Dags för kräftorna – på favoritön

SKÄRGÅRD 2024 — Javisst, det är dags för kräftskivan. Och vad bättre ställe att hålla sensommarens högtidsfest på än Norra Stavsudda helgen 24-25 augusti? Det är årets fjärde besök på ön, där jag även avnjöt midsommar 2024 för ganska exakt två månader sedan.

Vi lyckas säkra en tunna AG Bergfalks svenska signalkräftor, som fått bäst i test i SvD. När lördagen kommer är det hyfsat blåsigt från syd, men eftersom färden går norrut från Bullandö blir det en alldeles lysande trevlig seglats uppe på flybridge i åtta knop över Kanholmsfjärden.

Det är sensommar. En hel del segel och en och annan motorbåt syns, men det känns att toppsäsongen är över. Visserligen är september den – förutom maj – kanske bästa månaden att åka båt i skärgården, just eftersom man får ha stället mestadels för sig själv, möjligen med undantag av Sandhamn.

Men det finns ändå något sentimentalt sorgligt över sensommar, tycker jag. Folk är åter på jobbet. Vardagen har tuffat igång för många. Skärgårdskrogarna har stängt på många håll.

Denna helg har löven visserligen ännu inte börjat skifta i currygult och brandrött, men rönnbären – eller vad det nu är för sorts bär, men de finns över hela skärgårn – är fullmogna. Röda klasar hänger som julgranspynt.

På Norra Stavsudda är det förvisso hålligång. Folk rör sig på ön, en del bofasta andra sommargäster som dröjer sig kvar. Några öbor dukar upp till en AW mitt på grusvägen. Skratt rullar över ängen.

Men krogen har stängt även här. Snart, inom tre-fyra veckor, går öarna mestadels i ide, med en mörk lång vinter mellan nu och livet. Ack, den sommar som ändå ville dröja sig kvar lite längre.

Prognosen denna helg är blåsig, från väst vridande till syd, med stormstyrka på 18-19 m/s i byarna. Dem märker vi dock inte något av när vi lägger till vid Stavsuddabryggan på lördageftermiddagen. Istället smeker en mild bris in över fjärden och solen skiner.

Det är på natten, när kräftorna är uppätna och snapsen nedsköljd med öl, som blåsten kommer. I mörkret går vi upp och fixar en extra förtöjningslina för säkerhets skull. Det viner kring styrhytten, smattrar i kapellet och vågor dunkar oavbrutet mot akterspegeln. Det är rent av lite svårt att sova, fast vi ligger långskepps vid brygga.

Till söndagförmiddagen har det mojnat en aning. Och jag är tacksam för att ha fått uppleva ännu en fantastisk helg i denna sagolika skärgård. Med lite tur hinns det med en helgtur till – men om inte, så fungerar kräftskivan utmärkt som prima final.