1480
1480

I oktober 2015 intervjuade jag New Yorks ex-guvernör George Pataki, då en av 15 republikanska presidentkandidater med ett knappt år kvar till valet. Pataki hade 0,3 procent i stöd och försvann snart ur racet.

Det är inte konstigt – valet 2016 gynnade som bekant politiska noviser och straffade ut etablerade politiker, som Pataki, Clinton och Bush.

Men det var inte bara det. För Pataki står för en politik som exempelvis tar in de vetenskapliga rönen om klimatförändringar, tvärt emot vad Trump gör. Med Pataki som president hade USA aldrig dragit sig ur Parisavtalet.

”Republikanerna måste börja ta till sig vetenskap och teknologi. Vi kan inte hålla på och argumentera för eller emot vaccin i det 21:a århundradet, vi kan inte lägga tid på att debattera utvecklingsläran eller om mer koldioxid värmer upp klimatet. Det är ingen tvekan inom vetenskapen om att den gör det”, sa Pataki.

Presidentkandidaten och New Yorks förre guvernör George Pataki, mitten, kämpar med att värva röster i New Hampshire hösten 2015. Foto: Erik Bergin

Vi vet nu att sådana åsikter inte räckte långt för att attrahera republikanska väljare.

Vad har hänt? Republikanerna har inte alltid varit ett parti av klimatförnekare – tvärt om. Inför valet 2008 kampanjade republikanska kandidater med klimatbudskap som handlade om att minska utsläppen, inte släppa dem lösa igen, skriver New York Times i ett intressant reportage publicerat i juni 2017.

Vad som hänt är att ledande krafter i partiet, påeldade med pengar från inflytelserika donatorer och industriintressen, fått även klimatfrågan att snärjas ihop med den alltmer polariserade övriga politiska debatten i USA. Det är en debattmiljö där vetenskapliga rön väger lätt, medan åsikter väger desto tyngre.

Bra och intressant läsning för den som är intresserad av amerikansk politik, du hittar Times reportage här.

In this article