Kan Biden ta kommandot? Och borde han?

ANALYS #25, 1 MAJ: I en valkampanj som icke är kan bästa strategin vara att inte synas.

132 0
132 0

VECKANS ANALYS 1 MAJ 2020 — Om ett halvår är det presidentval i USA. Ändå pågår just nu… ingenting.

Fast det är inte helt sant. Något pågår, men det liknar ingenting i närheten av en vanlig valkampanj.

Trump håller sina dagliga presskonferenser i Vita Huset om coronaepidemin. Och hans utmanare, demokraten Joe Biden, sitter hemma framför en bokhylla och producerar YouTube-videor för att nå ut till väljarna den vägen.

Men borta är kampanjmötena, pengainsamlingen (annat än på internet), väljarmötena, ”townhalls”, primärval, TV-debatter och flängande i buss och flyg i och mellan de delstater där valet om bara några månader ser ut att avgöras. Med båda kandidaterna i valet väl över 70 år, och ett elakt virus som ännu fortsätter spridas, är det inte troligt att allting återgår till det normala inom kort.

Så frågan blir: vad kan Joe Biden göra? Kan han göra någonting? Och bör han göra någonting alls?

Min analys är den här – och den tar sin början i det republikanska lägret:

1. Trump

Det hör till det normala att den sittande presidenten har ett övertag jämfört med utmanaren. Så är det även nu. Trump har tillgång till medier på ett helt annat sätt än Joe Biden, och så hade det varit även utan coronavirus.

Men viruset har förändrat dynamiken kring bevakningen av Trump. I fokus står hans upprepade felaktigheter och tokiga uttalanden om att exempelvis dricka rengöringsvätska som botemedel mot covid-19. De har gjort att vissa TV-kanaler diskuterat om de bör sluta direktsända presidentens presskonferenser av hänsyn till folkhälsan.

Dynamiken är förändrad även på andra sätt, som inte har med Trump direkt att göra. Den rasande ekonomin, den stigande dödssiffran, de alltför få coronatesterna och den överbelastade sjukvården är till stor del sådant som ingen president hade haft någon kontroll över. Presidenten är i händerna på en pandemi han inte kan göra något åt – men som han till viss del ändå för skulden för, eftersom han leder nationen.

Det hela liknar till viss del ett nollsummespel: fördelarna av att ha tillgång till världens medier, minus nackdelarna. Om summan hamnar på noll, på plus eller på minus för Trump går inte att avgöra enkelt.

Men några saker står klart:

• Presidenten verkar behålla sina kärnväljare. Det är ju också främst till dem han normalt riktar sig med uttalanden och utspel. Sannolikt görs det med baktanken att de fick honom vald förra gången och kan få det igen.

• Trump har inte vunnit många nya väljare, om någon, sedan coronakrisens utbrott och han har inte enat nationen så som andra ledare ofta gör i kristid. Det finns siffror om saken: 54% är missnöjda med Trumps arbete och 43% är nöjda, enligt Gallups senaste mätningar.

Presidenten stärkte visserligen sitt stöd i början av året samt under en period i mars. Men han har nu tappat det stödet igen, visar den här Gallup-grafiken:

Källa: Gallup

Hans stöd är och förblir under 50 procent, ovanligt lågt för en politisk ledare i kristid. Även om det inte går att jämföra rakt av så kan vi ändå konstatera att Socialdemokraterna i Sverige klättrat kraftigt i opinionen här och att exempelvis Angela Merkel är mer populär än på länge i Tyskland. I USA har motsvarande effekt uteblivit.

• Till presidentens fördelar hör dock en stor kampanjkassa och en mycket större och mer professionell kampanjledning jämfört med 2016. Hur stor och professionell får man en föraning av genom att läsa New York Times Magazines intervju nyligen med Trumps kampanjchef Brad Parscale: coronaviruset har knappast väckt en känsla av kris i Trumps kampanjorganisation, tvärt om blir den en chans för presidenten och hans supportrar att sätta tonen, sälja in storyn om Trumps lyckade presidentskap och sänka Joe Biden.

2. Biden

Demokraternas presumtiva presidentkandidat är inte helt utan verktyg för att höras och synas. Han får en hel del medietid, både positiv och negativ, men lider rimligen av att inte kunna kontrollera sin exponering på samma sätt som Trump kan.

Inom kort är nyheter att vänta om vem Biden tänker sig som vicepresidentkandidat – ett givet sätt för en kandidat att sätta tonen och komma vidare i kampanjen.

Men bortom det så tonar den fråga fram som präglade mycket av 2019, då Biden ledde i opinionsmätningarna utan att egentligen säga eller göra någonting alls, eller under slutet av 2018 då han också ledde utan att ens ha ställt upp i valet:

Är Joe Bidens bästa strategi att inte göra någonting alls just nu?

Svaret på hänger ihop med utvecklingen av coronaviruset i USA. Nationen är inte igenom epidemin, även om vissa delstater har börjat släppa på restriktionerna och krisen passerat toppen i New York. Ekonomin är på väg ned i källaren, nya coronafall fortsätter att rapporteras, börserna skakar, oljepriset har kollapsat, arbetslösheten rusar och folk har generellt helt andra saker att fundera över än presidentvalet ett halvår bort.

Lösningarna på de problemen är inte Bidens sak att leverera, utan Trumps. Och vissa demokratiska valstrateger argumenterar för att Trump gör ett ganska bra jobb för att sänka sig själv inom stora väljargrupper med sin förnekelse av medicinska rön och sina utspel om malariavirus och att dricka klorin.

Så enligt det resonemanget kan Biden fortsätta sitta i sin källare och vänta ut presidenten.

I de opinionsmätningar där väljare frågas ut om de stödjer Biden eller Trump så fortsätter Biden också att leda, även om hans försprång i vissa av de viktiga rostbältesdelstaterna är betydligt mindre än nationellt.

Men till Bidens nackdelar hör en skral kampanjkassa och det faktum att han förväntas leda ett parti som är långt mindre enat bakom honom än Republikanerna är bakom Trump. Varje minut som Joe Biden inte lägger på att försöka cementera stödet är en förlorad minut.

Bernie Sanders väljare – varav många är unga och inte drabbas särskilt hårt av corona – är troligen ännu långt från att acceptera att deras idol ännu en gång tvingades lämna in handduken.

Att Hillary Clinton, i det sammanhanget, nu gett Biden sitt offentliga stöd behöver inte vara enbart positivt.

Till alltsammans kan läggas de tidigare frågetecknen runt Joe Bidens närgångna sätt att hantera kvinnliga relationer, som ännu hörs.

3. Uppgörelsen

Med allt detta och mer i bagaget kokar frågan ned till vilken valkampanj vi kommer att få se i höst. Osäkerhetsfaktorerna är många: har coronaviruset mattats så pass mycket att en normal kampanj alls är möjlig? Har pandemin fundamentalt kastat om valfrågorna? Sjukvård och ekonomi var en viktig valfråga redan innan viruset stängde ned världen. Hur parerar Trump och Biden dem nu? Kan Biden framgångsrikt lasta virusets härjningar på Trump, eller framstår han i så fall som överdrivet valstrategisk och politiserande?

Och spelar alltsammans egentligen någon roll, i ett djupt polariserat USA där demokrater redan bestämt sig för att ogilla Trump och republikaner är beredda att backa upp honom oavsett virussmitta, fallande börs och hälsovådliga covid-tips från presidenten?

Ingen vet ännu. Men grundfrågan går det åtminstone att spekulera kring: huruvida coronakrisen drabbar Trump mer än den gynnar honom politiskt.

Min teori är att Biden gör klokt i att ligga lågt just nu. Om Trump kan vända virusets härjningar till en valseger i november så har han åtminstone inte än så länge visat hur det ska gå till.

— Erik Bergin 1 maj 2020

I denna artikel