Ta Prohm, dit jag lyckades navigera efter ett tag, är jämte Angkor Wat nog det mest sevärda eftersom det lämnats i princip som det hittades för 150 år sedan. Djungeln har helt genomborrat templet, rötter växer ut och in genom murarna och ett jätteträd hotar pressa sönder hela huvudbyggnaden ovanifrån. Man känner sig lite som en upptäcktsresande när man går runt där. Eller ja, skulle göra om det inte var för alla japaner med kameror som orsakar köbildning hela tiden.
Jag hade skrivit en lång notering om Kambodjas turistindustri som dök upp i huvet när jag cyklade runt, men den gick inte att skicka så det får bli senare.
Planen nu är att fixa ett flyg till Saigon imorgon. Vietnam Air har ett gäng flighter har jag kollat upp. Alt är att ta bussen åter till Phnom Penh och göra resan över gränsen därifrån. Men då förlorar jag en dag på något jag redan sett och spräcker tidplanen.