Valet handlar om så mycket mer än kongressen

260 0
260 0

VECKANS ANALYS — På ett sätt är det enkelt: det amerikanska kongressvalet tisdag 8 november handlar om makten över kongressen. Vinner ena partiet ena kammaren, ett annat den andra? Blir Biden i praktiken maktlös kommande två år?

Uttryckt på ett annat sätt handlar valet om så mycket mer.

Ett avgörande slag i ett pågående ”culture war”?

Framtiden för amerikansk demokrati?

”America First” versus globalism?

Tillåts ”trumpismen” bli vara Republikanernas viktigaste valplattform inför 2024?

Exakt vad valet handlar om beror på vem du frågar. Men här är ett sätt att se bortom de ordinarie valfrågorna.


När Trumps supportrar stormade kongressbyggnaden i januari 2021 för att stoppa Joe Biden från att bli USA:s nästa president befarade många republikaner att partiet stod inför akuta problem. Över hundra republikaner i representanthuset hade just röstat emot att kongressen skulle bekräfta Bidens seger i presidentvalet två månader tidigare.

Vad skulle väljarna säga?

Kevin McCarthy, minoritetsledaren i ”huset”, hörde till dem som menade att Republikanerna officiellt behövde ta avstånd från våldet. ”We have to do it”, sa han i ett internt möte efter stormningen, enligt nyhetsrapporter.

Men nu, över ett och ett halvt år senare och med mindre än en månad till nästa val, har det republikanska partiet inte bara accepterat Trumps osanningar om 2020 och konspirationsteorierna om omfattande valfusk.

De har istället blivit partiets officiella politik, nödvändig för republikanska kandidater att omfamna om de ska ha någon chans i flera av de viktigaste delstaterna inför kongressvalet. Det visar en granskning av New York Times, en av flera liknande de senaste månaderna.

Tidningen skriver:

More than 20 months later (efter stormningen den 6 januari 2021, reds anm), the (…) votes to reject the election results have become a badge of honor within the party, in some cases even a requirement for advancement, as doubts about the election have come to define what it means to be a Trump Republican.

Rom Rice, R-SC. Foto: Facebook

En republikan i representanthuset, Tom Rice från South Carolina, röstade i januari 2021 också för att ogiltigförklara Bidens valseger, men ångrade sig sedan. Bland de över hundra republikaner i representanthuset som röstade för att stoppa Biden, röstade Rice – efter att han ångrat sig – därefter även för att ställa Trump inför riksrätt för hans del i stormningen.

Inför årets kongressval sa Rice inför sina väljare precis som det var: Biden är USA:s rättmätiga president.

Resultatet: i juli i år röstades han bort av väljarna i primärvalet inför november. Förra valet, 2020, fick Rice över 60 procent av rösterna i sitt kongressdistrikt. Nu var plötsligt hans politiska kapital noll.

Andra Trumprepublikaner är på god väg att skapa nya politiska karriärer baserade på konspirationsteorierna. Jim Marchant från Nevada och Mark Finchem från Arizona hör till den grupp ”trumpister” som kandiderade – med upptrappning av Trump – för positionen som delstatlig valminister i sina respektive delstater. De gick till val på konspirationsteorierna om att Trump fick valsegern stulen 2020, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

Båda vann sina primärval under sommaren 2022. De vann inte trots att de spred falska och förvrängda uppgifter inför väljarna, de vann tack vare dem.

Om de vinner i november, och besegrar de utmanare de ställs inför från Demokraterna, så blir Marchant och Finchem de två högst ansvariga för rösträkningen i Nevada och Arizona inför presidentvalet 2024.


Exemplen ovan visar att det kulturkrig, ”culture war”, som rasat i USA i flera år mellan konservativa och liberaler inte längre handlar enbart om synen på politik och vilken politisk riktning USA ska ha. Kanske handlar ”kriget” överhuvudtaget inte om det.

Det handlar istället om synen på grundläggande fakta, och om en världsbild där ena sidans anhängare beskyller den andra för att vara ”ond”, eller att vilja förgöra USA, eller att vara ute efter att sabotera USA:s demokrati.

Det republikanska partiet fortsätter att vara starkt lierat med Donald Trump. Ingenting han gör – tar hemliga dokument med sig till Florida, konspirerar för att iscensätta en statskupp och underminera ett demokratiskt val, anklagas för skattefiffel i New York, ringer för att övertala en valminister i Georgia att ”hitta” 12 000 Trumpröster – spelar någon roll för hans anhängare i kongressen, eller för hans främsta anhängare.

Granskar man händelserna efter 6 januari-stormningen så är det svårt att komma till någon annan slutsats än att Republikanerna alltmer fungerar som en personkult runt ex-presidenten.

Det går förstås att hävda att de republikanska politiker som nu bygger sina karriärer på konspirationsteorier och lögner enbart agerar på sina väljares uppdrag. Om de upphörde med det så skulle de bli bortröstade.

Men det är förmodligen en alltför naiv syn. Forskning visar att människor som utsätts för en lögn om och om igen tenderar att till slut tro att det de hör är sant. Det gäller särskilt om de ”vill” tro att det är sant, exempelvis om lögnen gynnar en president de gärna skulle vilja se omvald.

Så politikerna ljuger alltså för sina väljare för att behålla dem – och underminerar därmed det politiska system som fick dem själva valda till sina ämbeten. Det de inte gör är att stå upp för systemet med demokratiska val och fredliga maktskiften – hade de gjort det så vore det troligt att färre väljare än vad som nu är fallet hade trott på Trumps osanningar.


Jämte allt detta pågår just nu den ordinarie valkampanjen inför kongressvalet den 8 november 2022, hur ordinarie den nu kan bli i ett så infekterat debattklimat som det amerikanska. Eftersom det handlar om ett kongressval så finns inte den extrema personfixering som ett presidentval innebär.

Med knappt fyra veckor kvar ser det ut som att Republikanerna tar majoriteten i representanthuset från Demokraterna, som haft den sedan 2018. Det gör i så fall att en av valets tydligaste sannolika segrare blir nuvarande minoritetsledaren Kevin McCarthy som siktar på att bli vald till ny talman i början av nästa år (läs min analys om honom i SvD).

Hur det går i senaten är mer osäkert.

 

Men för de amerikaner som undrar vart deras land verkligen är på väg är det inte främst de vanliga valfrågorna som ger ledtrådar. Utan vem och vilka som kan bli vinnare och förlorare i kulturkriget.

Vanligtvis väger frågor som ekonomi, kriminalitet, plånboksfrågor, försvar och skola tungt inför ett val. Sådana frågor har det här året fått sällskap av abortfrågan, efter att Supreme Court rev upp kvinnors grundlagsskyddade aborträtt i somras. Det väntas gynna marginalerna.

Men inget av detta spelar förmodligen någon roll, jämfört med den förändring som väntar USA om Trumps falang får verklig makt runtom i delstaterna och i kongressen kommande år.

Erik Bergins reportagebok ”Efter Trump”.

Det är en väljargrupp – som jag skriver om i min reportagebok ”Efter Trump” från 2022 – där forskning visar att många är genuint ointresserade av saker som demokrati, att alla ska komma till tals och om vikten att skilja på fakta och fantasier.

Det är politiker, och politiska kandidater, som lyssnar på den väljargruppen som nu är på väg att nå reell makt i Arizona, Nevada, Michigan, Pennsylvania och andra delstater. De kan komma att sätta dagordningen i åtminstone en av kongressens två kammare inför 2024. Då Trump väntas göra ett nytt försök att bli president.

Valfrågor som ekonomi, kriminalitet och jobb med mera är visserligen aldrig oviktiga i en amerikansk valrörelse. Men ett sätt att se på kongressvalet om knappt en månad, och vad som står på spel då, är att se till den bredare bilden. För i värsta fall är det inte högre eller lägre skatter det handlar om. Utan för eller emot demokrati och fria val.

In this article