WASHINGTON DC

VECKANS ANALYS — Ok, så vi börjar med ett snabbt svep – här är läget enligt opinionsmätningarna med tre dygn kvar till valet (och flera tiotals miljoner amerikaner som redan förtids- eller poströstat)

• Trump leder med 1 procentenhet i de sju vågmästardelstaterna, enligt ett genomsnitt av flera mätningar från Real Clear Polling. För en månad sedan, i början av oktober, var de i princip jämsides.

• På delstatsnivå leder Trump, återigen enligt Real Clear Polling (RCP), i fem av sju swing states. Harris har ledningen i Michigan och Wisconsin. Deras respektive övertag på olika håll är dock så små att samtliga är inom den statistiska felmarginalen.

• Enligt ett annat mätgenomsnitt från 538, valanalyssajten som numera ägs av ABC News, är det helt jämnt mellan Trump och Harris i Pennsylvania och Nevada, Harris har små övertag i Michigan och Wisconsin precis som hos RCP, och Trump leder i North Carolina, Georgia och Arizona.

• Nationellt leder Kamala Harris med runt 1 procentenhet enligt både 538 och ett annat genomsnitt från Cook Political Report (CPR), medan RCP har en liten övervikt för Trump. Men som vi vet vid det här laget så spelar väljarnas röster nationellt mindre roll som förutsägelse för vem som faktiskt vinner presidentvalet.

(Dock – vilket jag strax kommer till – riksmätningarna kan ha betydelse på ett annat sätt.)

• Så vi drar alltså slutsatsen – det är jämnt. Ingenting sticker iväg utanför den statistiska felmarginalen, vem som helst kan vinna.

Då var det avklarat. Men det går att problematisera de här siffrorna på ett par olika sätt. En sådan analys görs av New York Times analytiker Nate Cohn, som i en artikel fördjupar sig i historiken i opinionsmätningarna inför amerikanska presidentval.

Både 2016 och 2020 underviktade många mätinstitut Donald Trump, som alltså gjorde bättre ifrån sig på valdagen än vad mätningarna visade inför valet.

Den här tabellen från Real Clear Politics visar delvis vad det handlar om: Flera institut har i flera val överviktat Demokraterna och underviktat Republikanerna.

Så pressade är USA:s opinionsmätare, pollsters, numera av dessa återkommande mätfel att många det här året, enligt Cohn, kan ha försökt överkompensera åt andra hållet – alltså lyfta Trump i mätningarna.

Han skriver i NYT:

Det finns tecken på att Trump och hans rådgivare är bekymrade över interna mätresultat (kampanjerna genomför löpande egna mätningar som inte redovisas). Uppgifterna är obekräftade, men enligt en nyhetsrapport häromdagen är Trumprådgivare bekymrade över låga siffror vad gäller valdeltagandet. Om anhängare inte röstar spelar det ingen roll vad mätningarna visar.

Trump har också, sin vana trogen, redan börjat sprida rykten och konspirationsteorier om ”pågående valfusk” i exempelvis Pennsylvania, en delstat vars 19 elektorsröster både han och Harris ser som nödvändiga att vinna.

Han gör det förstås för att bädda för möjligheten att han förlorar – och då kunna hävda att han blivit bestulen på segern, vilket var vad han gjorde 2020.

De obekräftade uppgifterna inifrån Trump kampanj och hans utspel om valfusk kan ses som att de stärker Nate Cohns teori att läget för Trump är något sämre än vad opinionsmätningarna visar.

Men det innebär inte att Kamala harris seger är given. Vi har också att ta hänsyn till – elektorsrösterna. Och det för oss åter till de rikstäckande mätningarna av väljarröster (de som alltså inte visar särskilt bra vem som vinner).

I två av de sex senaste amerikanska presidentvalen har en kandidat fått flest väljarröster, medan en annan fått flest elektorsröster och vunnit valet.

År 2000 fick Al Gore någon halvmiljon fler av väljarnas röster än George W Bush, som dock vann valet på elektorsröster.

Och 2016 fick Hillary Clinton nära 3 miljoner fler elektorsröster än Trump, som dock återigen fick över nödvändiga 270 elektorsröster och blev president.

Experter på USA:s valsystem konstaterar att systemet med elektorsröster i flera decennier gynnat Republikanerna. Anledningen, en aning förenklat, är att Demokraterna regelmässigt får flera miljoner ”överskottsröster” (excess votes) i delstater som Kalifornien och New York.

Det gav Clinton stora segrar i de delstaterna 2016, men inga extra elektorsröster eftersom hon redan fått Kaliforniens och New Yorks samtliga diton – kom ihåg, vinnaren får samtliga elektorsröster i en delstat (med ett par undantag, Nebraska och Maine, men de spelar ingen roll här).

Hade dessa demokratväljare istället bott och röstat i exempelvis Pennsylvania och Michigan så hade Clinton, med matematisk säkerhet, vunnit valet 2016.

En del analyser har spekulerat kring senaste tiden om denna vridning till Republikanernas fördel är på väg att mattas.

Det skulle kunna ske genom demografiska förändringar: om en massa demokratväljare flyttar in i exempelvis Maricopa County, Arizona, där 60 procent av hela delstatens röster läggs, så skulle fördelningen av väljare kunna tippa hela delstaten till Demokraternas fördel. Eller om invånare i Kalifornien – som kanske fått nog av rusande bostadsbriser i the Bay Area – flyttade österut till Michigan så skulle det kunna ge samma effekt.

MISSA INTE Prenumerera på mina analyser på Substack

Politiktidningen Politico spekulerade i oktober om systemet rent av skulle kunna slå åt andra hållet det här året – så att Trump får en majoritet av väljarrösterna, men Kamala Harris får över 270 elektorsröster och vinner.

Det tror dock inte opinionsmätningsexperten John Zogby, som jag ställde frågor till i oktober. Du hittar artikeln här.  Zogby, själv demokrat, drar slutsatsen att det saknas bevis för att Republikanernas fördel i elektorssystemet skulle ha mattats.

”Så som läget är nu ger systemet en verklig fördel åt Republikanerna. Kamala Harris skulle behöva en övervikt av väljarrösterna på runt 3 procentenheter för att vara ganska säker på seger,” säger Zogby.

Och de analyser som pekar på att det här kan vara på väg att ändras?

”Jag har läst dem, men det finns just inga hårda fakta för att det stämmer,” säger John Zogby.

Det gör att läget återigen mörknar för Harris – kom ihåg var vi konstaterade i början av den här analysen: Harris övertag i den nationella väljaropinionen är väsentligt mindre än 3 procentenheter, om hon ens har något.

Det ä fullt möjligt att 2024 blir en upprepning av 2000 och 2016 – Kamala Harris vinner en majoritet av väljarnas röster, men Donald Trump tar sig över 270 elektorsröster (särskilt om han vinner Pennsylvania) och blir USA:s 47:e president.

ALLA MINA ANALYSER FINNS HÄR

Advertisements

---

FÅ EX KVAR!

Beställ signerat ex av min
reportagebok ”EFTER TRUMP” – aktuell
inför Trumps comeback 2025!

---