Lantidyllen i Årstaviken som försvann

Det var en lantidyll, helt omgiven av vatten, i vad som nu är utkanten av centrala Stockholm. Man ser den knappt ens. Den gamla gården är omgiven av två tågbroar, en på varje sida och huset står där mitt emellan dem och vet inte riktigt åt vilket håll det ska fly. Så det står kvar.

Det handlar om Årsta Holmar, tre sammanväxta småöar i Årstaviken mellan Årsta och Södermalm nära Tanto som döljer en fryntlig, brokig och lång historia som sträcker sig åtminstone till 1730-talet då holmarna styckades av från Årsta gård.

Vid en promenad längs Söders sydsida ser man ännu huset där mellan bropelarna, men ganska få tänker troligen på hur det hamnat där.

Men det krävs inte särskilt mycket research innan man finner flera festliga faktauppgifter om den sällsamma gården. En som forskat i saken är författaren och Stockholmsskildraren Per-Anders Fogelström. Så här skriver han i ”Tanto, en utmark” från 1978 om en av holmarnas tidigare ägare, smålänningen Gunnar Olof Hyltén-Cavallius (1818-1889) som fått en tjänst vid Kungliga Biblioteket i Stockholm och flyttat till huvudstaten vid mitten av 1700-talet:

År 1847 gifte han sig med bokförläggare Zacharias Haeggströms dotter Sophie och bosatte sig på Repslagargatan på Södermalnn, mitt emot svärföräldrarnas hus. Men Hylten-Cavallius trivdes inte i Stockholm och med stadslivet utan ville finna någon lämplig gård i stadens utkanter där han på fritiden kunde ägna sig åt lantligt liv. En kamrat på biblioteket kom att nämna att det fanns ett ”landtställe, beläget på holmar i Årstaviken”.

En septemberdag beger sig Hyltén-Cavallius ihop med en bibliotekskollega till Tanto och ropar in en båt för att ta sig en titt på holmarna. Han beskriver besöket:

”Gården var gammal och förfallen, men ursprungligen mycket välbyggd, omgifven af lummiga träd och med en stor, nu igenvuxen trädgård, der vi ännu funno blommande rosor af ädlaste slag. Öfver en lång stenbro gick vägen öfver till den andra holmen, Tallholmen, som var bergig och bevuxen med stora furor.

Vid dess sida låg en tredje holme, Ängsholmen, omgifven af täta vassbänkar, och der några kor gingo och betade. Stället var förtjusande och tilltalade mig genom sjelfva sin ålderdomlighet. Ty gården var byggd på 1740-talet – af den bekante Carl Reinhold Berch. Och fastän den under sin förre egare, den mer än 90-årige gubben Schoerbing, småningom lemnats att förfalla, voro spåren af forntida prakt ännu tydliga i det gamla orangeriet och i de fyra väldiga kastanjer, som gåfvo skugga åt gårdsplanen.

Jag hade således funnit hvad jag sökte! Här var stället, der jag ville lefva i undangömd frid, syssla med blommor och jordbruk, och uppfostra mina barn under oskuldsfulla intryck af en ren natur.”

[contextly_sidebar id=”mXXlf06GadARMKnhp6fKygF7e7ml7AqY”]

De senaste somrarna har Stockholm stad rekvirerat en båt som trafikerat Årsta Holmar så att stockholmare och turister kan få njuta av skärgårdsidyllen mitt inne i Stockholm. Det är i skrivande stund oklart om båten även är i trafik 2016.

”Vi vill att så många som möjligt ska få chansen att åka ut och se de här fina öarna. Folk vill ut i naturen, det har vi märkt. Det är högt slitage på våra parker därför känns det bra att göra Årsta Holmar tillgängliga på det här viset”, sa Katarina Luhr (MP), miljöborgarråd i Stockholm, till Södermalmsnytt i juli 2015.

KARTA/SATELLITBILD Årsta Holmar