177 0
177 0

VECKANS ANALYS 29 MAJ 2020 — Hur tänker sig Donald Trump vinna presidentvalet i november? Ingen vet förstås exakt – men med under ett halvår kvar till valdagen går det att få en ganska vettig bild av hur kampanjen kommer att se ut.

Tre drag vi kommer att få se mer av: Kampanjen blir, milt uttryckt, okonventionell. Den handlar om att attackera. Och den handlar inte om fakta.

President Trump talar på väljarmöte i Phoenix, Arizona, i februari 2020. Foto: Gage Skidmore/Flickr
President Trump talar på väljarmöte i Phoenix, Arizona, i februari 2020. Foto: Gage Skidmore/Flickr

Hur vet vi detta? Jo, genom att studera presidentens twittrande och kommentarer under maj månad. Trump har nämligen gått i spinn på högvarv.

Här analyserar jag tre kontroverser, bland många andra, som Trump tryckt ut via Twitter och i samtal med journalister senaste veckorna och som det är hög sannolikhet att vi får se mer av.

1. ”Obamagate”

Vad exakt är Obamagate? Amerikanska medier från kust till kust har publicerat guider senaste tiden som försökt förklara vad Trump menar när han om och om igen spritt bilden av ett allvarligt brott som den tidigare presidenten ska ha begått. De har goda skäl till det, för exakt vilket brott det handlar om har Trump inte specifierat.

En kort bakgrund är i sin ordning. Sommaren 2016 exploderade nyheten att hackers på förmodat ryskt uppdrag brutit sig in i Demokraternas epostsystem och stulit tusentals mejl som hade med Hillary Clinton att göra. Hösten inför valet i november kom sedan att präglas av en lång rad överdrivna eller helt påhittade nyheter om Clinton, och även en del om Trump och helt andra personer.

Detta var en del av vad som senare av CIA, FBI och andra myndigheter skulle slå fast som en omfattande rysk kampanj för att få Trump vald till president. Inte bara ryska troll spred desinformationen på Facebook och Teitter, men ryska intressenter spelade en stor roll, enligt underrättelseinformationen.

Parallellt med allt detta hade, under sommaren 2016, FBI börjat granska kontakter mellan personer i Trumps valkampanj och ryska individer. Misstanken var att ryssar på något sätt försökte influera kampanjen och vinna fördelar för den händelse att Trump vann valet. En av de personer som kom att granskas var Mike Flynn, Trumps första nationella säkerhetsrådgivare som blev kortlivad på posten sedan han beslagits med att ha ljugit om sina ryska kontakter för FBI.

Att ryssar lyckats påverka valresultatet eller influera kampanjen är såvitt jag vet inte bevisat, det finns knappast ens någon sådan konkret misstanke.

Ändå har Trump själv sedan han blev president avvisat hela rysspåret som en komplott från Demokraternas sida. Trumps resonemang är att partiet, i samspel med den avgående presidenten Obama, i själva verket spionerade på Trump, vilket Trump och hans supportrar menar är det brott som utgör fundamentet i ”Obamagate”.

Problemet är att de efter fyra år inte kan backa upp det med fakta.

FBI:s utredning togs som bekant 2017 över av den särskilda åklagaren Robert Mueller, som ägnade två år åt att utreda rysspåret. Det resulterade i en rad stämningar och domar mot personer i Trumps omkrets, men eftersom en sittande president inte anses kunna åtalas som väcktes inget åtal mot Trump själv.

Det senaste året har andra utredningar, bland annat under överinseende av Trumps justitieminister William Barr, dragit slutsatsen att FBI faktiskt begick vissa misstag i utredningen. Men i det som kommit fram är det inget som drar in vare sig Barack Obama eller hans vicepresident Joe Biden i en konspiration om att spionera på Trump.

Men det är detta som Trump hävdar. Så här ser ett urval av mejl från hans omvalskampanj ut som landat i min inbox i maj:

Vilka kan Trump övertyga med sin attackmaskin mot Joe Biden och Obama? Det är svårt att se några tecken på att demokrater låter sig övertygas: de är redan bergfast emot presidenten, enligt i princip samtliga opinionsundersökningar. (Lika mycket för Trump är generellt sett republikanska väljare, vilket troligen främst hänger samman med att de gillar hans politik.)

Det ser istället ut som att Trump vänder sig till sin mest lojala väljarbas. Det är ingen dålig strategi. Det var de som fick honom vald förra gången. En del av dessa är arbetarklassväljare i rostbältets Pennsylvania, Michigan och Wisconsin som bytte sida och röstade republikanskt för första gången på länge 2016. Det är de väljarna Trump måste vinna i år igen.

Trump chansar på att han kan mala ned stödet för Biden med ”Biden is guilty”-retoriken. Det kan mycket väl fungera, särskilt eftersom Biden själv har egna problem att hantera och ägnat våren åt att sitta i självkarantän i en källare, vilket jag skrev ett SvD-reportage om i maj som du kan läsa mer om här.

Det finns alltså en logik i Trumps utfall mot Biden och Obama – som inkluderar att inte låta ex-presidenten hänga sitt porträtt i Vita Huset, vilket min kollega Therese Larsson Hultin skriver om här – oavsett vad man tycker om innehållet (eller bristen på innehåll) i Obamagate-historien.

2. Mordanklagelser

Svårare att se en ren logik i kan vara Trumps nyväckta konspirationsteori om Joe Scarborough.

Lite bakgrund här också: Joe Scarborough är en före detta republikansk kongresspolitiker från Florida som numera leder en morgonshow på TV-kanalen MSNBC, ”Morning Joe”. 2001 dog en av Scarboroughs medhälpare, Lori Klausutis, i kongresspolitikerns dåvarande kontor i Florida. En medicinsk undersökning visade att hon led av ett dolt hjärtfel.

Det hindrade inte Trump från att i mitten av maj twittra ut den ogrundade konspirationsteorin att Scarborough istället mördade Klausutis.

Trumps tweet:

Trump har en lång historia av att sprida konspirationsteorier. I flera år innan han vann valet spred han lögnen att Barack Obama inte var född i USA (Obama är född i Hawaii). På senare tid har han exempelvis exempelvis gett luft åt idén att malariamedicin hjälper mot covid-19.

Joe Scarborough i mitten. Foto: MSNBC/Morning Joe/Facebook

Vad är syftet med Scarborough-utspelet?

Just covid-19 och USA:s över 100 000 dödsfall i sjukdomen hittills kan hjälpa till att ge konturen av ett motiv bakom den till synes meningslösa attacken: den distraherar från någonting annat.

USA:s bekämpning av coronaviruset på federal nivå har präglats av sen respons, felaktigheter från presidenten och delvis motstridiga besked från honom och den federala expertgrupp som lett arbetet mot viruset. Därtill har ekonomin kraschat under april och maj, och USA:s officiella arbetslöshet närmar sig 1930-talsnivå.

Det är dåliga nyheter för Trump, enligt amerikanska statsvetare jag pratat med. Den tills nyligen starka ekonomin var Trumps bästa kort i höstens valrörelse. Vilka nyheter som helst som kan få medier och folks tankar riktade åt annat håll är alltså bra nyheter.

3. Poströsterna och Twitter

Det är inte bara Barack Obama och Joe Scarborough som Trump attackerat på sistone. Ilskna tweets från presidenten har även riktats mot en sorts demokratisk institution: poströstning.

WTF? Poströstning? Hur kan en attack mot det hjälpa Trump?

Logiken är faktiskt tydligare än man kan tro. Så tydlig är den att jag härom veckan skrev en SvD-guide om saken som du kan läsa här. Det gör bekvämt nog att jag slipper dra alltihop en gång till i den här analysen.

SvD.se.

Men, återigen är en kort bakgrund nödvändig:

Möjligheten att poströsta existerar i många amerikanska delstater redan idag, men reglerna runt vad som kallas ”absentee voting” eller ”mail-in votes” varierar från delstat till delstat. Nu gör coronaviruset att flera delstater överväger att underlätta för väljarna att rösta på distans i november.

Men Trump är starkt emot, vilket han gett uttryck för i en rad tweets. Presidentens argument, som också saknar stöd i fakta, är att poströstning är detsamma som valfusk. Det är dock inte det verkliga motivet, enligt hans kritiker och många andra. Det är istället att om det blir lättare att poströsta så ökar valdeltagandet, särskilt bland minoriteter som fattiga afroamerikaner och latinos som annars har svårt att ta sig till en vallokal. Och om fler i de väljargrupperna deltar så gynnar det generellt Demokraterna.

Det var efter ett par sådana faktaresistenta utfall om valfusk från Trump nyligen som Twitter och dess VD Jack Dorsey av allt att döma tyckte att nu får det vara nog. Det sociala nätverket beslutade att sätta in en markering under Trumps tweet som länkade till en faktagranskning där det framgår att poströstning inte alls ger en generell ökning av risken för valfusk.

Trumps tweets med Twitters fakta-markering den 26 maj.

Det fick i sin tur Trump att rasa mot sociala nätverk i allmänhet och Twitter i synnerhet och hota med hård reglering eller nedstängning om de inte upphör med att påpeka faktamässiga felaktigheter i presidentens twittrande. Eller, som Trump uttrycker det i ett annat tweet: ”tystar konservativa röster”.

Den eventuella ironin i att Trumps tolkning av ”konservativa röster” i så fall blir saker som inte stämmer får någon annan göra. Jag nöjer mig med att konstatera att vare sig Twitter eller Trump lär avgå med en seger i den här specifika striden.

För Trump lär inte stänga ned Twitter ens om han hade ett enkelt sätt att göra det på, vilket han inte har. Och Twitter lär inte bli ansett som en sanningens banérförare bara för att bolaget påpekat tvivelaktigheter i ett presidentiellt tweet – det var ju Twitter och Facebook som gladeligen gav ryska troll och andra en plattform för att sprida tokigheter och rena lögner inför förra valet. Att samtidigt Donald Trump ideligen säger och twittrar saker som inte är korrekta vet vi sedan länge.

Så på ett sätt ger Trump uttryck för samma Twitter-ilska som många demokrater hävdat i flera år, fast presidentens kritik kommer från motsatta hållet: för mycket fakta istället för för lite.

Min slutsats är istället att vi nu ser en sorts generalrepetition inför hösten. Och hur osäker valutgången än är så går en omständighet att slå fast redan nu:

Joe Biden och Demokraterna måste snabbt hitta på ett bra sätt att kontra en veritabel störtflod av attacker från Trump, med start senast i augusti-september. Och att bara kasta kalla fakta tillbaka mot Trump lär inte ta Biden närmare en seger.

I denna artikel