Äntligen är den riktiga sommaren här

MUNKHOLMEN, SYD INGARÖ. Nu tror ni att jag är ironisk. Men det är inte det dåliga svenska vädret just nu – jämfört med det 30-gradiga New York – jag menar.

Det är det här.

En helt stilla svensk havsvik, med solnedgång, spegelblank sjö. Och komplett tystnad. Tystnaden dånar i öronen, skulle man kunna säga. Inne i båten hör jag sekunderna ticka tyst på skeppsklockan. Inte ens någon mygga stör. Två oljelampor är tända (värmaren verkar antingen ha gett upp, eller tycka att det fortfarande är för varmt, vilket det inte är) och solen tog just det sista orange-röda med sig bakom horisonten i nordväst.

Dagen började i Linköping, där jag slaggade över hos kompis Per. Han skulle upp och jobba i ottan, så jag gick också upp då. Sa hejdå till mormor och körde – till Norrköping. Där har de nämligen ett Jula där jag skulle handla, och jag vann tid på att köra dit istället för att vänta på att Jula i Linköping skulle öppna. Väl inne i Jula hade de inga vidare luftmadrasser, vilket vad var jag skulle ha, utan det fick bli Rusta istället. (Varför skriver jag detta? Meningslös information. Men ändå.)

Därefter vidare upp till Stockholm, snurra runt med bilen i innerstan, en sväng ut på Essingeöarna för att leta efter en kompis båt, vidare till jobbet för ett möte där och snack med kollegorna.

Sedan ut till båten. Till slut. Som jag längtat efter båten, särskilt de sista veckorna i New York. Och nu sitter jag här. Den är förvisso en aning ostädad och oputsad – har ju inte kunnat göra någon vårrustning alls i år (men jag bottenmålade däremot den 29 december). Men den flyter, funkar och förhöjer tillvaron.

I med alla grejor från bilen, inkl två lådor öl, därefter upp till butiken och handla mat. Åter till båten. Klockan började bli mycket, men så här långt kommer ville jag inte vända åter till stan och försumma en kväll i en stilla vik.

Ankaret gav sig dock inte utan krångel. Det hade kilat fast sig i klykan som håller det på plats, och gick inte att få loss med mindre än att jag monterade bort hela klykan. En bricka föll i vattnet. Jag slängde i ankaret, frigjorde klykan, monterade fast den (utan bricka) och skulle hiva upp ankaret igen. Det gick inte. Det hade fastnat i en kedja på botten. När jag drog i ankaret så klonkade det i bryggan en bit bort och tog tvärstopp.

Men det gick att lösa efter lite meck. Och nu sitter jag här och ska snart bädda för kvällen. Imorgon blir det vårrustning av flytande båt. Fredag midsommar.

Inte mindre än två kompisars båtar ligger just nu vid Ingarö Varv. Dels segelbåten Klotomobåten, dels A&A:s Nimbus som jag var och tog en titt på. ”Den ligger där och glänser”, som A sa. Sannerligen.

Jag hade tänkt tuffa upp till favoriten Ostholmen nära Möja, inte minst för att de har bastu där. Men med bara en Maxburgare i magen vid lunchtid och klockan på god väg mot 21 innan jag kunde kasta loss så fick det bli en annan klassiker, Munkholmen strax söder om Ingarö. Rymlig nästan cirkelformad vid på västsidan, skydd för de flesta vindar. En gång har jag räknat till 20 båtar här inne. Nu är det bara jag.

Nu har jag ätit. Det blev inget grillfix den här gången. Istället: ärtsoppa och brödbit med räkost. Och en småljummen Samuel Adams Boston Lager.

Uppdatering 23:08: De skjuter fyrverkerier här någonstans i närheten. Det stör friden.

Då så, det var första noteringen för båtsäsongen 2014.