836 0
836 0

Jag har satt mig på kvarterets café för att jobba — och begrunda de senaste besparingspaketen i mediebranschen.

NEW YORK, TISDAG — Som trogna läsare av denna blogg vet så beger jag mig då och då ner till cafét i kvarteret och sitter där och jobbar. Idag är en sådan dag – dock har det blivit rejält kallt nu så att sitta utomhus går inte. Dagens arbetsuppgifter här består av att styra upp en telefonintervju till torsdag, planera övrigt jobb onsdag–fredag då det händer en hel del grejor, svara på en del jobbmejl samt skriva vidare på ett jobb jag gjorde i fredags.

Hösten gör träden här utanför fina (se bilden ovan). Men det känns som det kan bli snö närsomhelst. Så det är inte fel att det här cafét ligger så nära bostaden, även om det inte ger så värst mycket motion att gå 300 meter och sedan sitta på en stol med en cranberry muffin, som jag gör just nu. Man kunde förstås bege sig ner i East Village, det närmaste området härifrån sett, men där är dessvärre relativt dåligt med caféer. Så det blir att jag sitter här istället.

Till dagens trista nyheter hör för övrigt nya nedskärningar på både SvD och Aftonbladet (som har samma ägare, Schibsted). Aftonbladets nedskärningar drabbar direkt även medarbetare på SvD. Kvällstidningen ska spara 40 miljoner och räknar med att ta en hel del av det genom att sparka ut anställda på koncernens interna bemanningsbolag, Schibsted Media, som därmed varslar folk om uppsägning. Eftersom Schibsted Media går efter den berömda så kallade Las-listan så riskerar folk även på SvD att bli av med jobbet. Mer om detta finns att läsa på Dagens Media. Hos Dagens Media finns även en artikel om den pågående nedbantningen på TV4, läs den här.

Som anställd på SvD i över 14 år har de här besparingspaketen upphört att förvåna mig. Trista är de dock fortfarande och de senaste åren har det gått att nära nog ställa klockan efter när de kommer. Arbetsgivarna ligger ständigt ett eller ett par steg efter, tycks det som, och tvingas agera i efterhand när upplagor redan fallit eller när nätintäkter man räknat med inte materialiserat sig. Det saknas alternativa intäktsströmmar, samtidigt som man kämpar vidare med affärsmodeller som inte bär längre. Och manöverutrymmet att förvärva nya verksamheter som framöver kan bära en proportionerligt större del av kostnadsmassan finns inte, eftersom vinstkraven ligger kvar orörda från ägarnas håll. I längden är det svårt att vara optimist kring hur det hela ska gå ihop sig. Tyvärr är jag långt ifrån först med att konstatera det.

Det var dagens något spretiga inlägg. Du har väl förresten inte missat min kortfilm (15 minuter) om Stockholms skärgård i oktober? Högkvalitativ underhållning. Se den på videosidan Reporter TV.

I denna artikel


Delta i konversationen: kommentera här