1233 0
1233 0

Demonstration mot SD och främlingsfientlighet på Sergels torg på måndagen efter valet. Sverige i kollektiv yrvaken chock efter SD:s framgångEn aning yrvaket vaknade Sverige upp på måndag morgon efter valet och konstaterade att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, vilket de flesta opinionsundersökningar pekat på. Med...

Demonstration mot SD och främlingsfientlighet på Sergels torg på måndagen efter valet.

Sverige i kollektiv yrvaken chock efter SD:s framgång
En aning yrvaket vaknade Sverige upp på måndag morgon efter valet och konstaterade att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, vilket de flesta opinionsundersökningar pekat på. Med en politik som spelar på främlingsfientlighet, behov av att bevara en svenskt kulturarv och minska invandringen nådde SD 5,7 procent och får därmed en vågmästarroll.

Regeringen har nu ingen egen majoritet i riksdagen, vilket i sig inte är något ovanligt. Socialdemokraterna har styrt Sverige via minoritetsregeringar i tiotals år. Det ovanliga för Sveriges del är däremot att det inte finns någon given allianspartner till regeringen för att få igenom sin politik. Blockpolitiken har, än så länge, låst upp oppositionen S-MP-V och SD är regeringen Reinfeldt inte intresserad av att samarbeta med.

Den allmänna svenska chocken och förvåningen över SD:s framgångar i valet är samtidigt en aning märklig mot bakgrund av att den typen av partier haft stora framgångar i stora delar av Europa i flera år. Det finns inget skäl att anta att Sverige skulle vara fundamentalt annorlunda.

Här är några exempel på högerextremisternas europeiska frammarsch.

Ett välkänt parti finns på nära avstånd, andra sidan Öresund, där Dansk folkeparti inte bara kommit in i parlamentet. De “etablerade” partierna har också samarbetat med det öppet främlingsfientliga och anti-muslimska partiet som därigenom fått en alltmer legitim status.

Geert Wilders.

Ännu ett exempel finns i Nederländerna, där Fridomspartiet med ledaren Geert Wilders föreslår att koranen förbjuds och att muslimska skolor stängs. Fridomspartiet fick stora framgångar vid val nyligen och Wilders förbjöds inresetillstånd i Storbritannien för sina åsikter. I Ungern kom det antisemitiska Jobbikpartiet liksom SD in i parlamentet i år.

I Storbritannien finns National British Party vars ledare Nick Griffin genererade protester från anti-fascister i Liverpool vid ett framträdande på måndagen.

Liknande tendenser finns i Italien, särskilt i norr, där Lega Nord för en politik som i delar liknar SD:s. Italiens Berlusconiregering har också drivit igenom tuffa invandrarlagar.

Till de tendenserna kan man även lägga Frankrikes bryska avvisning av romer nyligen, vilket renderade president Sarkozy en utskällning från EU, vilket i sin tur renderade EU en avrivning av Sarkozy. I Frankrike hittar vi förstås även Jean-Marie Le Pen och hans högerextrema Nationell Front.

Alla de högerextrema partierna, en del med tydliga nynazistiska kopplingar, spelar allihop på rädslan för det okända och en nationalistisk drivkraft att bevara en ofta något grumligt definierad kulturell samhörighet med respektive lands ursprungliga befolkning, vilken nu den är.

Mot bakgrund av utvecklingen i Europa är det en aning konstigt att det svenska politiska etablissemanget verkar så lamslaget och satt i chock över SD:s framgång. Sverige är kanske mera likt resten av Europa än vad vi själva – eller i varje fall våra politiker och politiska kommentatorer – vill tro.

Som Financial Times Sverigekorrespondent kommenterar:

Sunday’s election in Sweden had two significant outcomes: the centre-right governing coalition solidified its support, and the far-right Sweden Democrats entered parliament for the first time. Both exemplify a country that is less exceptional than is often thought.

– – –

En Resande Reporters Äventyr stödjer kampanjen “Vi gillar olika“:

EN RESANDE REPORTERS ÄVENTYR.
http://erikbergin.blogspot.com
I denna artikel