än de som redovisas här.

Men analysen av den här tidsserien är ändå rätt intressant. Jag drar följande slutsatser:

• Vita Huset gick in i budgetbråket utan någon idé om hur stilleståndet kring statsfinanserna skulle lösas. I slutändan blev det enkelt för Demokraterna att skylla stilleståndet på Trump. Sådana strider betraktas av väljarna som politiskt käbbel av odugliga politiker och presidentens rådgivare bör ge honom rådet att undvika sådana ”showdowns” utan en klar segerstrategi eftersom väljarna kommer att straffa honom.
• Bråket om ryssutredningen är radikalt annorlunda: här är det enkelt för Trump att framstå som segrare och att utmåla Demokraterna som gnällspikar som enbart är ute efter att sänka hans presidentskap. Det verkar som att väljarna uppfattar det, vilket är ett av skälen till att Demokraternas ledare i representanthuset där partiet har makten, talmannen Nancy Pelosi, försöker hålla tillbaka spridda krav inom partiet om riksrätt mot Trump.
• Till slut, Trumps väljare gillar när han driver på om immigrationspolitiken inklusive försöken att få en gränsmur byggd. Muren är Trumps signaturreform och främsta vallöfte. Visserligen vinner han troligen inga nya demokratiska eller oberoende väljare, men det cementerar stödet från de konservativa han redan har, vilka grovt räknat utgör två av fem väljare.

Man skulle kunna tillägga att det fiaskoartade mötet med Nordkoreas ledare troligen hade liten, om ens någon, effekt på Trumps kärnväljare, men den här tidsserien och datapunkterna är för grunda för att ge något direkt stöd för det. Jag misstänker ändå att presidentens mest lojala väljartrupper knappast är särskilt intresserade av utrikespolitik och cirkusen kring Nordkoreas kärnvapen.

Intressant är dock vad som händer nu. Inom ett par olika områden kan vi förvänta oss spännande utvecklingar framöver som kan påverka opinionen igen:

1. Kina: hur länge och långt vill Trump driva handelsbråket? Ju längre tiden går med nya handelstullar, desto större är risken att det slår tillbaka mot särskilt de arbetarklassväljare från 2016 som Trump är beroende av att behålla 2020.
2. Iran: USA har kört hangarfartyget USS Harry S. Truman till Mellanöstern och det spekuleras i att utrikespolitiska rådgivaren Bolton driver på för någon sorts militär intervention. Men menar Trump allvar med krigshotet? Om han inte gör det, vågar Iran syna bluffen?
   Nyhetsrapporter i maj indikerar att Trump personligen inte alls vill ha något nytt krig i Mellanöstern. Han gick ju till val på att avsluta krig, inte starta nya. Å andra sidan kan krig och konflikt blir en biljett till omval. (Det finns undantag från den ”regeln”, men den fungerade för George W. Bush.)
3. Abortstriden. Det är lite av en bubblare. Men i mitten av maj röstade sydstaten Alabama igenom USA:s hittills hårdaste abortförbud. Den nya lagen lär utmanas i domstol och stoppas eftersom den är grundlagsvidrig, men de högerkristna ”pro-life”-aktivister som Trump lockade i sitt tal till nationen tidigare i år jublar. Från Vita huset har det dock varit tyst om Alabama och flera republikanska politiker gör sitt bästa för att ducka frågor om den nya lagen.
   

   

   Det är nämligen inte säkert att en uppriven aborträtt skulle gynna Trump och Republikanerna så mycket som man kan tro. Den kristna högerflygeln i partiet gläds förstås. Men om den fria aborträtten skulle skrotas lagom till nästa val i november 2020 (visserligen genom ett beslut av Supreme Court, men påhejat av Trump) så riskerar de viktiga mittenväljarna att fly Republikanerna och rösta på vem som än Demokraterna lyckas vaska fram.

Som en statsvetare, Dennis Goldford i Iowa, sa i mars när jag intervjuade honom för SvD: ”Just nu lever Republikanerna i den bästa av två världar. De kan locka med abortförbud, men slipper ta konsekvenserna det innebär om aborträtten verkligen stoppas och det beslutet börjar påverka folks liv”.

To be continued…