1273
1273

VECKANS ANALYS 31 okt. 2019 — Det är ett år kvar till nästa amerikanska val, som hålls tisdag 3 november 2020 – och jag spenderar min första veckoanalys med att prata om Demokraterna.

För det finns tydliga – en del skulle säga oroande – tecken på att 2020 kan bli en sorts repris av 2016.

Vad är grejen?

Det är fortfarande många demokratiska kandidater, 15–16, som tävlar om att vinna partiets nominering till presidentkandidat. En statsvetare jag intervjuade tidigare under hösten noterade att det varit ovanligt små rörelser i opinionen så här långt. Den mest markanta skiftningen har varit senatorn Elizabeth Warrens rusning i mätningarna under sommaren och hösten (se grafiken).

Men Obamas vicepresident Joe Biden leder alltjämnt, med Warren som tvåa och senatorn Bernie Sanders som stabil trea just nu.

Så här ser läget ut sista veckan i oktober enligt Real Clear Politics genomsnitt av flera mätningar:

Vad betyder detta?

Det betyder att Demokraternas race ser ut att kunna bli en upprepning av Republikanernas kamp 2016. 17 republikaner ställde upp inför valet det året. Trump var ingalunda ansedd som den mest sannolika kandidaten, åtminstone inte innan de första primärvalen hade genomförts under februari och mars samma år.

[contextly_sidebar id=”gYTOYSVrceUeMh7dmJlRauBfRosA9Kl1″]

Även på den demokratiska sidan var det stökigt under 2016. Bernie Sanders, som ställde upp även då, vägrade in i det längsta att erkänna att han förlorat partiets nominering till Hillary Clinton. Även på Demokraternas partikonvent i Philadelphia i juli 2016 fanns delegater och Bernie-fans som inte ville acceptera att deras kandidat inte skulle få möta Trump i november.

Vad kan effekten bli?

Ett problem för Demokraterna är risken att ingen enskild kandidat förmår rycka åt sig en stabil ledning under primärvalssäsongen, som inleds i februari. Joe Biden har rollen som front-runner just nu. Men han är knappast ansedd som ett särskilt säkert kort. Att han lett i opinionen så pass länge som han har kan troligen ha en hel del att göra med två faktorer: han är mest känd och han anses allmänt ha den bästa chansen att slå Trump.

Om det blir ett splittrat startfält utan tydlig ledare så får Demokraterna en splittrad kampanj präglad av inbördes stridigheter. Ett sådant läge kan enkelt utnyttjas av Trump och hans kampanj.

En del politiska analytiker har redan börjat prata om risken för att Demokraternas presidentkandidat inte kan utses i praktiken förrän på partikonventet i juli 2020, en så kallad brokered convention.

Det skulle av allt att döma försämra partiets chans i själva valet i november.

Democrats want to fall in love, Republicans fall in line.

Amerikansk statsvetare

Vad krävs för att undvika detta?

1) Antalet kandidater måste ned. Det lär ske genom naturligt urval efter primärvalen i Iowa, New Hampshire och South Carolina, och senast efter the super-Tuesday i mars.

2) Partiet måste bestämma riktning: är det Bidens mitten/höger-liberalism som är partiets väg framåt, eller är det Sanders och, i mindre utsträckning, Warrens progressiva liberalism? Eller någon annans?

3) Kandidaterna måste vässa sina kampanjer och få ut sina budskap. Det är just nu för många frågetecken kring olika reformer, som Warrens och Kamala Harris vårdreformer, för mycket prat om Trump och för lite visioner och passion.

Sker inte detta ligger partiet i underläge från start. För som en statsvetare jag intervjuade konstaterade: Demokrater vill känna passion kring sin kandidat. Democrats want to fall in love, Republicans fall in line.

— Erik Bergin, 31 oktober 2019

In this article