Två skolor delar mahognybåtsägarna

Torka på land — eller i sjön året om? Båda varianterna har supportrar.

232 0
232 0

STOCKHOLM — Torka eller låta ligga i blöt året om? Det är den stora frågan, eller i varje fall en av dem, när det gäller båtskrov av mahogny och som jag nyligen råkat engagera mig i.

En aning mer utvecklat handlar det om detta:

Alla träskrov suger åt sig vatten när de ligger i sjön. Så långt är det enkelt, men olika träslag har olika egenskaper.

En fin mahognyskuta fotograferad vid Ostholmen juli 2014. Foto: Erik Bergin

Vad gäller mahogny så är virket känsligt för frost. Om det inte är torrt när frosten kommer framåt november–december så finns risken att skrovplankorna spricker, så kallad frostsprängning. Det är ungefär samma princip som att lägga en åtskruvad flaska vatten i frysen.

Om detta verkar det råda rätt stor enighet hos båtfolket. Frostsprängning av mahognyskrov är en alltså risk.

Desto konstigare verkar det därmed att det finns två olika skolor när det gäller vinterförvaring av mahognyskrov.

Den ena skolan stadgar att båten bör tas upp redan i september och ställas på land för att skrovet ska hinna torka ut innan frosten kommer. Ett torrt skrov riskerar förstås inte frostsprängning.

Is vid en båtklubb på Ingarö. Foto: Erik Bergin

Den andra idén är att helt enkelt låta båten ligga i sjön över vintern, fast då helst med cirkulation i vattnet runt skrovet så att det inte fryser fast och med täckt överbyggnad samt torrt klimat inne i båten.

Något mellanting — låta ligga i till december för att förlänga säsongen — finns inte: då ökar frostrisken eftersom skrovet inte hinner torka.

Strategin att låta mahognybåten ligga i vattnet året om, med undantag för en snabb vända upp på land på vårkanten för underhåll, verkar vara särskilt vanlig när det gäller stora objekt som gamla Storebro, salongsbåtar eller Grand Banks. Enbart deras storlek gör uppallning mer komplicerad och dyr.

Vid ett snabbt påseende verkar de två strategierna helt okompatibla.

”Vi tar upp i september”, säger en ägare till en gammal fin motorbåt i mahogny som ligger förtöjd vid Finnhamn i början av augusti. Skador repareras, slipas, oljas och fernissas inför nästa säsong, berättar hon. När det torra skrovet sedan läggs i sjön i april-maj läcker det först som ett såll innan träet sväller igen och båten blir tät.

”Att låta den ligga i förstår jag inte alls”, säger mahognyägaren. ”Det måste ge skador”.

En båtägare inleder vårrustningen. Foto: Erik Bergin

Men det finns gott om exempel på mahognybåtar som överlever minusgrader liggande i sjön. Ägare både i Nordamerika – med frostiga vintrar i exempelvis New England i nordöstra USA – och i Sverige rapporterar om att de ofta låter båtarna ligga i över vintern.

”Vi täcker över ovanifrån och har cirkulation i vattnet i marinan”, berättar en ägare till en 42-fots Grand Banks i trä. ”Sedan tar vi upp den vartannat eller vart tredje år på våren för underhåll”.

En 42-fots Grand Banks med mahognyskrov väger närmare 20 ton. En sådan klump är komplicerad att palla upp under en hel vinter. Skrovet måste få rätt sorts stöd för att inte drabbas av skador på land enbart av sin egen vikt.

Det finns även rapporter om att vissa ägare helt sonika låter sina mahognyskrov frysa fast i isen om vintern. Att det skulle vara en bra idé verkar det dock vara relativt få som tycker.

Men att även mahognyskrov kan överleva omgivet av iskallt vatten är bortom tvivel.

Småbåtshamnen i Cold Spring, New York. Foto: Erik Bergin

Skälet är hur frosten beter sig: Ett skrov drabbas enbart om frostsprängning om det har vatten kvar i sig när det ligger på land. Ett skrov som är omgivet av rinnande vatten drabbas inte av frostsprängning. Och den del som är över vattenytan har inte sugit åt sig vatten på alls samma sätt som botten på båten har gjort.

”Vår ligger i året om”, rapporterar en amerikansk Grand Banks-ägare kortfattat på ett yacht-forum på nätet.

”Det stämmer, skrovet under vatten fryser inte eftersom det är rinnande vatten runt om”, säger en erfaren båtbesiktigare i Stockholmsområdet. ”Men det klart, det sliter förstås på skrovet att ha dem i året om”, lägger han till. ”Och det finns risk att man behöver byta några plankor i vattenlinjen”.

Fritidsbåtar upplagda för vintern i Greenport, Long Island. Foto: Erik Bergin

Ett annat mera generellt skäl till att låta träbåtar ligga i sjön så mycket som möjligt är förstås att det är den miljön skroven är byggda för. Ett torkat skrov på landbacken förlorar sin passform och täthet. Historierna är många om nära döden-upplevelser bland träbåtsägare vid sjösättning när vattnet forsar in snabbare än pumparna hinner få ut det innan skrovet svällt ihop igen.

En svensk mahognybåtsägare som låter båten ligga i sjön året om konstaterar att han slipper sådana dramer.

”Det är inte att hindra vattnet underifrån att komma in som är det stora problemet på sådana här båtar utan det som kommer uppifrån”, säger han.

Småbåtsmarinan i Snug Harbor, Rhode Island. Foto: Erik Bergin
I denna artikel


Delta i konversationen: kommentera här