VECKANS ANALYS — Helgen 28-29 januari 2023 kickade Donald J. Trump igång sitt tredje försök att vinna Vita Huset. Han ledde två väljarmöten, ett i South Carolina och ett annat i New Hampshire – båda viktiga primärvalsdelstater.
Och från båda ställen kom nyhetsrapporter om hur trötta republikanska väljare är på Trump. Som i liberala magasinet The Atlantic, som bland annat intervjuade Peter Meijer, en republikansk tidigare politiker:
”Du har en massa folk som bara önskar att [Trump] ska gå bort. Bara för att vara tydlig: jag tillhör inte dem”, sa Meijer.
Press them hard enough, and most Republican officials—even the ones with MAGA hats in their closets and Mar-a-Lago selfies in their Twitter avatar—will privately admit that Donald Trump has become a problem, @mckaycoppins reports. https://t.co/RtAACT2hqT
— The Atlantic (@TheAtlantic) January 30, 2023
”När du ser Trump i fritt fall, varför kasta sig in själv mitt i det?”, undrade en republikansk politisk strateg i Politico, apropå att Trump ännu inte har några officiella utmanare inför 2024.
Nyhetsbyrån Reuters konstaterade att få republikaner ställt upp på att kampanja ihop med Trump på väljarmötena – och drog slutsatsen:
”Det är ett tecken på att vissa republikanska givare och aktivister tittar runt efter andra möjligheter för att utmana en förväntad omvalskampanj från Biden, inklusive [South Carolinas tidigare guvernör Nikki] Haley såväl som Floridas guvernör Ron DeSantis.”
Slutsatsen: ingen vill ha Trump. Inte ens republikanska maktspelare som tidigare backat upp honom.
Hmm. Vänta nu. Känns inte detta bekant? Är det verkligen hela sanningen? Har vi rent av sett samma sanning passera förbi i amerikansk mainstream-press tidigare – läs: 2016 – bara för att sedan falla platt?
Med andra ord, är Trump verkligen uträknad?
Det finns förstås en del som talar för det. Många av kommentarerna och analyserna om Trumps nya valkampanj går ut på att ex-presidenten fallit alltför långt ner i röran av kontroverser och utredningar.
Damaged goods. Folk har tröttnat.
Det är FBI-utredningen om de hemliga dokumenten i Mar-a-Lago, det är Trumps akuta hot om åtal för misstänkt valfusk från åklagare i Georgia. Det är justitiedepartementets utredningar om hur Trump försökte sitta kvar vid makten, parallellt med 6 januari-utredningen förra året.
Därtill kommer Trumps fortsatt tomma påståenden om valet 2020, underleverans i två val på raken (2020 och kongressvalet 2022). För att inte nämna möjligheten att han dyker upp inom kort på Twitter och Facebook igen. Tanken på four more years av konstant Twitterstorm får vissa att bäva.
Men. Har verkligen alla tröttnat? Vill tillräckligt många ha Biden 2024?
Fråga vilken amerikansk statsvetare som helst och du får svaret att de opinionsmätningar som görs nu inför valet om knappt två år inte är värda papperet de är tryckta på. Och så är det förmodligen.
Men de kan däremot svara på hur dagens situation ser ut, samt ge en indikation om trenderna i amerikansk politik.
Läser man dem så blir det lite enklare. För trenden är tydlig: Donald Trump är inte uträknad.
Vi tar saker och ting i rätt ordning. Först måste Trump vinna Republikanernas nominering till presidentkandidat. Hur vinner man en nominering? Well, en fördel är tydlig redan innan vi läst en enda mätning. Name recognition. Alla vet vem han är.
Det måste förstås inte vara till Trumps fördel. Demokrater och, viktigare, mittenväljarna vet också vem han är. Och alla gillar inte vad de ser, efter två riksrätter, en kongresstormning och en handfull brottsutredningar senare.
”För flera år sedan fanns det mycket engagemang. Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna,” säger statsvetarprofessorn Dante Scalia i New Hampshire till Yahoo News.
Det finns, säger Scalia, ”en hård kärna av supportrar som stödjer honom vad som än händer. Men jag tror de är minoritet, inte majoritet.”
Må så vara, men betydligt fler än Trumps mest hängivna väljare har röstat på honom i två val på raken nu. Och mätningarna där konservativa väljare får frågan om vem de helst ser som sitt partis kandidat placerar generellt Trump i ledningen. Förstås under förutsättning att det än så länge, i början av februari 2023, bara är han som officiellt ställt upp.
Trenden var tydlig i januari i flera viktiga delstater, om än inte i alla, där mätningar gjorts:
• I South Carolina får Trump 43 procent av de konservativa presumtiva primärvalsväljarna i Trafalgar Groups mätning från 27 januari, vilket ger honom en ledning över tvåan, Ron DeSantis, med 15 procentenheter.
• En nationell mätning tre dygn tidigare från Emerson ger Trump 55 procent och ett övertag över DeSantis på 26 procentenheter.
• En liknande nationell mätning från 20 januari Harvard/Harris placerar också Trump först med 48 procent – 20 enheters ledning före DeSantis.
• En mätning i New Hampshire från 26 januari gjord av delstatsuniversitetet placerar dock DeSantis först med 42 procent, en ledning före Trump på 12 procentenheter.
Politiska insiders tror att flera av de namnkunniga republikaner som diskuteras gärna väntar med att utmana honom öppet. Trumps pågående juridiska och andra bekymmer gör att känslan är att det inte är någon brådska. Rimligen förändrar sig siffrorna när (snarare än om) fler kastar sig in i racet.
Men här kommer nästa utmaning för utmanarna: om det blir ett packat startfält – som 2016 då 17 republikaner ställde upp – så gynnar det förmodligen Trump, igen. I ett trångt startfält blir det svårare för någon enskild kandidat att samla röster och bryta sig loss från massan. Om Trump återigen manövrerar sig fram till positionen som underdog i kampen om nomineringen kan han härska genom att söndra när utmanare efter utmanare kastar in handduken.
Exakt det hände 2016. Kasich, Bush, Cruz, Rubio, Pataki – det spelade ingen roll vem som gav sig in i striden från partiets etablissemangsflygel, de tvingades alla ge upp.
Svårare för Trump blir det om enbart ett fåtal republikaner – säg till exempel Nikki Haley som rapporteras vara på gång med en valkampanj i februari, DeSantis, Cheney, Pence och möjligen Pompeo – väljer att ge honom en match.
Dessutom, om fler mätningar granskas – vilket New York Times har gjort – så spretar det väldigt. Trump får mellan 25 och 55 procent beroende på institut och mätmetod, konstaterar tidningen.
Men Trumps odds är alltså ändå… säg, hyfsade, sett till dagens förvisso skakiga mätningar. Så antag att han väljs till Republikanernas presidentkandidat på partikonventet i Milwaukee, Wisconsin, i juli 2024.
Vad händer sedan?
Två fundamentala frågor måste besvaras, varav ingen har med Trump själv att göra:
• Ställer Joe Biden upp igen?
• Om inte, vem?
Vi har förstås inget av svaren ännu. Men givet att Biden före nyår verkade vara på väg att lansera en ny kampanj – strax innan han sänktes av sin egen version av Trumps hemliga dokumenthärva – så är den bästa gissningen förmodligen att han trots allt, och trots sin ålder (80), satsar igen.
En rematch.
På ett sätt är det Trumps mardröm. Biden har ju redan slagit Trump en gång. Därtill med en hälsosam marginal, särskilt om man räknar väljarröster i valet 2020. En sittande president har vanligtvis även en fördel eftersom han redan är in office och har naturliga kanaler till medier och väljare.
Men vore det presidentval nu så är Bidens seger långt ifrån given, enligt mätningar som handlar just om väljarrösterna. Den 24 januari publicerade opinionsinstitutet Emerson exempelvis en mätning enligt vilken Trump skulle vinna över Biden med 3 procentenheter. Biden skulle däremot vinna med 1 procentenhet om motståndaren istället hette Don DeSantis.
Fyra dygn tidigare, 20 januari, visade en mätning från Harvard University en ännu större ledning för Trump, samt indikerade även en seger för DeSantis om han skulle bli Republikanernas kandidat.
Biden förlorar inte överallt, visar bland andra FiveThirtyEights sammanställning av mätningarna. Den 18 januari visade en annan från The Economist/YouGov seger på 4 procentenheter för Biden mot Trump.
Medan dessa mätningar inte säger något om vem som vinner i november 2024, så blir resultatet av dem att opinionen väger mycket jämnt just nu.
Både Trump och Biden dras med bagage. Trump står som bekant under flera federala och delstatliga utredningar om misstänkta brott, relaterade till stor del till valet 2020. Han tyngs även av ha styrt USA under fyra kaotiska år.
Men han stärks av att han har stora delar av sin ursprungliga väljarbas intakt. Samt av att president Biden av bland många väljare är ännu mindre populär.
För stödet för Biden har legat under, ibland långt under, 50 procent sedan augusti 2021. Hans och partiets framgångar i kongressen under 2022 börjar blekna i folks medvetande. Han har nu att regera med en ny republikansk majoritet, om än tunn, i representanthuset – som redan resulterat i igångsatta utredningar om hans och hans familjs utrikes affärer.
Det är svårt att se någon kommande uppsida för Biden, åtminstone på kort–medellång sikt.
Förhoppningen att justitiedepartementet ska lösa problemet åt presidenten och väcka åtal mot Trump inom kort är knappast att betrakta som en stabil strategi för en valkampanj. Om ett åtal någonsin kommer är oklart. Än mer oklart när en dom mot Trump i så fall kommer.
Om ett åtalsbeslut inte kommer, och flera av de parametrar som jag beskrivit här går Trumps väg, så är det ett faktum att Trump har chans att sväras in som USA:s president igen den 20 januari 2025 – vilket även är slutsatsen i min reportagebok ”Efter Trump” från 2022.
I alla fall om situationen i amerikansk politik är densamma om två år som idag.