208 0
208 0

ANALYS #23, 9 APRIL: Vänstersenatorn från Vermont går till historien som hjälte för USA:s vänster.

VECKANS ANALYS 9 APRIL 2020 — ”Bernie is out”. Sanders, 78, avslutade sitt andra försök att bli Demokraternas presidentkandidat onsdagen den 8 april 2020. Avhoppet kom efter flera besvikelser under mars månads primärval, där konkurrenten Joe Biden kunde bygga upp ett ointagligt försprång på runt 300 delegater.

Eller – en alternativ och kanske mer sann version: Bernie Sanders avslutar en valkampanj som på flera sätt pågått sedan maj 2015, då Sanders kandiderade inför presidentvalet året efter.

Bernie Sanders, född i Brooklyn men senator från Vermont sedan många år, går till historien för att ha byggt upp USA:s vänsterliberala, progressiva rörelse i ett läge när både USA:s och Europas politiska landskap ofta rört sig åt höger. Han pressade Clinton att anamma vissa av sina socialdemokratiska idéer, och han fick väljare att inse att konkurrenter som Elizabeth Warren men även Joe Biden egentligen lät ganska lika Sanders, även om de attackerade honom som alltför extrem på debattscenen.

När han nu hoppar av sitt andra försök att bli president gör han det, enligt egen utsaga på onsdagen, ”efter att ha vunnit den ideologiska debatten, men förlorat debatten om valbarhet”.

Det är troligen en rätt bra analys. Den stora frågan är varför.

Här är min analys:

TV-kameror och reportrar omringar Sanders efter TV-debatten i Charleston, South Carolina, i slutet av februari. Han har levererat ytterligare en stark debattinsats, och verkar stärkt av uppståndelsen när han säger:

”Jag tror vi har en rimlig chans nu att vinna det här”.

Han anar inte då att just South Carolina – fjärde delstat att hålla primärval – i själva verket ska komma att innebära den första dödsstöten mot Sanders kampanj.

Bernie Sanders-rally i North Charleston i slutet av februari 2020. Foto: Erik Bergin

För vänstersenatorn från Vermont vann aldrig USA:s svarta minoritet, ungefär 13% av befolkningen. Joe Biden, som var vicepresident till Amerikas första svarta president, lovade på debattscenen två gånger att vinna valet i den första sydstaten. Och han levererade.

Men varför? Frågan om varför Biden kunde behålla de svarta väljarna är rätt lätt att besvara, varför Sanders förlorade dem svårare. En stor del av USA:s afroamerikanska väljare borde ha rimliga skäl att rösta på en vänsterkandidat som lovar mer rättvisa och stöd för fackförbund, mindre storfinans och konkurrens.

Afroamerikanska väljare är dock mer lika alla andra sorters väljare än vissa politiska analytiker ibland verkar tro. Biden var under hela 2019 ”frontrunner” i opinionsmätningarna. Att stödja honom var självklart för många, en lågoddsare.

Att Sanders vann i de tre första primärvalen i Iowa, New Hampshire och Nevada var visserligen en stark bragd, men det skedde i ett förvirrat startfält som ännu innehöll över tio demokratiska kandidater. Och i Iowa och i New Hampshire finns inte många svarta väljare, så Sanders segrar i åtminstone New Hampshire var mer en effekt av hans ursprung och hemmadelstat Vermont, som gränsar till New Hampshire.

Bernie Sanders håller väljarrally i Des Moines, Iowa, söndagen den 31 januari 2016. Foto: Erik Bergin

En annan faktor är den som Sanders själv slår fast: många amerikaner av alla sorter stödde hans idéer, eller åtminstone vissa av dem. Men de var osäkra på en rad andra faktorer: hans chans att vinna nomineringen, hans chans mot Trump i november och hans chanser mot leverera vad han lovat om han skulle vinna valet.

 

Sanders förlust – mot bakgrund av en remarkabelt stark och historisk kampanjinsats – är inte Bernies nederlag så mycket som det är Joe Bidens seger.

Erik Bergin, april 2020

Sanders största bedrift är istället att han lockade en hel generation mellan 20 och 30 att engagera sig politiskt. Särskilt under valrörelsen 2016 var ett Sanders-rally närmast att jämföra med en rockkonsert med U2. Sanders klev upp till mikrofonen – och lokalen exploderade i ett mäktigt glädjevrål. ”Feel the Bern”, vrålade förstagångsväljare i kör medan deras ögon lyste.

Ingen annan kandidat jag bevakat har genererat en sådan respons från unga amerikaner, som ofta är soffliggare. Sanders sålde inte in sig själv, han sålde in idén om ett annat, mera rättvist USA. Han lyfte en politisk vänsterrörelse som legat i dvala i decennier, och han byggde mycket av grunden till Demokraternas framgång i kongressvalet i november 2018, där partiet vann tillbaka representanthuset.

Det sägs dock ofta att en demokrat inte kan vinna ett presidentval utan USA:s afroamerikaner. Och hade Sanders huvudkonkurrent varit någon annan än Obamas vicepresident så hade hans kraftfulla kampanj högst sannolikt räckt åtminstone in på Demokraternas partikonvent i Milwaukee, Wisconsin, i augusti. Och kanske även in i Vita Huset.

Så Sanders förlust – mot bakgrund av en remarkabelt stark och historisk kampanjinsats – är inte Bernies nederlag så mycket som det istället är Joe Bidens seger.

—Erik Bergin, 9 april 2020

I denna artikel