CONEY ISLAND. Idag, torsdag, regnar det. I alla fall gjorde det det nyss. Regn är inte mycket att skriva om, så därför skippar vi det. Förra helgen däremot var vi en sväng till Coney Island ute i Brooklyn vid Atlantkusten.
Coney Island är trots namnet ingen egen ö utan ligger i Brooklyn längst ut på t-banelinjerna D, F, N och Q. Det är en märklig plats. Till att börja med är där fullt med ryssar, som ett Little Russia, inklusive skyltar och annat med kyrilliska bokstäver. Det gör huvudgatan precis vid tunnelbanan extra spännande att gå och botanisera vid. Dessutom går t-banan ovan jord genom större delen av Brooklyn, så man får en fin vy av grannskapen.
Här ligger Coney Island:
Beachen ut mot Atlantkusten utgör ett fint promenadstråk, och här finns också det tivoli som Coney Island blivit känt för. Jag hade väntat mig ett ålderstiget nöjesfält, delvis eftersom det skadades rätt rejält av stormen Sandy hösten 2012. Men det känns istället sprillans nytt och har fina åkattraktioner. En ny jättelik bergochdalbana håller på att byggas och där finns bland annat också en prima gammal träbana, The Cyclone.
MER FRÅN BLOGGEN
• YOUTUBE: Nature Adventures med Erik Bergin
• SOMMAR: Skärgård 2024
• FOTOBLOGGEN: Mina fotoäventyr
Restaurangerna lyser dock med sin frånvaro, så man får mestadels hålla till godo med rysk korv och pilsner i plastglas nere vid boardwalken.
Här kommer ett präktigt gäng bilder från Coney Island:
I övrigt att förtälja: vi har haft besök de senaste veckorna vilket har varit kul. Nu ikväll ska jag dessutom ut och mini-fira en födelsedag för en annan polare som valt att kvista förbi New York. Och om någon dryg vecka blir det ett snabbbesök vid Grand Canyon, ett annat ställe där jag inte varit ännu. Ska bli riktigt roligt att se. Därefter återstår det en veckas jobb, innan det bär av till Stockholm för några veckors semester inklusive midsommar. Inte fel det heller.
Fast, apropå det, jag måste säga att det nog kommer kännas en aning konstigt att lämna New York. Just nu är det här min hemstad, ett faktum som infunnit sig gradvis det senaste halvåret. Och var man än bor så känns det ofta en aning vemodigt att lämna hemstaden – och förhoppningsvis även roligt att komma tillbaka, vilket blir i augusti. Även om jag däremellan ska tillbringa så mycket tid det bara går i Världens Vackraste Skärgård – Stockholms.