VECKANS ANALYS 10 JANUARI 2020 — Det verkar oundvikligt att ägna veckans analys åt något annat än president Trumps drönarattack för en vecka sedan som dödade iranska toppgeneralen Qassem Soleimani vid Bagdads flygplats, vilket jag skriver om här i SvD.

En mängd frågor går att ställa apropå attacken (men möjligen färre bra svar att leverera). Som exempelvis: Gynnar attacken Trump politiskt? Eller blir den en belastning för honom? Kan den få bäring på presidentens kommande riksrätt? Vad tycker amerikanerna om den ökande risken för ett nytt krig i Mellanöstern? Har Trump ett enat republikanskt parti bakom sig? Kan Demokraterna dra nytt av Trumps höga spel runt Iran, och i så fall hur?

Här är mitt försök att räta ut några frågetecken.

1. Vilket stöd har Trump för sin iranska strategi?

Det finns en hel del opinionsundersökningar som ger en sorts svar på den frågan, framför allt om konflikten skulle utveckla sig till ett nytt krig.

Ett konstaterande man kan göra är nämligen: amerikanerna är krigströtta. Kriget i Afghanistan har pågått i 19 år och det var runt 17 år sedan USA invaderade Irak 2003. Afghanistan har utvecklat sig till USA:s längsta krig och Irak anses allmänt som ett stort misslyckande som banade vägen för ISIS. En hel generation amerikaner har växt upp medan deras land varit i två krig.

Dessa fakta märks i en Pew Research-mätning från sommaren 2019. Enligt den tycker två tredjedelar av folket att krigen inte var värda att utkämpa. Skepsisen finns både bland krigsveteraner och andra. Trump har dessutom lovat att avsluta krigen, inte att dra igång nya. Så det är svårt att se hur ett fullskaligt krig skulle gynna Trump, sett mot den bakgrunden.

Sett till historien är det visserligen så att flera presidenter blivit omvalda efter att de startat eller tvingats hantera krig. Roosevelt är förstås ett exempel, men under mera modern tid går det förstås att peka på George W. Bush som startade både kriget i Irak och Afghanistan och valdes om. Det skedde dock efter det värsta terrordådet någonsin på amerikansk mark den 11 september 2001, så troligen gör det Bushs exempel svårt att jämföra med något annat.

Och hans far, president George H. W. Bush, gav sig som bekant också in i Irak – men sparkades ut efter bara fyra år i Vita Huset.

Så slutsatsen blir alltså: Krig = dålig idé för Trump.

2. Hur påverkar det Trumps möjlighet att vinna i november?

För att fortsätta resonemanget ovan, så beror det på om Vita Huset lyckas manövrera så att USA undviker ett fullskaligt krig.

Alldeles efter dödsattacken mot Soleimani så är mitt antagande att Trump ligger svagt på plus opinionsmässigt, jämfört med före attacken. Men det saknas egentligen data för att backa upp påståendet.

Mitt resonemang går så här:

• Även vissa demokrater uttryckte sig strax efter attacken i svagt positiva ordalag, åtminstone vad gällde Soleimani själv. Däremot var diverse demokratiska politiker och även vissa republikanska tveksamma till Trumps tajming och menade att presidenten riskerade leda USA in i ett nytt krig. Men vad gäller Soleimani så verkar det finnas hyfsat stöd för att USA röjde honom ur vägen, givet den makt han hade över de Iran-stödda milisgrupper i Irak och annorstädes som USA menar ställer till mycket förtret.
• Vad man nästan hunnit glömma nu är att Trump, som den tredje presidenten någonsin, är ställd inför riksrätt. Själva riksrättsförhandlingen är att vänta i senaten inom kort, sannolikt senare i januari. Demokraternas ledare Nancy Pelosi har delvis sig själv att skylla eftersom hon valde att hålla på åtalet och inte låta processen gå vidare under julhelgen. Det är att gå för långt att påstå att Trump dödade Soleimani enbart för att skyla över riksrätten, men attacken för ändå delvis en sådan effekt.
• Trump har visat handlingskraft. Förutsatt att situationen inte eskalerar till krig så är ett starkt ledarskap onekligen en tillgång i en valkampanj.

Som den republikanska strategen John Feehery (som jag intervjuade flera gånger inför valet 2016) konstaterar i The Hill: Trump sitter på alla korten inför november.

3. Republikanerna har hittills backat upp Trump. Gäller det även om Iran?

Nej, det är långt ifrån säkert. När detta skrivs har attacken visserligen inte hunnit få genomslag i Trumps Job Approval, där Trump alltjämnt ogillas av fler än som stödjer honom enligt Real Clear Politics. Runt 90 procent av republikanska väljare stödjer Trump, enligt Gallup.

Men det finns andra signaler. En tydlig som borde oroa presidenten: hans älskade Fox News, där personligheter som Sean Hannity inte gör något för att dölja sitt öppna stöd för Trump, är internt oense om huruvida presidenten agerar vettigt.

En av Fox högprofilerade ankare, Tucker Carlson, ifrågsätter Trumps agerande. ”Det är svårt att minnas nn, men så sent som i förra veckan var det ingen som ansåg Iran vara ett omedelbart säkerhetshot”, kommenterade Carlson besket härom dagen på bästa sändningstid enligt New York Times.

Strax efteråt dök Hannity upp i Fox-rutan och slog fast att världen är säkrare nu när den iranske generalen är död.

Det har i och för sig hänt tidigare att Fox-personligheter varit oende om Trump. Senast i september 2019, då Trump visade öppet missnöje med hur kanalen bevakade honom.

Och spelar det någon roll vad Fox News anställda tycker och tänker? Ja, för många konservativa amerikaner är det åtminstone inte helt obetydligt. Fox är USA:s största TV-kanal och om inte annat visar splittringen inom kanalen att det finns ett alternativ till att okritiskt svälja vad än presidenten säger, twittrar och gör.

Det är heller inte säkert att de delade meningarna är begränsade enbart till Fox News. Statistik- och analyssajten FiveThirtyEight konstaterar i en analys att det går att skönja en splittring vad gäller utrikespolitik även i de bredare konservativa folklagren:

(…) Still, it is likely that there is a bloc of pro-Trump Republican voters who don’t want the U.S. to get into a protracted conflict with Iran. The debate over Iran policy has, unsurprisingly, been connected to the Iraq War ever since the U.S. went into Iraq in 2003, and you can see evidence of GOP attitudes in polling on that issue. According to a March 2018 Pew poll, for example, 61 percent of Republicans thought using military force in Iraq was a good decision, which leaves about 40 percent of the GOP who either thought it was a bad decision or weren’t sure either way.

Glöm inte Trumps vallöfte om att avsluta krig. Det mesta, om inte allt, som presidenten gör, gör han för att gynna sin politiska bas, sina mest lojala väljare. Det gäller flera stora politikområden: utspel om aborter, upprivna miljöregleringar, sänkta skatter, muren mot Mexiko, immigrationen och så vidare.

Men att döda en iransk general och riskera ett nytt storkrig?

Det är knappast givet att alla konservativa väljare ser hur Trumps upptrappning av Iran-konflikten passar in i hans vallöftesmall. Många väljare som köpt idén att Iran är ondskan själv kan möjligen köpa idén, men det är långt ifrån säkert att bredare republikanska väljarskaror sväljer betet.

4. Hur påverkar Iran-konflikten Demokraterna?

Det är mindre än en månad innan demokratiska väljare börjar välja sitt partis presidentkandidat i Iowa. Och det finns ett par uppenbara selling points som demokratiska partistrateger och kampanjrådgivare kan använda när det gäller Trump och Iran. De går sammanfattningsvis ut på att framställa presidenten som alltför oberäknerlig och diplomatiskt oskicklig för att anförtros kärnvapen och utrikespolitik.

Problemet för de demokratiska partistrategerna är att Trumps drönarattack mot Soleimani kom på tok för tidigt.

Det som inleds i Iowa är ju inte en kamp mellan en rad demokratiska presidentaspiranter och Trump, utan primärt en kamp mellan dessa presidentaspiranter. Trump kan sitta bekvämt på läktaren och kommentera bataljen i realtid via Twitter. Hans egen konkreta inblandning i valcirkusen börjar i praktiken först efter partikonventen i juli.

Iran genomförde sin väntade motattack mot USA mot två amerikanska militära baser i Irak natten till onsdagen. Ponera att därefter ett relativt lugn lägger sig över konflikten. Då finns det inte mycket för Demokraterna att hämta.

De kan fortsätta klaga på Trumps beteende och tweets – men den som en av dem då möter i november är en president som nyligen både framgångsrikt eliminerat en svuren motståndare till USA och friats i en riksrätt.

Däri ligger Trumps största chans att omvandla attacken mot Soleimani till politisk hårdvaluta.

— Erik Bergin, 10 januari 2020