245 0
245 0

Och därför kan det vara dåliga nyheter för Demokraterna.

VECKANS ANALYS 21 FEB. 2020 (NEW YORK) — Bernie Sanders har på sätt och vis redan fått sin revansch efter 2016: den socialistiska demokraten från Vermont leder nu bland Demokraternas presidentkandidater. Det beror visserligen inte på att Sanders klättrat i opinionen lika mycket som att Joe Biden fallit igenom.

Men ändå, Sanders är etta i racet. På onsdagen hade han knappt 28 procent i stöd i snitt i de nationella mätningarna enligt Real Clear Politics, ett försprång på 10 procentenheter från tvåan Biden. Miljardären Mike Bloomberg som poppat upp från ingenstans ligger strax efter på tredje ”.

Ett exceptionellt spännande läge, med andra ord.

Men Sanders kan redan vara ostoppbar. Huruvida han verkligen är det eller får vi en mycket tydlig indikation på framför allt efter Supertisdagen den 3 mars.

Anledningen: det amerikanska primärvalssystemet där kandidaterna till presidentposten samlar på sig delegater i 50 delstatliga val mellan februari och juni. Men bara två är ju avverkade hittills, med ett tredje – Nevada – på lördag.

Så hur kan Sanders vara ostoppbar redan? Det är han inte. Men ju längre tiden går blir hans försprång svårare att ta in, givet att han behåller sin ledning.

Analysen ser ut så här:

Vänstersenatorn Bernie Sanders vid ett kampanjevenemang i Des Moines, Iowa, 2016. Foto: Erik Bergin

1. Hur ser Sanders försprång ut?

Vi börjar med att titta på statistiksajten FiveThirtyEights prognosmodell för primärvalen, se grafiken nedan. Den visar den sannolika fördelningen av delegater på Demokraternas olika kandidater vid varje återstående primärval. På bilden nedan är ”Super Tuesday” den 3 mars markerad, i liveversion kan du se de olika datumen genom att föra pekaren över grafiken.

Källa: FiveThirtyEight

Grafiken visar vad som är Demokraternas partilednings största skräck just nu, att Sanders levererar i kommande primärval i likhet med hans ställning i opinionsmätningarna. Dessa behöver inte visa rätt, men kan visa rätt.

Om Sanders gör bra ifrån sig den 3 mars, särskilt i jättestaterna Kalifornien och Texas, så passerar han 500 delegater. För tvåan i racet kommer det att dröja ytterligare ett par veckor till den 17 mars då väljare i fyra delstater säger sitt innan vederbörande passerar 500-strecket, men då är Sanders redan uppe i nära tusen partidelegater.

Och så vidare och så vidare. Hans ställning i racet kan cementeras så att ingen annan har en matematisk möjlighet att komma ikapp.

Men ännu en faktor talar för Bernie. En annan tidigare populär kandidat, utöver Biden, har också rasat i opinionsmätningarna: Sanders närmaste konkurrent Elizabeth Warren. Nationellt ligger hon fyra på runt 12 procent. Om (eller när, skulle vissa säga) Warren hoppar av så är det en kvalificerad gissning att hon i så fall väljer att lägga sitt stöd bakom Sanders, snarare än Biden eller Mike Bloomberg. Det som då händer är att de partidelegater som Warren samlat på sig förväntas rösta på Bernie Sanders på partikonventet i juli.

Sanders stärker i så fall ytterligare sin ledning.

Vermont-senatorn Bernie Sanders. Foto: Gage Skidmore

2. Så blir Bernie Sanders Demokraternas presidentkandidat?

Nej, det är inte säkert. Rent av är det högst osäkert. Sanders kan komma till partikonventet med flest delegater och ändå inte vinna nomineringen.

Och det beror på en annan inbyggd egenhet i systemet:

För att säkra Demokraternas nominering krävs med matematisk bestämdhet 1990 delegater. Vem som helst som når den nivån har i princip säkrat nomineringen och möter Trump i november.

Men så som fältet ser ut just nu, med fem, sex kandidater som fortsätter kriga om partidelegaterna, så ser det allt troligare ut att ingen av dem vinner egen majoritet redan före konventet, som hålls i Milwaukee, Wisconsin, i juli.

Fast någon måste ju väljas, så det som då inträffar är ett så kallat ”contested convention”, ibland även ”brokered convention”. Det går till ungefär så här:

Alla nära 4000 av Demokraternas partidelegater reser från hela USA till Wisconsin och röstar en gång. Ingen kandidat kommer då att nå egen majoritet. Det som sedan sker är att partiets drygt 700 så kallade superdelegater kliver in på scenen. Dessa är partihöjdare och insiders som får rösta hur de vill, oberoende av resultaten i primärvalen. Man röstar igen, och igen och igen som så behövs till man har en vinnare.

Till slut kan det mycket väl bli så att vissa av de över tusen delegater som åkte för att rösta på Bernie Sanders, istället tvingas välja sitt andra- eller tredjeval för att alls få fram en vinnare. Såvida inte superdelegaternas röster räcker för att få vågen att väga tyngre för någon annan än Sanders.

Ska man tro på FiveThirtyEights modell så är det dick inte säkert att det räcker för att få fram en alternativ segrare än Bernie Sanders, som partieliten inte vill ha eftersom de anser att han står för långt ut till vänster. Joe Biden och Mike Bloomberg kommer, enligt FiveThirtyEight, bara att komma upp i mellan 800 och 900 delegater när sista primärvalet är över i juni. Det är i så fall inte tillräckligt, så allt kan sluta i en sorts förhandling mellan olika fraktioner på konventsgolvet.

Det har hänt förr, men är ovanligt.

Tre unga Sanders-fans inför Demokraternas partikonvent 2016. Foto: Erik Bergin

3. Så Sanders kan kuppas bort?

Ja. Men det vore en extraordinärt olycklig situation för ett demokratiskt parti som redan lider av djup splittring. Många av Sanders väljer skulle utan tvekan vägra att hellre rösta på Trump i november, än på den kandidat som partieliten till slut lyckas mangla fram i Milwaukee. Samma sak skedde 2016 när Sanders ”die-hard”-fans vägrade stötta Hillary Clinton.

Det skulle i sin tur ge Demokraterna ett uselt startläge mot Trump inför slutspurten mot den 3 november.

I denna artikel


Delta i konversationen: kommentera här