NEW YORK, SÖNDAG — Under lång tid, åtminstone ett år eller mer, har de flesta stora medier behandlat Donald Trump som vilken presidentkandidat som helst i så måtto att de inte synat honom i fråga om vad han faktiskt säger. Alla politiker tänjer sanningen då och då, men Donald Trump har en dokumenterad historia av att ljuga tv-tittare och väljare rakt upp i ansiktet som borde sakna motstycke i amerikansk politik. Enligt Politifact, en prisbelönt och oberoende faktagranskare, är bara 30% av det Trump säger sant eller halvsant:
Jämför med Clintons ”scorecard”:
De stora tv-kanalerna som CNN, Fox, MSNBC, ABC, CBS, NBC med flera lägger visserligen enormt mycket tid på Trump och Clinton men fokuserar mestadels på tweets och andra sorters utspel. Djupare bevakning av vad kandidaterna faktiskt säger och huruvida de har en chans att driva igenom politiken saknas nästan helt. Tidningar som New York Times och Washington Post är något bättre, men även de har till stor del duckat så här långt.
Jag tror att anledningen till detta är att medierna vet att när de faktagranskar en politiker som Trump så avfärdas dessa fakta som liberal propaganda av Trumps supportrar. Istället beskylls journalisterna för att backa upp Clinton. Fakta visar dock, hur man än vänder och vrider på den, att Trump helt enkelt pratar en väldig massa strunt, påståenden som helt enkelt inte stämmer.
Som jämförelse är bara 28% av det Clinton säger osant eller halvsant, enligt Politifact, jämfört med 70% för Donald Trump.
En klassiker var Trumps påstående tidigare i september om att Hillary Clinton startade den så kallade ”birther”-rörelsen, som ifrågasätter om Barack Obama är född i USA. Hillary Clinton har dock aldrig ifrågasatt att presidenten är född i USA. Istället var det Trump själv som drev ”birther”-konspirationen under fem år.
Nyligen slog det politiska magasinet Politico fast att Trump själv startade och drev konspirationen om Obamas födelseort. Nyhetsbyrån AP och flera andra nyhetsorganisationer gjorde samma sak. Vissa av dem har visserligen faktagranskat presidentkandidaterna i över ett år.
Men nu, i elfte timmen med mindre än två månader kvar till presidentvalet, tycker jag mig ändå se en mera direkt granskning av särskilt Trumps flod av påhitt och opposition mot åsikten hos hans supportrar att varje form av faktagranskning är liberal propaganda.
Exempelvis publicerar New York Times söndag den 25 juni en imponerande lång lista av Trumps olika osanningar i en rad vitt skilda ämnen, inklusive hans ofta upprepade påstående att han var emot Irakkriget innan det inleddes.
Washington Post har en liknande story, ihop med en kolumn som syftar till att utbilda medieskeptiska läsare om hur nyhetsindustrin egentligen fungerar.
Även exempelvis Los Angeles Times drar till med en story om de många felaktigheter som Trump kastat ur sig de senaste månaderna:
Jag kan ha missat något inslag, men liknande granskningar förefaller väsentligt mer sällsynta hos tv-kanalerna, som jag misstänker är alltför rädda för att stöta sig med tittarna.
Som en svensk politiker i New York kommenterade till mig för några månader sedan, apropå den grunda granskningen av presidentkandidaternas uttalanden, ”hade det här varit ett svenskt val så hade de krossats av medierna”.
Amerikansk journalistik är på många sätt bland världens bästa, med mängder av storartade och prisbelönta grävgranskningar genom historien.
Men i en era av klick och tittarsiffror så har särskilt tv-kanalerna abdikerat som granskare av de som söker presidentposten. Att amerikanska medier nu, på sina håll i alla fall, verkar anta utmaningen är ett gott tecken. Men det sker i elfte timmen när förhandsröstning redan är igång i vissa delstater och en stor del av väljarna troligen redan har bestämt sig.