105 0
Analysen publicerades i SvD 5 juni 2022.

VECKANS ANALYS — Ett ödesmättat, historiskt beslut närmar sig. Mannen som ska fatta det kan utlösa nya upplopp och, paradoxalt nog, både sänka och rädda USA:s demokrati, beroende på vem du frågar. Vilket beslutet än blir så kommer amerikanerna att splittras – igen.

Mannen med USA:s just nu kanske svåraste uppgift framför sig är född i Chicago, Illinois, 1952. Han har en timmes bilresa från hemmet i Bethesda, Maryland, till jobbet vid 950 Pennsylvania Avenue NW, Washington DC.

Hans tinningar har grånat, han har varit gift med sin Lynn sedan 1987 och bär glasögon. På gatan skulle han kunna passera som en typisk byråkrat. Han har pluggat på Harvard och en gång för inte så länge sedan var han nära att bli en av nio domare i USA:s högsta domstol.

Mannen heter Merrick Brian Garland och är USA:s justitieminister. Hans titel är Attorney General. Hans jobb kan vara stressigt även i normala tider. Möten som ska passas. Federala utredningar det ska tas ställning till. Åklagare som ska instrueras. Och så chefen, USA:s president, som ska briefas.

Men det här är inga normala tider för USA:s justitiedepartement. Mycket har varit annorlunda i USA i många månader nu. Hjärtat i den amerikanska demokratin, kongressen, har stormats. Subversiva element högt upp i hierarkin har konspirerat för att iscensätta en statskupp.

Förloraren i det senaste valet, för arton månader sedan, har ännu inte erkänt någon förlust.

Och inom kort väntas Garland, mannen med det hopplösa jobbet, att behöva fatta ett beslut som är så komplicerat att det nästan är unikt i USA:s moderna historia.

USA:s justitieminister Merrick Garland kan behöva besluta om att åtala Trump elle inte. Foto: Handout/Flickr

Vad är det som är så knepigt, undrar kanske någon?

Jo, 17 minuters promenad österut från Garlands arbetsplats i departementet ligger kongressbyggnaden Kapitolium, den som stormades. Där jobbas det just nu på en tjock granskningsrapport.

Över tusen personer har intervjuats. Nya högprofilerade och tv-sända förhör hålls i sommar, med start den 9 juni. Mitt under bästa sändningstid, som för att marknadsföra hela den massiva 6 januari-granskningen hos allmänheten.

Själva slutrapporten väntas i höst, strax före kongressvalet i november. Det är den bortre tidsgräns som utredarna har att förhålla sig till.

Rapportens innehåll är explosivt, det är nog de flesta överens om. Men på vilket sätt beror på vem du frågar.

Mycket av vad som kommer att stå där är redan känt.

Vi vet en hel del om vilka av presidentens män som sms:ade vem, när de gjorde det och vad de skrev. Vilka som hade möten i Vita huset och vilka planer de gjorde upp. Hur de försökte få ansvariga för rösträkningen 2020 att räkna så att presidenten skulle kunna sitta kvar. På vilket sätt de tänkte sig att falska elektorsröster skulle räknas i stället för de riktiga.

Så granskningsrapporten är inte explosiv främst beroende på nyhetsvärdet.

Utan för att utredningen handlar om en president som verkar ha försökt köra över det amerikanska folkets grundlagsstadgade rätt att välja sin ledare.

Men politikerna och deras utredare som granskat allt detta kan bara rekommendera vilka som eventuellt bör åtalas. Deras roll är att ta reda på vad som hänt, inte att besluta om vem som ska ställas till svars.

Entré Merrick Garland.

Justitiedepartementets stenpalats mitt i Washington är en koloss, i mer än en bemärkelse. Dess årliga budget är på 30 miljarder dollar. Myndigheten har tusentals anställda. Till stor del jurister och åklagare men även politiska rådgivare, ämnesexperter och ekonomer.

Vad kommer efter Trump?
Läs min reportagebok.
Beställ här.
Min bok ”Efter Trump”.

De sysslar med kriminalfall, skattelagstiftning, konkurrensrätt, abortjuridik, medborgerliga rättigheter, regler för vapen, alkohol och narkotika, bedrägeri, valmanipulation, finansfiffel och det mesta annat du kan dömas för i domstol.

Chef över alltihop är justitieminister Merrick Garland.

Så det innebär att det ytterst är Merrick Garland som förr eller senare, förutsatt att tillräckligt starka bevis finns, kan tvingas ta det känsliga beslutet:

Att åtala, eller att inte åtala, Donald J. Trump, USA:s 45:e president, för brott i samband med att han försökte behålla makten efter sin valförlust.

Det kan se ut som ett simpelt, binärt beslut. Ja eller nej. Åtala eller inte.

Men det är det inte.

Vilket beslut Garland än fattar så lär han bli utskälld. Till stor del beror det på att amerikanerna inte bara är oense om åsikter – det har de alltid varit – utan i allt högre utsträckning även om grundläggande fakta.

Tiotals miljoner amerikaner tror inte på samma fakta, eller samma verklighet, som resten. Politiska experter har beskrivit det för SvD som att amerikanerna inte längre är överens ens om vad det innebär att vara amerikan. Vad USA ska vara, vilka grundvärderingar nationen ska ha.

Mot den bakgrunden, vilka effekter kan Garlands beslut få?

Låt oss granska två alternativ:

• Staten väcker åtal mot sin ex-president. Ett sådant historiskt beslut skulle glädja en del demokrater och jurister.

Men det öppnar också för nya våldsamheter när Trumps supportrar ser åtalet som ett bevis på vad de redan tror sig veta: att det existerar en konspiration hos en korrupt federal maktapparat mot ”deras” president.

Det skulle även skapa ett komplicerat prejudikat: plötsligt är det fritt fram för en administration att jaga efter en tidigare president med justitiedepartementets hjälp.

Det är inte så USA fungerat hittills.

• Staten väcker inte åtal. Samma demokrater som hoppades på åtal surar. Trumps supportrar säger, ”Vad var det vi sa?”

Men även ett sådant beslut skulle skapa en sorts prejudikat och en olycksbådande signal till kommande presidenter: förlorar du valet, försök sitta kvar ändå – du kommer inte att bli åtalad.

Det är inte så USA har fungerat heller.

Kongressbyggnaden i januari 2017. Foto: Erik Bergin

Inget tyder på att Garland ännu har all information han behöver för att fatta något beslut alls, åt ena eller andra hållet. Bara kongressutredningen i dess slutgiltiga form i höst är inte nog. Han måste även vänta in vad hans eget FBI kommer fram till, där utredningar också pågår.

Bland de många juridiska frågor som utredarna försöker bringa klarhet i finns den här:

Var Trump medveten om att han förlorat valet i november 2020, men ljög ihop narrativet om ”massivt valfusk” för att kunna sitta kvar? I så fall kan det enligt vissa jurister handla om en sorts kriminell konspiration.

Eller, lyckades Trump faktiskt övertyga sig själv – och sina supportrar – om att han var, och fortfarande är, den rättmätige vinnaren? En sorts självbedrägeri grand deluxe, som kan vara betydligt svårare att dra inför domstol.

Att vara dåligt informerad, eller ha livlig fantasi, är i allmänhet inte kriminellt.

Nästa fråga: hur bevisar man det ena eller det andra bortom rimligt tvivel i domstol?

Av den frågan följer ett potentiellt fiasko som justitieministern också måste ta med i beräkningen: att Trump, om han åtalas, även kan frias.

I ett sådant scenario skulle Garland och hans åklagare kunna bli de mest effektiva valkampanjarbetare Trump kan önska sig inför 2024. Förutsatt förstås att en dom hinner komma innan dess, och Trump kandiderar igen.

Merrick Garlands situation är alltså att han står mellan två beslut, där det finns goda skäl att inte fatta något av dem.

Finns det en mellanväg? Ungefär som att passera ett svart hål, tillräckligt nära för att det ska se farligt ut, men utan att sugas in. Kan Garland, med hjälp av president Biden, hitta fram dit?

Man drar sig till minnes Richard Nixon – vars fall egentligen är det närmaste vi kommer en modern referens att jämföra med. Nixon avgick i förnedring i augusti 1974. En månad senare benådades han av sin egen tidigare vicepresident Gerald Ford.

Case closed.

Nixon kampanjar i juli 1968. Foto: Wikipedia

Benådningen var inte direkt okontroversiell, men kontroversen bleknade mot bakgrund av Watergate som USA just genomlidit. Kanske var det, argumenterade många för snart 50 år sedan, bäst för nationen att gå vidare? Ena folket, lägga all smuts bakom sig. Låta Nixon gå.

Det finns redan en hel del jurister, opinionsbildare, statsvetare och även demokrater som argumenterar för att det bästa vore om Biden benådar Trump. Fast först efter att de eventuella anklagelserna mot honom lagts fram till beskådan.

Det skulle göra att Garland slapp välja. Det skulle få Biden att framstå som en storsint och förlåtande ledare. USA skulle kunna gå vidare som nation, ännu en gång. Sätta slutpunkt för epoken Trump, efter åren av kaos i Vita huset, förvirrade presskonferenser, havererade toppmöten, upprivna avtal, personangrepp, Twitterstormar, två riksrätter, Ukrainahärva, ryssutredning, blodig kongresstormning, konspirationsteorier och kuppförsök.

Det låter inte så dumt.

Det är bara ett problem.

Jämförelsen med Nixon haltar: han flög hem till Kalifornien för att aldrig mer återkomma till en maktposition.

Trump?

Han sitter i Florida och lägger som bäst grunden för en ny valkampanj. Inklusive att försöka se till att han har sitt eget folk på plats som har hand om rösträkningen nästa gång.

En benådning, från en president med dåliga opinionssiffror som Trump tror sig veta att han redan vunnit över?

Den skulle nog knappast uppfattas som en benådning i Trumplägret. Utan snarare som en sorts uppmaning: ”Jag hade rätt hela tiden. Nu kör vi, för tredje gången – 2024, here we come!”

In this article