Bidens tuffa start – och en klocka som tickar

VECKANS ANALYS — President Joe Biden höll sin första presskonferens torsdag 25 mars, strax över två månader efter att han svors in. Ingen tvivlar nog på att han haft fullt upp under den tiden, men kritik har ändå synts mot att han varit osynlig.

Dessutom tvingas han nu prata, och få frågor, om annat än det han skulle vilja prata om. Det han ville prata om var administrationens nya mål att administrera 200 miljoner doser vaccin på hundra dagar, Demokraternas nya ekonomiska stimulanspaket värt enorma 1900 miljarder dollar, den kommande satsningen på infrastruktur och jobb, och till exempel att han har bättre väljarstöd än Trump hade.

Det han också tvingades prata om var bland annat den eskalerande krisen vid mexikanska gränsen, och hur hans administration tänker sig hantera den. Men givet hur länge Biden avstått från att hålla någon presskonferens alls så var det här en oväntat mild version. Han gjorde inte märkbart bort sig heller.

Men ett annat problem finns precis bortom horisonten och hans hundra första dagar vid makten: kongressvalet 2022.

En person som inte ligger på latsidan inför november nästa år är Trump.

Ex-presidenten har redan – vid konservativa CPAC-konferensen i Florida förra månaden – namngett de republikaner han avser att försöka bända bort från deras platser i senaten och representanthuset vid det så kallade mellanårsvalet. Alltså: de republikaner som inte spelade med i Trumps charad om att han vann valet i november 2020.

Så irriterad och hämndlysten verkar Trump vara att han nästan, fast bara nästan, hellre skulle se en demokrat på en post än en anti-Trump-republikan.

I vilket fall, det är två missar från 2020 som verkar störa Trump och Republikanerna: att Joe Biden vann Georgia och Arizona, två tidigare solitt republikanska delstater. Och att Republikanerna genom de två extravalen i Georgia till senaten i januari dessutom förlorade senaten (även om marginalen är minsta möjliga, 50-50 med enbart vicepresident Kamala Harris utslagsröst som majoritetsövervikt). Även om GOP gjorde hyfsat ifrån sig på andra håll så är det ett faktum att Republikanerna under Trump lyckats förlora båda kamrarna i kongressen samt Vita Huset.

Det är dock närmast en statistisk sanning att partiet som innehar Vita Huset också brukar förlora mark i kommande mellanårsval. Det gör att Biden och Demokraterna i värsta fall har två år på sig för att få igenom sina tänka reformer i kongressen innan senaten hotar slira partiet ur händerna. Inte heller Demokraternas majoritet i ”huset” ser särskilt övertygande ut längre.

[contextly_sidebar id=”rM5g50WuYI3ubuifXLV9kEfeVexAmG5I”]

Om inte. Trump kan hjälpa till.

Ex-presidenten avser av allt att döma att försöka promota sina egna ”Trump-kandidater” i kongressvalet nästa år, en sorts ”mini-Trumps” varav vissa kan komma att likna republikanen och QAnon-anhängaren Marjorie Taylor Greene från Georgia, som valdes på ett säte i representanthuset i november. Där blev hon raskt av med sina utskottsplatser och fick ta emot (visserligen ganska mild) kritik även från vissa republikanska kollegor över sina rasistiska och osanna tidigare kommentarer på sociala nätverk.

Greene kommer knappast att bli vare sig långvarig eller få något särskilt stort inflytande i Washington. Men om det är fler kandidater av den sorten som Trump tänker sig föra fram nästa år så finns möjligheten att det i själva verket kan gynna Demokraterna.

Det ostadiga läget gör dock, anser vissa analytiker som exempelvis Fivethirtyeight, att Biden inte har råd att tappa mark i väljaropinionen om han ska kunna hjälpa sitt parti att hålla särskilt ”huset”.

Fivethirtyeight konstaterar:

…presidential approval ratings in recent years have been a decent indicator of what will happen in the midterms. In the last four (2006, 2010, 2014, 2018), the incumbent president’s disapproval rating was higher than his approval, and in all four cases, the president’s party lost a sizable bloc of House seats. (The Senate results aren’t quite as tied to presidential approval.) 

Bidens ställning i opinionen just nu är hyggliga 54-55 procent, medan hans ”disapproval rating”, alltså hur stor andel som inte stödjer honom, är runt 40 procent. Det ger en marginal på runt 15 procentenheter som han inte har råd att förlora så mycket av innan det börjar brännas inför november 2022.

Greene sitter som sagt i representanthuset, men det är i senaten som Demokraternas strid kan bli särskilt het. Partiet måste försvara senatsplatser från flera delstater som, trots Bidens seger där i fjol, anses vara ”battleground states”, som Arizona, Georgia och Pennsylvania.

Det är för långt till valet för att mätningarna ska vara något att lita på. Men lyckas Demokraterna inte hålla, och helst utöka, sin nuvarande minsta möjliga majoritet så är det godnatt till det mesta av Bidens lagstiftningsmässiga agenda efter november 2022. Redan nu är den närmast omöjlig att driva, eftersom ny lagstiftning generellt kräver 60 röster av hundra i senaten.

Vad tycker du om analysen? Hör av dig!

[contact-form-7 id=”34540″ title=”Tyck till! Veckans analys”]