Efter ett decennium – åter på Vildgrytan

208
208

VILDGRYTAN, NÄRA SANDHAMN — För att göra en lång historia kort så blev det nödvändigt med en färd in till Stockholm på lördagen. Sedan ut till båten igen på eftermiddagen.

Vi gick genom Strömma Kanal genom åskväder, ut mot Sandhamn – och hamnar till slut på en ö jag inte varit vid på över tio år, i alla fall enligt min egen blogg.

Vildgrytan. Se sjökort.

Vildgrytan på mobilsjökortet.
Åskskurar på väg ut mot Vildgrytan. Foto: Erik Bergin
Åskskurar på väg ut mot Vildgrytan. Foto: Erik Bergin

Vildgrytan ligger bara någon sjömil eller så väster om Sandhamn – alla som någon gång kör från Stavsnät eller Stockholm passerar vildgrytan, förmodligen utan att veta om det.

Det är en ganska rund ö utan några skyddande vikar. Men den har en del ganska fina klippor och med en flad på nordvästra sidan som är populär för svajankring och som ger hyfsad skydd från allt utom hård ostlig eller sydostlig vind.

Går man upp på ön, som är rätt hög, och arbetar sig igenom buskagen till den nordöstra stranden har man fin vy mot Sandhamns inlopp.

Vi norrut från Vildgrytan. Foto: Erik Bergin
Tomhylsor i en hög på Vildgrytan. Foto: Erik Bergin
Vildgrytan. Foto: Erik Bergin

När jag först började åka runt i Stockholms skärgård, då med min Coronet 26 Family, Clara-Ida, så hamnade jag flera gånger vid Vildgrytan. Det var en av mina nöddestinationer – om inget annat fungerade så fanns i alla fall ”grytan”. Ostholmen har blivit en annan sådan destination, Munkholmen en tredje.

Men jag har inte varit på Vildgrytan nu på över tio år. Kul att återse stället. Man har dels vy mot Sandhamnsleden, där det ideligen mullrar förbi båtar, dels fin sikt ut ot öppet hav åt sydost.

Plötsligt kommer en större charterbåt, Nordkap, och ankrar upp på svaj med någon sorts trubadur på däck. Helt plötsligt kommer två karlar farande på el-foilbrädor, se bilderna nedan.

Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Utsikt mot Sandhamnsleden från Vildgrytan. Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
Foto: Erik Bergin
In this article