Sex timmars dammig marsch

BILDEXTRA Dag två vid Grand Canyon har vi tillbringat nere i ravinens rödaktiga damm med en sex timmar lång klättring i ett fantastiskt naturlandskap.

1051 1
1051 1

GRAND CANYON. Det är damm i skorna, damm i kameran, damm i öronen, brallorna, håret, bilen, maten och vattnet. Sex timmar i Grand Canyons rödbruna stenöken märks på alla möjliga vis.

Vi har gått Kaibab Trail, åtminstone har vi gått så långt ner i Grand Canyon som man inner på tre timmar. Det är en bra bit, i höjd handlar det om kanske femhundra meter lämgs smala, dammiga stigar i ca 35 graders värme. Där det var som varmast där nere kan jag gissa att tempen kom upp i närmare 40 grader, men det friskade i en bris som svalkade behagligt.

 

Vi började gå kl 9 ungefär. Längs vandringsleden finns ett antal stop, punkter utmärka på kartan så man vet var man är. Vi passerade tre sådana stopp, och vände sedan åter uppåt bakom en stor klippformation mellan det tredje och den fjärde. Skulle man fortsatt nedåt så hade man förr eller senare kommit ned till Coloradofloden, som genom årmiljonerna borrat sig 1200 meter ned i kilpporna genom olika sedimentlager.

Sen skulle man alltså upp igen. Enligt expertisen ska det ta dubbelt så lång tid att gå upp som att gå ned, men det rådet måste gälla otränade amerikaner som ätit för mycket snabbmat – vi tog oss upp på bara något längre tid än det tog att gå ned, ca tre timmar. Kl 15 på eftermiddagen var vi åter på Grand Canyons södra kant.

KARTA SOUTH KAIBAB TRAIL

 

Det är en makalöst spektakulär naturupplevelse. Jag kommer inte på något just nu som matchar Grand Canyon. Machu Piccu är ståtligt på sätt och vis, på grund av sitt läge, och Anderna är förvisso sevärda. Men själva Machu Piccu är trots allt en stad som människan byggt. Grand Canyon har naturen skapat själv, låt vara att det tog lite tid (ungefär 2 miljarder år).

Nu är vi åter på hotellet och jag ska ta mig en dusch och skölja av mig dammet. Imorgon lördag kör vi åter mot Las Vegas i maklig takt.

 

Förresten, det är ju Sveriges nationaldag idag! Heja Sverige! Jag kommer på mig själv med att sakna Möja, där jag varit tre nationaldagar på raken, eller i varje fall två (förra året blev det ett par dagars försening).

 

Här är lite bilder från dagens strapats ned i Grand Canyon och upp igen. En utförligare bildkavalkad kommer förhoppningsvis senare, inklusive bildtexter, jag orkar inte fixa det just nu. (Klicka på en av bilderna för att öppna galleriet).

I denna artikel