828 0
828 0

Den vilda debatten under april om en familj som gav sig ut på långsegling med två småbarn säger en del om hur USA fungerar. Här är en text om saken som aldrig blev publicerad (förutom här).

I ett blogginlägg för en vecka sedan nämnde jag den, milt uttryckt, hätska debatten som uppstått i USA kring paret Kaufman som gav sig ut på en långsegling med två småbarn. De hamnade i sjönöd och anklagades därefter för att ha äventurat barnens liv. (Här finns ett annat blogginlägg som tar familjen i försvar, bland oräkneliga som inte gör det.)

Nu kommer mera läsning om saken. Här nedanför kan du läsa en så kallad Utblick som jag skrev åt SvD om fallet Kaufmans, men som inte blev publicerad helt enkelt för att dessa Utblickar, som tidigare dykt upp på SvD:s opinionssidor, tagits bort.

Jag tyckte att den var värd att publicera någonstans i varje fall. Så här är storyn:

NEW YORK. Nyheten om ett amerikanskt par och deras två små döttrar som hamnade i sjönöd ute på Stilla Havet har fått USA att förfasa sig över vad som påstås vara ansvarslösa föräldrar.

Familjen Kaufman – Eric och Charlotte med döttrarna Cora, 3 år, och Lyra, 1 – var två veckor in på sin seglats med "Rebel Heart", en 36 fots segelbåt, till Nya Zeeland när de fick roderhaveri. Då, den 3 april, befann de sig 780 sjömil (1450 kilometer) väst om Mexikos kust. Inte nog med det. Yngsta dottern Lyra hade blivit sjuk ombord och svarade inte på sin medicin.
Amerikanska kustbevakningen och flottan larmades. Den komplicerade räddningsoperationen gick bra, men segelbåten som var familjens hem kunde inte räddas. Lyra började tillfriskna redan ombord på frigatten USS Vandegrift och den 9 april kunde allihop välbehållna kliva i land i San Diego, Kalifornien.

Därmed kunde historien till synes ha varit över, med lyckligt slut.
Men den hade knappt börjat.
För innan Kaufmans ens hunnit gå av landgången efter sin misslyckade seglats så exploderade USA i en storm av kritik mot de båda föräldrarna. De anklagades för att ha äventyret sina barns liv, för dåligt sjömanskap, egoism, för att synas för mycket på Facebook och för att helt enkelt vara idioter. Folk över hela nationen krävde att Eric och Charlotte skulle betala notan för räddningsoperationen. Andra menade att myndigheterna borde ta barnen ifrån så ansvarslösa föräldrar. En för familjen vilt främmande individ skickade ett mejl till Charlotte Kaufman: "Jag hoppas att du och din man med så korkat utseende sjunker ute på havet så snart som möjligt".

Det intressanta med den här historien är inte nödvändigtvis om föräldrarna gjorde rätt eller fel som tog två småbarn ut på havet. Istället fascinerar dynamiken. USA älskar att samlas kring den här sortens nyheter. De enar nationen kring en stark drift, nämligen lusten att alltid tycka till om vilket ämne det än kan handla om. Fördömanden levereras som pistolskott. Få tycks bekymra sig om fakta; det är åsikten som räknas. Man kan anta att många av dem som rasar mot föräldrarna Kaufman själva har barn, men få har segelbåt. För dem framstår ett stort hav som väsentligt mer skrämmande än en uppväxt bland biltrafik och narkotika på landbacken, i ett USA där 47 barn och tonåringar skadas av skjutvapen varje dygn enligt en rapport från Children's Defense Fund 2012.

Men Kaufmans får också stöd, om än inte lika högljutt. Anne-Marie O'Neill, redaktör för föräldrasajten mom.me, påpekade i en intervju: ”Uppenbarligen är det vissa risker med att ta en bäbis ut på en båt. Men du vet, det finns risker med att ta med ett barn i bilen också.”
Och i New York Times skrev en av tidningens biträdande nyhetschefer, Ania Bartkowiak, den 13 april om hur hon från 2 till 11 års ålder växte upp ombord på familjens tvåmastade ketch Jubilee III. Visst fanns risker ombord. Men ett liv till sjöss var det enda hon kände till som barn. ”För mig och min bror”, skriver hon, ”var det hemma”.
I denna artikel


Delta i konversationen: kommentera här