Kamala Harris segerchans är i bästa fall hygglig

VECKANS ANALYS — Alla var där. Joe Biden inledde själv Demokraternas partikonvent måndag 19 augusti med en känslofyllt tal där han hyllade Kamala Harris. Det var början på slutet av hans över 50 år långa karriär. Paret Obama talade. Till och med några republikaner dök upp och uppmanade partiet att vinna över Donald Trump i november.

Partikonventet i Chicago, Illinois, var ett enda långt pärlband av hyllningar om partiets förträfflighet och allt bättre vinstchans i november, jämfört med för några veckor sedan när Joe Biden ännu var kandidat.

Att elda de egna medlemmarna fyller förstås ett viktigt syfte inför ett val.

Men faktum kvarstår – Kamala Harris ledning över Donald Trump inför november är, just nu i varje fall, att beskriva som i bästa fall hygglig, inte mer.

Enda rimliga slutsatsen är att läget nu är runt 50-50 mellan de båda kandidaterna. Erik Bergin, 21 augusti 2024

Veckan då partikonventet i Chicago gick av stapeln stod det visserligen klart att Harris/Walz vänt Joe Bidens tidigare underläge mot Republikanernas kandidat. Harris har kommit ikapp, och även kört om när man tittar på nationella opinionsmätningar av väljarrösterna, the popular vote.

Här 538:s genomsnitt:

Demokraterna må vara exalterade över partiets nya ticket Harris/Walz. Men kommande veckor måste den interna extasen omsättas till ökat väljarstöd i praktiken – till stor del utanför det demokratiska partiet.

Data från oberoende politikanalyssajten Cook Political Report illustrerar en del av Harris utmaning. Sedan 2016 har Donald Trump haft ledningen bland vita väljare med lägre utbildning, non-college educated voters. Demokraterna, och nu Harris, har haft ledningen bland väljare med högre utbildning. Så har det sett ut i flera år.

Men många av dessa högutbildade bor inte i de swingstates/battleground states i rostbältet – främst Michigan, Wisconsin, Pennsylvania – där Harris/Walz framför allt behöver öka sitt stöd just nu.

I detta rostbälte bor å andra sidan många väljare med lägre utbildning. Det är de väljare som Hillary Clinton tappade 2016 – och varav många nu röstar på Trump.

Den här grafiken visar opinionsläget i mitten av augusti på riksnivå, enligt Cook Political:

En annan riskfaktor för Demokraterna gäller de avgörande politiskt oberoende mittenväljarna, independents.

Som den här grafiken (skärmdump från Cook Political) visar har Harris hämtat in Bidens tidigare underläge i den väljargruppen – men inte mer än att det i augusti är jämnt race mellan henne och Trump:

Harris/Walz måste fortsätta klättra inom independent-gruppen, särskilt i de ovan nämnda avgörande delstaterna i mellersta norra USA, om de vill ha en komfortabel chans till seger i november.

En annan väljargrupp, eller åtminstone ett annat sätt att se på mittenväljarna, är allmänt osäkra väljare och de så kallade double haters – amerikaner som varken ville ha Joe Biden eller vill ha Donald Trump.

Det finns en del tecken på att Kamala Harris, genom att utgöra ett tredje alternativ, har börjat plocka support i den gruppen. Men jag har hittills inte sett konkreta data på att det ökade stödet skulle vara av avgörande storlek.

Som vi inledde med att visa så har Kamala Harris gått om Donald Trump vad gäller den nationella väljaropinionen, the popular vote. Det har uttrycks hos vissa medier som att ”Harris leder” eller något liknande.

EFTER TRUMP Journalisten Erik Bergin har bevakat två amerikanska presidentval. Med hjälp av intervjuer från kust till kust och en mängd resor runt om i USA under flera år ger han i den personliga reportageboken Efter Trump sin bild av ett Amerika på jakt efter en ny identitet och riktning. LÄS ERIK BERGINS REPORTAGEBOK OM USA
EFTER TRUMP – HANS VÄLJARE, LÖGNER,
SEGER, FÖRLUST & återkomst valet 2024 BESTÄLL BOKEN HÄR ”MYCKET
INTRESSANT
OCH BELYSANDE” JOURNALISTEN OCH FÖRFATTAREN ERIK BERGIN.
FOTO: JONAS WAGELL AKTUELL INFÖR VALET 2024! Christer Olsson, BTJ #2, 2022

Men det stämmer inte. Det finns flera skäl. Dels säger väljaropinionen i hela USA, alla 50 delstaterna, ingenting om vem som vinner i november eftersom valet avgörs på delstatsnivå, inte på riksnivå.

Det går alldeles utmärkt att vinna en majoritet av alla väljarröster och ändå förlora valet. Fråga bara Hillary Clinton. Hon fick 3 miljoner fler väljarröster än Trump 2016 och lyckades ändå förlora. Hon vann dessa 3 miljoner röster i ”fel” delstater där de inte genererade några ytterligare elektorsröster (det krävs 270 elektorsröster för seger).

I de delstater där där valet i praktiken avgörs ser det ut så här för tillfället, enligt Real Clear Pollings genomsnitt av flera mätningar:

Visad som en sammanvägd kurva ser samma siffror i dessa sju battleground states ut så här över tid:

Återigen – Kamala Harris har klättrat, rent av rejält, från Joe Bidens nivå i juli. Men att hävda att hon leder just nu är att ta det ett steg för långt.

När Demokraternas partikonvent avrundas i Chicago torsdag 22 augusti är den enda rimliga slutsatsen att läget nu är runt 50-50 mellan de båda kandidaterna.

MER LÄSNING Det brådskar för Harris i valets nyckelfrågor

Det kan förstås ändras kommande veckor. En hel del tecken talar för Harris, som att hon i juli drog in betydligt mer ekonomiska donationer än Trumplägret. Att hon ser ut att vara i en stigande trend bådar förstås också gott för Demokraterna.

Demokraternas interna entusiasm är förstås viktig för partiet. Men det är inte de väljarna som avgör i november. Och efter att ha bevakat Trump i närmare nio år nu så kan jag slå fast åtminstone en faktor: hans motståndare gör klokast i att aldrig underskatta honom.