Så vill Trump stoppa FBI för alltid

Donald Trump attackerar FBI för att polisen utreder hans misstänkta brott. Får han chansen efter nästa val vill han göra om USA så att myndigheterna aldrig kan angripa honom igen. Ex-presidenten har redan planen klar.

Analysen är publicerad i SvD 20 augusti 2022.

Det var strax efter nio på torsdagsmorgonen den 11 augusti – tre dygn efter FBI:s historiska husrannsakan hos Donald Trump – som oljud hördes vid besöksentrén till federala polisen FBI:s lokalkontor i Cincinnati, Ohio, i den amerikanska mellanvästern.

En man beväpnad med AR-15-gevär, spikpistol och skyddsväst verkade försöka ta sig in. Larmet gick.

Mannen insåg snart att han misslyckats med att forcera det skottsäkra glaset. Han avvek från platsen i en vit Ford Crown Victoria ut på motorvägen Interstate 71. En polisjakt följde, innan mannen till slut stannade på en landsväg och öppnade eld mot polisen.

Efter ett flera timmar långt drama där polisen förgäves försökte förhandla med honom träffades han av polisens kulor och avled.

När journalister fått fram mannens identitet, 42-åriga Ricky Shiffer, stod det snart klart att han var en hängiven beundrare av USA:s tidigare president.

Strax innan Shiffer dog verkar han ha skrivit på Trumps eget sociala nätverk, Truth Social, att ”om ni inte hör från mig, så stämmer det att jag försökte attackera FBI”.

Och det var inte bara dramat i Cincinnati det handlade om. I Pennsylvania grep polisen en 46-årig Trumpsupporter efter att han rapporterades ha deklarerat att ”om du jobbar på FBI förtjänar du att dö”, meddelade FBI. Dödshot mot federala agenter strömmade in på sociala nätverk, inte minst Trumps.

Väl medvetna om att razzian plötsligt skapat ett perfekt verktyg för att samla Trump-anhängare inför kongressvalet i november hängde republikanska kongresspolitiker och opinionsbildare snabbt på. Ingen verkade fundera över vad det kunde innebära att elda på en supporterskara där vissa bevisligen är beredda att begå våldsbrott.

Republikanska senatorn Rick Scott från Florida liknade FBI vid Gestapo. Andra ville ”förstöra” FBI. Marjorie Taylor Greene, ytterhögerpolitikern och Trumpsupportern från Georgia som stöttat konspirationsrörelsen Qanon, rasade om att dra in FBI:s budget. Möjligen kan Greene ha missat ironin i att hennes krav var nästan identiskt med det vänstern ropade på efter mordet på George Floyd i samband med ett polisingripande i maj 2020.

Justitieminister Merrick Garland, som personligen godkänt razzian vid Mar-a-Lago, anklagades av republikaner och Fox News opinionsankare för att ”politisera” departementet och den federala polisen.

FBI-chefen Christopher Wray, som utsågs av Trump 2017, såg sig tvungen att släppa ett uttalande om att ”våld och hot mot ordningsmakten, inklusive FBI, är farliga och borde vara djupt bekymmersamt för alla amerikaner.”

Och där är vi just nu. USA:s justitiedepartement och federala polis befinner sig i en ”eldstorm” av kritik efter razzian mot ex-presidenten.

Men vad är det egentligen som pågår? Att Trump själv och hans mest devota anhängare angriper FBI är en sak. Men hur ska man förklara och förstå angreppen från stora delar av den republikanska partitoppen? Hur djupt kan detta falla? Och hur kan det sluta?

Det fanns en tid när de två stora partierna var ungefär överens om hur USA ska fungera. I alla fall mer överens än de är nu, efter fyra år med en president som excellerat i att angripa institutioner och konventioner.

Vartefter det börjat stå klart vilka juridiska dilemman Trump befinner sig i – federal utredning om de hemligstämplade dokumenten i Mar-a-Lago, 6 januari-utredningen om kuppförsök och kongresstormning, misstänkt otillbörlig valpåverkan i Georgia, skattebrott hos Trump Organization i New York – har historiker hittat en referens i president Richard Nixon att jämföra med.

Men andra finner samtidigt avgörande skillnader mellan Nixon och Trump – som hjälper till att förklara de djupa problemen i dagens USA.

John Dean var Vita huset-jurist under Nixon. Han hjälpte till med mörkläggningen av Watergate och vittnade även om presidentens kriminalitet. I en SvD-intervju i april 2021 sa Dean, apropå en bok han skrivit om Trumps väljare, att de båda presidenterna delvis byggt sin väljarbas genom att spela på fördomar. Nixons ”Southern Strategy” 1968. Trumps muslimer inför 2016.

Men nu hävdar John Dean även att Trumps agerande hade varit främmande för Nixon.

– Nixon var en institutionalist. Han skulle inte ha attackerat FBI eller justitiedepartementet på ett så flagrant och blint sätt som Trump gör nu. Nixon kände de som jobbade där, säger Dean till CNN där han är politisk kommentator.

Fler än John Dean hävdar att Trumps avoga inställning till institutioner och dess byråkrater – i synnerhet de rättsvårdande myndigheterna – särskiljer honom från de flesta, om inte alla, av USA:s presidenter i modern tid. Trump är förstås inte ensam om att någonsin ha muttrat om en ”deep state” som motarbetar Vita huset, och presidenter före honom har bråkat med journalister.

Men det Trump nu har gjort är att bygga hela sin förhoppning om en återkomst 2024 på en falsk verklighet om att han vann ett val som han förlorade. Han säger sig vara utsatt för en enorm konspiration iscensatt av ”vänsterdemokrater” som använder den federala polisen och justitiedepartementet för att sänka honom. Inga problem han hamnat i verkar bero på honom själv.

Även bland demokrater och andra utanför det republikanska partiet hörs krav på att FBI och justitiedepartementet bör få förklara sig. Varför var en så ovanlig åtgärd som husrannsakan hos en tidigare president nödvändig? Det kan visa sig att FBI hade kunnat använda mindre aggressiva metoder, även om Garland hävdar att de försökt.

Men poängen är Trumps förakt för institutioner, som var en röd tråd genom hans presidentskap.

Inget exemplifierar troligen det tydligare än Trumps försök att ändra valresultatet 2020. 6 januari-utredningen och omfattande nyhetsrapportering har visat att det inte bara var osanningarna om fusk det handlade om.

I början av augusti beslagtog FBI-agenter en mobiltelefon som ägs av Scott Perry, en republikansk politiker från Pennsylvania. Perry var en av de Trumpsupportrar i kongressen som enligt utredningen var i kontakt med Vita huset efter presidentens valförlust för att försöka få valresultatet ändrat. Han rapporteras ha varit involverad i planerna att tillsätta en Trumplojalist, Jeffrey Clark, som chef i justitiedepartementet – en plan som havererade när departementets övriga ledning hotade med massavgång.

I juni tog polisen även John Eastmans telefon i beslag. Trumplojala juridikprofessorn Eastman var den som utarbetade strategin bakom planen att låta Pence räkna falska elektorsröster i stället för riktiga.

Vilka brott de, liksom Trump, misstänks för och om åtal väcks framöver tillhör de hemligheter som justitiedepartementet än så länge väljer att tiga om.

Men om det bara handlade om försöket att iscensätta kuppen för att få Trump att behålla makten så vore det en sak. Planen fallerade trots allt, och USA kunde fortsätta sin tradition av – mestadels – fredliga maktövertaganden.

Trump lämnar efter sig skador i förtroendet för USA:s institutioner som riskerar att bli bestående. Forskning vid Cambridgeuniversitetet publicerad i april visar att Trumpväljare som exponerats för påståendet att ett val omgärdas av fusk tenderar att tro att det är sant, inte bara vad gäller 2020 utan även framtida val.

Det fenomenet, menar forskarna, hjälper till att förklara hur Trump kan behålla en så stor del av den amerikanska väljarkåren i sin mest lojala supporterskara. Enligt John Dean kan det handla om 50 miljoner amerikaner, som under sommaren hjälpt till att rösta fram flera Trumpkandidater i primärvalen inför november. Många av dem fortsätter sprida Trump konspirationsteorier.

Uttryckt annorlunda kan man säga att osanningar, överdrifter och lögner verkar fungera.

Att så många republikanska politiker – som valts till sina uppdrag i det valsystem som de och Trump angriper dagligen – fortsätter backa upp honom kan verka förvånande. Men i ett republikanskt parti som gjort underdånighet gentemot ex-presidenten till dess viktigaste politiska linje finns inget utrymme för något annat agerande. Man behöver bara se på Liz Cheney, republikanen och Trumpkritikern från Wyoming som övergavs av partiet och röstades bort i primärvalet där i tisdags. Flera andra som vågat kritisera Trump har mött samma öde.

Att Trump är besatt över lojalitet är omvittnat. Han krävde att generalerna i Pentagon skulle vara lojala med honom. Han sparkade FBI-chefen James Comey och en lång rad andra över vad han uppfattade som bristande lojalitet. Och han krävde att vicepresident Mike Pence lojalt skulle strunta i elektorsröster för Biden och i stället räkna falska Trumpröster, samtidigt som kongressen stormades av hans supportrar i januari 2021.

Och eftersom Trump kräver lojalitet så blir opolitisk och oberoende myndighetsutövning – till exempel när det gäller val och polisutredningar – hans fiender så fort myndigheterna går emot honom.

Idén att skrota sådan opolitisk myndighetsutövning är något Trump redan försökt genomföra.

Varje amerikansk presidentadministration utser runt 4 000 politiska jobb runt om i den federala statsapparaten. Men tiotusentals andra tjänstemän är inte politiskt tillsatta. De jobbar vidare som utredare, experter, handläggare, jurister, avdelningschefer, FBI-agenter och andra ”civil service”-jobb oavsett vem som vann det senaste valet.

Trumps förväntade åtgärd om han vinner presidentvalet 2024 är att riva ned systemet med oberoende ”civil servats” och vid behov ersätta dem med Trumplojalister. Det är ingen tom gissning. I oktober 2020 undertecknade Trump en exekutiv order som skapade en ny kategori, ”Schedule F”, av federalt anställda.

Tanken var att byråkrater som i sitt jobb har inflytande över politiskt styrda områden skulle hamna i kategorin. Väl där skulle de enkelt kunna sparkas, eller pressas till att agera på det sätt som administrationen önskade, rapporterades det då.

Bland det första president Biden gjorde sedan han tillträtt i januari 2021 var att riva upp Trumps ”Schedule F”-order.

Nyhetsrapportering från Axios indikerar att Trump och hans stab planerar att återinföra en variant av ”Schedule F”-planen om han blir president igen. Planen skulle, om den genomdrivs effektivt, bryta upp objektiv och opolitisk myndighetsutövning, inklusive inom FBI. Den skulle skapa en statsapparat styrd av lojalitet till ledaren, i stället för till alla invånare. Någon objektivitet och något politiskt oberoende skulle inte existera.

Det är som bekant så diktaturer fungerar.