1183
Små tokiga eposider tenderar att gå förlorade när man kommit hem från en resa och ska återberätta vad man varit med om. Därför försöker jag skriva ner ett par då och då så de bevaras för eftervärlden.


I Calcutta åt jag något tokigt, troligen en sallad, så magen kom lite ur fas och blev ganska så, ja, lös helt enkelt. Detta var jobbigt inte minst i Varanasi där antalet offentliga toaletter är lätta att räkna. För att inte tala om muggar som har toasits och/eller papper.
Vid flygplatsen i Delhi finns ett apotek och eftersom det i Sverige inköpta och av Läkemedelsverket vederbörligen granskade Imodium inte hjälpte mot den här typen av exotiska åkommor så klev jag in och frågade apotekaren på flygplatsen om han möjligen hade något mot ”stomach disorder”.
– Lös?, frågade han.
– Ja just det.
Han gick bort till högra vägen som var belamrad av plastlådor av typen man fryser in matrester i. Han drog ut en låda som var fylld med olika kartor med piller, letade lite och kom tillbaka med en stor karta som visade sig innehålla blå-vita ampuller och en lite mindre karta med tegelröda tabletter.
– Ät de här, sa han.
Det fanns ingen kartong eller bruksanvisning.
– Ta den här, sa han och pekade på den stora kartan, före maten och den andra efter maten.
– Jaha, vad kostar de?
– 140 rupees (ca 20 SEK).
På flygplanet, där man fick en trekantsmacka med kycklinggegga och Pepsi, testade jag. En blå-vit ampull före mackan och en tegeltablett efter colan.
Efter att ha kört samma dos vid eftermiddagens pizzachock inklusive en Kingfisher pilsner känns magen nu mer eller mindre normal igen.
Vad det var jag åt har jag fortfarande ingen aning om. Men det verkar som indierna kan det här med magsjuka. Och hur man blir av med den.
EN RESANDE REPORTERS ÄVENTYR.
http://erikbergin.blogspot.com
In this article