4 tips: Så måste journalister bekämpa fejknyheterna

Journalister världen över måste agera för att hantera störtfloden av desinformation. Här är fyra journalistiska tips.

754 1
754 1

En blivande president som sprider ett påhittat rykte via Twitter om tretusen falska röster i valet.

En beväpnad man som öppnar eld i en pizzeria i Washington där han läst en påhittad nyhet om en pedofilring driven av Demokraterna.

Och hundratals om inte tusentals ihopdiktade eller förvanskade ”nyhetsartiklar” som delas till miljoner väljare på Facebook inför det amerikanska presidentvalet – i vissa fall en betydligt större spridning än verkliga och faktaunderbyggda artiklar från somliga av USA:s största medier.

Sådan har verkligheten sett ut runt presidentvalet den 8 november. Det är en utveckling som borde få varje journalist att stanna upp och tänka efter en stund.

Det som pågår är en sorts kamp mellan olika verklighetsbeskrivningar. Att den ena bygger på fakta och den andra drivs av åsikter eller förhoppningar spelar ingen roll. För de som tror på den alternativa versionen av verkligheten ter den sig uppenbarligen lika ”sann” som den som förmedlas av journalister och där vare sig tretusen falska röster lades i valet eller någon barnsexhandel i pizzerian i Washington existerar.

Så här skrev en SvD-läsare till mig efter att tidningen publicerat en av mina artiklar om den påhittade pizzeria-storyn, dubbad till ”pizzagate” i amerikanska medier:

Utdrag ur läsarmejl efter presidentvalet i november.

För denna läsare och troligen många andra så är det faktum att historien finns ”på amerikanska nätet” skäl nog att tro på att den är åtminstone delvis sann, eller sannolik. Därigenom blir förstås också vanliga, ”mainstream”-mediers bevakning osann, eller i varje fall inte sannolik.

Denna sammanblandning av fakta å ena sidan och åsikter, förhoppningar eller rena lögner å den andra måste journalister världen över nu förhålla sig till.

Jag ser fyra uppenbara åtgärder:

Jag, och många andra särskilt amerikanska journalister som rannsakat sig själva under och efter den amerikanska valrörelsen, tror att desinformationen först och främst måste bekämpas med dess motsats, fakta och konkreta källhänvisningar. Bara om vi kan visa att någonting är korrekt – ett faktiskt förhållande istället för en påhittad konspiration – så kan vi förvänta oss att läsare, tittare och lyssnare tror på det. Att bara påstå någonting är inte nog.

Journalister måste rensa upp i åsiktsjournalistiken. Jag har stärkts under den amerikanska valrörelsen 2016 i tron att reportrar inte ska uttrycka sina åsikter i de medier de rapporterar i. Det förekommer alldeles för mycket åsikter för och emot Donald Trump i medier, särskilt i amerikanska kabel-tv-nyheter hos CNN, Fox News, MSNBC, ABC News och andra. Svenska medier har i flera fall gått åt samma håll. När vi inte vet så kommenterar vi eller analyserar vi gärna. En analys måste vi kunna skriva, men den får inte enbart basera sig på en åsikt eller förhoppning om ett visst valresultat eller något annat. För om vi bedriver sådan åsiktsjournalistik så kan de som tror på fejknyheterna hävda att vi också hittar på nyheter ur tomma luften och sprider dem på Facebook.

Journalister måste bli bättre på att förklara vad de gör. Vi måste förklara den grundläggande idén med faktagranskning, objektivitet och skillnaden mellan fakta och åsikt. Det framstår som väldigt tydligt efter särskilt valet i USA att många läsare inte vet, eller inte vill tro på, skillnaderna mellan nyhetsförmedling och konspirationsteorier. Journalister måste få läsare att förstå skillnaden mellan en nyhetsartikel och en debattartikel, redaktionellt material och externa op-ed-texter eller ledarartiklar. Och när vi blir ifrågasatta måste vi alltid, alltid besvara kritiken, rätta eventuella fel och förklara vad vi egentligen håller på med.

Journalister måste inse att de också riskerar hamna i en åsiktsbubbla och därmed begå samma misstag som vi beskyller dem som tror på fejknyheter för. Läser vi enbart tidningar och tv-kanaler som rapporterar på samma sätt som vi själva så kan vi svårligen vara objektiva. Under hösten 2016 har jag ansträngt mig för att följa medier som rapporterat om det amerikanska valet från så många politiska vinklar som möjligt. Jag har sett på CNN som ligger i mittenfåran, Fox News som ligger till höger och MSNBC som drar åt det liberala hållet. Jag har läst tydliga vänstermedier som New York Magazine, Slate och The Daily Beast och lika uppenbara högermedier som Breitbart, National Review, Newsmax och Red State (läs mer om det här). Jag har förstås även sett till att intervjua väljare som stödjer kandidater från båda partierna.

Bara genom att förstå hur alla politiska läger resonerar så går det att rapportera på ett sätt som i bästa fall kan beskrivas som objektivt, eller åtminstone nyanserat.

Missar vi att agera så tror jag risken är stor att det förtroende som etablerade medier eventuellt har kvar helt går förlorat hos stora delar av mediekonsumenterna.

I denna artikel


Delta i konversationen: kommentera här