”Vill inte veta av min familj – de är ignoranta”

UPPER EAST SIDE, NYC — Mannen i vad som verkar vara 55-60-årsåldern sitter vid en bardisk med en öl framför sig och fipplar förstrött med sin mobil. Det är den typen av grannskapsbar där det inte är något konstigt, snarare normalt, att ensamma i det här grannskapet, Yorkville på Upper East Side i New York City, hänger vid baren och snackar löst med bartendern.

”Hon där, Christina, är bra”, säger mannen. ”Hon har jobbat här i många år. Så länge jag gått hit.”

Han föddes i Kalifornien och kom till New York som snickare för många år sedan. Jobbade sig upp, blev chef och driver nu en byggentreprenad. Han berättar stolt att han håller byggbudgetarna. Och han är särskilt nöjd över ett komplicerat projekt i Brooklyn som tog nära fyra år och där en gammal fastighet skulle byggas om helt och hållet samtidigt som de åldriga tegelväggarna skulle bevaras.

”Jag fick jobbet gjort”, säger han.

En gång för några år sedan – en enda gång under alla år han bott i New York – lyckades han locka sin syster att komma och hälsa på från mellanvästern.

Resten av hans familj finns utspridd över hela USA.

Hur ofta träffar du dem?

”Aldrig. Jag vill inte ha med dem att göra”.

Hans fru dog, berättar han, lite som i förbigående. Sedan dog hans mor. Efter att hon försvann bröt han i princip helt kontakten med sin far och sina bröder.

Varför?

”De är så ignoranta. Jag vill inte ha med dem att göra. Jag har ingen kontakt med min familj alls, vill inte ha någon kontakt med dem”, säger han.

Själv avskyr han Trump, tycker att politikerna borde ge själva fan i coronaviruset och låta experterna hantera krisen, och inser att USA är en nation byggd av immigranter.

Hur kommer det sig att resten av din familj är ignorant när du inte blivit det?

”Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte”, funderar han. Kanske har det att göra med att han bröt sig loss och flyttade till metropolen New York? Kanske beror det på att han läser nyheterna? Han vet inte.

Jag ursäktar mig för att jag ställer väldigt privata frågor till en person jag just träffat. Vi har inte ens hunnit presentera oss.

”Nej, det gör ingenting. Det här är som terapi för mig”, säger han.